Varför kan jag inte gråta?

· 28 december, 2016

Detta är en vanligare situation än man kan tro. Det finns många personer som inte kan gråta trots att de drabbats av en personlig förlust – de kan inte ventilera sin smärta genom tårar. Att gråta, att snyfta, är en del av sörjandet och nödvändigt för att komma över olycka och trauma. Det är en psykologisk lindring med vilken vi kan minska spänningar och stress.

Det sägs ofta att personer som inte kan gråta tenderar att ha problem när det kommer till att hantera sina känslor. Sanningen är att vi inte kan etablera denna princip som något säkert; det är bara en teori.

Det är inte ett problem, utan en del av processen. Ventileringen kommer komma förr eller senare; det kan vara senare än vanligt, men den kommer komma. Och när den väl gör det kommer vi må mycket bättre.

Det psykologiska behovet av att gråta

Ibland kan det finnas någon form av psykologiskt problem. Vi vet att behovet att gråta är en del av ventileringen av våra känslor såväl som ett sätt att hantera stress och spänningar.

Men det finns personer som inte är kapabla att uppnå detta på grund av en autoimmun sjukdom. Det är inte så att de undertrycker sina känslor; det är ett problem av psykologisk härkomst som grundas i det autoimmuna systemet.

Dessa personer lider av en autoimmun sjukdom vid namn ”Sjögrens syndrom” som orsakar torrhet i deras tårkörtlar, vilket gör det nästan omöjligt att filtrera tårar.

Om vi skjuter möjligheten för denna sjukdom åt sidan kan dock en majoritet av oss säga att vi upplevt denna situation vid någon punkt i livet – den där vi inte kan gråta. En verklighet som inträffar av en rad olika anledningar.

Låt oss ta en titt på dem:

Tårar som en del av en process

Alla är inte likadana och vi hanterar heller inte våra problem på samma sätt. Vidare är varje situation unik och vi reagerar på olika sätt. Vi kanske kan gråta normalt när vi ställs inför en närståendes bortgång, men är inkapabla att fälla en tår när vi till exempel känner oss övergivna av våra partners.

Hur kan det vara så? Allt beror på hur vi har förstått problemet. Vi accepterar förlusten av en familjemedlem; vi vet att vi aldrig kommer se personen igen. Vi känner smärtan och översätter den till tårar.

Men när vi ställs inför en situation där vi känner oss övergivna och till och med förrådda kanske vi hanterar upplevelsen på ett annat sätt. Först kan vi känna brist på förståelse; sedan kan vi klänga oss fast vid ett hopp om att personen kommer komma tillbaka eller ångra vad denne gjort. Senare dyker vreden upp.

Stadier där tårar ännu inte visat sig eftersom de då inte var nödvändiga. Men senare kommer elände och sorg visa sina fula trynen. Det är då våra tårar kommer komma och vårt behov för utlopp för våra känslor genom dem. Vilka slutsatser kan vi dra från detta? Att tårar, behovet att gråta, har en cykel.

Om vi känner ångest eller osäkerhet och vi ännu inte rationaliserat situationen så är det möjligt att tårarna inte kommer. Men det kommer bero på varje persons personlighet. Känsligare personligheter tenderar att vända sig till tårar som en fungerande utloppsmekanism. Personer med större behov av självkontroll eller det enkla behovet att rationalisera alla aspekter av sina liv kommer ta längre tid på sig för att uppleva dessa tårar.

Gråtande kvinna

Tårar och deras sociala konnotationer

Är tårar ett tecken på svaghet, av personlig skörhet? Vi är inte svagare eller mer sårbara på grund av att vi visar dem. Ibland är de lika nödvändiga som att andas, och de är en oersättlig del av all sorg. Vi måste uppleva dem för att må bättre.

Ibland kan dock vår uppfostran och vårt personliga och sociala sammanhang hjärntvätta oss till att tro att det är bättre att ta hand om smärtan i tystnad. Detta är ett misstag i det långa loppet eftersom det kan leda till allvarliga hälsoproblem. Obehandlade sår kan bli till inre skador.

Det är inte värt det. Tårar och behovet att gråta är en del av vår personlighet. Det finns personer som kommer visa en viss fallenhet för att släppa ut dem, medan det helt enkelt är svårare för andra.

De är en del av en cykel där självkännedom är vitalt för att veta hur man identifierar känslorna vi har inom oss och veta hur man lyssnar. Kanske kommer de inte komma när vi behöver dem som mest, och det kommer göra att vi känner oss konstiga. Med allt som drabbar mig… hur är det möjligt att inte gråta?

Oroa dig inte, för även om du inte kan gråta just nu så kommer tårarna komma när de behövs. Vid den mest oväntade tidpunkten, när du slappnar av, när du är mer medveten och du accepterar situationen. Endast då kommer tårarna erbjuda dig sann lindring.