Tystnad är en lyx – vi berättar varför
Vem kunde tro att tystnad är en lyx? Och dessutom en lyx som få kan njuta av. Vi kan bara njuta av att vara i tystnad om vi lär oss att fly från rutinerna som hindrar oss från att spendera tid med oss själva. Dessa rutiner förslavar oss och får oss att vara rädda för ensamhet och total tystnad.
Våra omgivningar är så högljudda att vi anpassar oss till det, så att vi tror att ensamhet och tystnad är något negativt. Tystnad kan till och med göra folk ängsliga. För att vi ska förstå vilka effekter denna typ av rädsla har, är det smart att ställa vissa frågor till oss själva.
Utan att inse det undviker vi att vara tysta på ett medvetet sätt. Vi söker efter oljud även när vi har chansen att komma bort från det. Vi bör även fråga oss själva varför vi är så rädda för tystnad. Varför känner vi oss ensamma om det inte finns oljud omkring oss?
Sätter vi på radion när vi är ensamma eftersom vi inte klarar av att det inte finns några ljud? Tenderar vi att gå till folkrika, livliga platser eftersom ensamheten och tystheten i våra hem plågar oss? Vissa människor skulle aldrig ens komma på tanken att gå på yoga eller meditation. Det skulle vara på tok för stressigt att sitta still, och dessutom i total tystnad!
Tystnad är en lyx vårt sinne behöver
Tystnad är en lyx, men sanningen är att det är svårt att uppnå denna tystnad, och att föra in den i vår rutin kan vara en komplicerad utmaning. Många av våra önskningar, aspirationer och intressen existerar där det finns oljud. Vare sig det är yttre eller inre oljud, är det som en ihållande ström av tankar som aldrig tycks sina.
Det finns flertalet studier om detta ämne. De flesta av dem jämför liven hos personer i storstäder med dem som lever på lantliga platser. Skillnaden är avsevärd. Personer som lever eller arbetar på högljudda platser och de som går och lägger sig till sorlet från staden löper högre risk för vissa hälsoproblem.
Problem med cirkulationssystemet, stress och ångest är några av dessa problem. Om vi letar efter de huvudsakliga orsakerna till dessa tillstånd kommer vi ofta finna det faktum att vi helt enkelt inte stannar upp och slappnar av. Vår autopilot är efter åratal av att ha agerat på samma sätt van vid att hoppa från en stimulus till nästa.
Tystnad är inte obekvämt, och att vara tyst bör inte göra oss nervösa. Dessa är bara övertygelser som försöker att rättfärdiga något vi inte vill uppleva. Vad är vi egentligen rädda för?
Våra sinnen behöver dock vara tysta. Endast tack vare frånvaron av oväsen kan våra nervceller växa effektivt. Vidare slappnar våra sinnen och kroppar av och frigör oss från oron som vanligtvis är en ansamling av problem och spänningar som orsakas av oljud utifrån.
När det finns oväsen kan vi inte höra oss själva tänka, och om det alltid är fallet kommer vi inte ha ett klart och medvetet sinne.
Oljud och störning för oss bort från oss själva
Det sägs att “oljud och rastlöshet för oss bort från oss själva”. Vilka av oss har avsatt tid till att lära känna sig själva? Hur många av oss har öronmärkt några minuter av våra liv varje dag för att meditera för att lugna sinnet och slappna av?
Hur många av oss försöker hantera tankarna vi ofta försöker ignorera eller de skadliga och lömska tankar som är så inkräktande och orsakar så mycket obehag? Det är en komplicerad situation. Det finns så många brådskande sysslor att ta tag i, och tid för oss själva kan alltid skjutas upp till senare…
Att vara tyst är dessutom mer än att bara utöva meditation eller tömma våra sinnen; det är en helt felaktig övertygelse. Idén är att sluta leva på autopilot och njuta mer av livet i stunden. Vi behöver inte göra något specifikt. Att njuta av en god måltid och dess smak eller att promenera och lyssna på fåglarna räcker gott och väl.
Lever eller existerar vi?
Allt handlar om att leva. Att konstant omges av oljud är inte att verkligen leva, utan att endast existera. Och varför existerar vi? För att göra vad vi måste, utan att egentligen njuta av det. Vi ser inte efter och skämmer inte bort oss själva tillräckligt, och vi ger oss inte vad vi förtjänar.
Vi vägleds vanligtvis bara av motiv, anledningar och orsaker som ofta inte är våra egna, utan som kommer utifrån.
“Vissa finner tystnad outhärdligt eftersom de har för mycket oväsen inom sig.”
Tystnad är en lyx, så fly inte från den. Varför inte stänga av TV:n och öppna en bok? Varför inte träna i parken utan att lyssna på musik? I våra dagliga liv utsätts vi för konstant oväsen.
Varför fortsätter vi att uthärda detta när vi äntligen får tid för oss själva? Är vi rädda för att sammankoppla med oss själva och världen omkring oss? Vad försöker vi fly från?
