Ta ditt brustna hjärta och gör det till konst

“Ta ditt brustna hjärta och gör det till konst.” Det var frasen Meryl Streep avslutade sitt fantastiska tal med när hon mottog en välförtjänt Golden Globe. Det varade i strax över en minut, och hennes ord blev till konst.

Vi vill inte tala om det sanna syftet med detta tal eller vem det var riktat mot. Som vi redan vet tvekade inte president Donald Trump att publicera ett svar. Ett svar som, inte oväntat från en sådan karaktär, inte levde upp till den moraliska kvaliteten hos veteranskådespelerskan.

Därför ska du ta ditt brustna hjärta och göra det till konst

Vi vill fördjupa oss i den sista delen av talet. I den fras som, i form av en epilog, perfekt summerar en princip av övervinnande och absolut personlig tillväxt. “Ta ditt brustna hjärta och gör det till konst.” Denna fras var faktiskt ett råd som Carrie Fisher gav Meryl Streep för en tid sedan.

Alla vet inte att det bakom bilden av Prinsessan Leia gömde sig en modig kvinna. En krigare som tacklat beroende, bipolär sjukdom och en kontinuerlig kamp att bryta sig in i Hollywood som en manusförfattare. Carrie Fisher uppmärksammade något som hennes mor – den fantastiska Debbie Reynolds – hade lärt henne.

Konst, i alla dess former och uttryck, är ett fantastiskt sätt att befria känslor, att läka brustna hjärtan. Och inte bara det – konst hedrar oss som människor genom att låta oss ge det bästa av oss själva för att kunna dela det med andra.

Vi bjuder in dig att reflektera över detta.

Konst som rening, som uttryck och skönhet

Meryl Streeps tal ville inte bara kritisera den nyvalde presidenten utan att nämna hans namn; målet var även att beröra något annat: krisen av värderingar som landet för tillfället lever i. Ett land som på grund av ett visst etablissemang glömmer en väldigt konkret aspekt. Konst är inte bara underhållning. Konst är en kultur, det är mångfaldens magi, frihetens magi och ett medium med vilket arv och gemensamt lärande skapas.

Dessutom är konst terapeutiskt. Alla har vi nog fler än en film eller bok som kom till oss just i rättan tid, vid en tidpunkt när vi behövde dem som mest. Men många av oss är inte bara mottagare av konstvärlden. Vissa av oss använder det som ett medium att uttrycka oss med, som en form av rening. Som ett magnifikt instrument som ger röst till våra känslor, som expanderar vår frihet och som i sin tur berör andra.

Aktiv konst, det artistiska uttryck som man utövar genom sina händer och kropp, har läkande egenskaper. Ett exempel, lika illustrativt som det är härligt, kan ses i filmen “Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke” (1995). I denna film berättar man om flera olika kvinnors liv. En av dem har en väldigt specifik vana. Varje gång hon är besviken, sviken eller ledsen tar hon sönder ett glas, en kopp eller en tallrik.

Senare plockar hon försiktigt upp bitarna av glas eller keramik, och klistrar upp dem på en vägg. Efter några år insåg hon att hon skapat ett konstverk värdigt att beundra. På den färgglada väggen, kaotisk och mångfaldig, dolde sig hennes brustna hjärta, förvandlat till konst.

Konst som en form av empati

Låt oss gå tillbaka till Meryl Streeps tal. I hennes ord påminde hon oss igen om att konstvärlden och empati är kopplade på ett fantastiskt sätt. Om det finns en dimension som slår starkt inom hjärtat hos varje person som är kopplad till konstvärlden, oavsett om det är tolkning, musik, poesi, måleri eller författande, är det otvivelaktigt empati.

“Konst är ett uttryck från en själ som vill höras.”

Därför tvekade Meryl Streep inte att säga att hennes “hjärta var brustet”. Speciellt när hon såg den nya presidenten håna en journalist från New York Times. Denna journalist, Serge Kovaleski, lider av motoriska brister på grund av en medfödd sjukdom.

Efter det finns det faktiskt något vi inte kan låta gå obemärkt förbi. Konstvärlden och affärsvärlden, som den nya ledaren i Vita huset kommer från, kommer från två motsatta sidor. Vi kan inte ignorera att orden “empati” och “känslomässig intelligens” kategoriseras under kategorin “innovation” i affärsvärlden. Så de är okända dimensioner och ansågs fram tills nyligen vara värdelösa eller helt oproduktiva.

För att avsluta är det vårt öde att leva genom märkliga, komplexa och väldigt motsägande tider. Därför får vi inte glömma de fantastiska och tröstande kanaler som erbjuds av konstvärlden. De är en form av uttryck såväl som en koppling till våra och andras känslor.

Här kan du titta på hennes tal.