Känslomässig gråt: medicinen för att ”tömma” själen

· 20 mars, 2017

Det finns personer som gråter i det tysta, under en kort stund och i diskret ensamhet. Men känslomässig gråt är den enda vägen för att starta om och tömma ut vår sorg, frustration och spänning. Genuin lindring är endast möjlig genom de tårar som flödar likt oceaner som lugnats av en brusten röst.

Experter i psykobiologi säger att få beteenden gör oss lika mänskliga som skratt och gråt. Båda dessa känslomässiga uttryck har faktiskt mycket gemensamt. Båda involverar en komponent av ”ihärdighet”, vilket betyder att när skratt eller gråt väl startat så kommer det fortsätta under en fastställd tid som inte lätt förkortas. Vidare uppnår båda samma resultat: att få oss att må bättre.

Själen vilar när den släpper ut sina tårar, men smärta behöver gråt för att finna genuin lindring.

Å andra sidan vet vi alla att känslomässig gråt – typen som producerar genuin lindring – ses ned på socialt. Det leder till att diskret gråt blir den typ som är mest accepterad.

Kanske är det av just denna anledning som de flesta av oss undviker att gråta offentligt. Det är alltid bekvämare att hitta ett mörkt hörn där ingen ser oss; i den mest diskreta av tystnader. Ingen får höra oss, se oss eller upptäcka att vi inte är så starka som vi kanske verkar.

Trots det har psykiatriker och neurobiologer ett tydligt budskap: lindring, oavsett om det är i ensamhet eller i sällskap, måste vara renande och befriande. Allt som en viss ”självkontroll” antyder fortsätter att skapa en spänd och stressfylld komponent. Att gråta är nödvändigt för människor.

Daggdroppar

Känslomässig gråt – ett beteende med flera syften

När de flesta bebisar kommer till världen gråter de. Med det sagt så saknar gråten tårar. Hjärnmekanismen som får tårkörtlarna att utsöndra tårar är ännu inte mogen. Men deras gråt fyller redan ett viktigt biologiskt syfte: att garantera överlevnad genom att signalera att de vill få uppmärksamhet, omvårdnad, tröst och tillgivenhet.

När vi växer och mognar börjar vår gråt fylla andra funktioner, som är lika användbara som de är intressanta, även om vi i verkligheten inte alltid drar nytta av dem.

Inledningsvis är ett av målen med att gråta att eliminera gifter från kroppen som orsakas av stress och ångest. Det är inte nödvändigtvis på grund av något negativt som drabbat oss eller att vi är ledsna eller sorgsna. Ibland gråter vi helt enkelt på grund av utmattning, och det faktum att vi gör det är extremt hälsosamt.

En studie från psykiatriskolan vid University of California, Los Angeles (UCLA) förklarar att gråt även uppfyller en varnande funktion. Det är som en väckarklocka för vårt eget medvetande. Det finns perioder när vi känner oss frustrerade, överväldigade av något vi borde reagera på utan att vi gör det.

Men det enkla faktum att vi släpper ut våra tårar sätter sofistikerade, biologiska mekanismer i rörelse, vilket låter oss se tydligare.

Gråtande man

Forskarna förklarar för oss att känslomässig gråt faktiskt är en otrolig, evolutionär innovation. Det handlar inte bara om att ”låta tårarna rinna”. Genuin, djup gråt som ger oss lindring aktiverar funktionen hos neurotrofinerna. Detta är en typ av protein som är kapabelt att främja neuronal plasticitet.

Uttryckt med andra ord så ”reparerar det oss”. Det uppmuntrar ny inlärning och hjälper oss vara mer kreativa för att implementera nya beteenden som låter oss bättre anpassa oss till våra omgivningar.

Gråt, sårbarhet och tröst

Arbetsansvar gör alltid att vi behöver lite tid ensamma. Läkare, sjuksköterskor, brandmän, poliser… Många av oss söker efter en stund att avlägsna oss för att lindra drama och daglig stress. Men ibland räcker dessa stunder inte till. Det finns ingen verklig ”reparation”. Detta pågår tills vi sakta men säkert kommer på oss själva med att vara överbelastade, blockerade och ängsliga, oförmögna att andas.

Samma sak inträffar med våra dagliga problem, med orden vi inte yttrar, med förlusterna vi inte konfronterar, med smärtan som bultar men som vi försöker dölja. Varför är det så svårt för oss att be om hjälp? Varför får känslomässig gråt oss att känna oss så sårbara inför andra människor?

Snäcka med frö

Att veta hur man ger en hjälpande hand är en konst alla inte har bemästrat

Faktumet är lika svårt som det är uppenbart: alla vet inte hur man ger en hjälpande hand. Att säga saker som ”varför gråter du nu?” eller ”kom igen, det spelar väl ingen roll” gör att vi börjar blockera personen ännu mer. Detta förstärker den negativa känslan och depressionen.

När vi måste möjliggöra känslomässig lindring tillsammans med någon är det en god idé att söka efter rätt person. Alla har inte de bästa strategierna för att tillhandahålla oss med närhet. Alla har inte förmågan att hjälpa oss släppa det som gör ont och som plågar oss. Goda vänner och givetvis psykologer kan vara de bästa vägledarna i denna process.

Att frigöra oss själva genom känslomässig gråt framför någon är inte en reflektion av svaghet eller sårbarhet. Det är ett steg en stark person tar för att lindra sina spänningar, sin rädsla och sin sorg. Han gör det i syfte att återuppbygga sig själv från grunden så att han kan repareras och få hjälp.

När det kommer till att ge en hjälpande hand så handlar det inte bara om att ge en kram. Det är inte att säga ”allt är okej”. Det är att vara intuitiv i syfte att främja denna lindring med vetskapen om hur man tillhandahåller den. Det är att veta hur man säger ”jag är här med dig” utan att det är något påtvingat och givetvis även utan att döma. Det är att vara diskreta samtidigt som vi är närvarande och tillhandahåller närhet.

Avslutningsvis vill vi säga att oavsett hur komplicerat det är att tillåta oss själva dessa stunder av genuin, känslomässig lindring, och oavsett om det är i ensamhet eller sällskap, är det nödvändigt att tillhandahålla oss själva med dessa då och då. Att tömma själen är ett biologiskt behov. Vi får inte glömma Ciara Molinas klassiska ord: ”Uttryckta känslor är övervunna känslor.”