Ibland fäller vi så många tårar att valar kunde simma i dem

· 21 mars, 2016

Att gråta är något ofrivilligt som vi behöver göra för att kunna känna: vi ger utlopp för sorgen, och tårarna är dess representation; men vi kan även gömma undan den och då finns där ingen bild, bara oss själva nakna i vår egen kropp. Båda dessa former innebär lidande i olika grad.

Den sorg vi bär inom oss är för det mesta mer verklig. Vi vet inte hur detta har hänt, men vi finner oss instängda av något som vi känner eller tänker på, och vi kan inte fly.

”Den verkliga sorgen är oerhörd. Om du kan prata om det som trycker dig har du tur: detta innebär att det inte är något alltför viktigt. För när sorgen är alltför stor är orden det första som försvinner. Jag pratar om den där stora sorgen som är så stor att den inte ens kan komma ut.”

-Rosa Montero-

Sorgens värde, värdet av dina tårar

Du har känt smärtan i din egen hud och du vet hur något känns då det har försvunnit från din själ: dagar som kostar dig månader, månader som kostar dig år. Viljan att leva en dag till lyser med sin frånvaro. De tysta nätterna där du hör dina skrik…

Tårar

Sensmoralen hos denna ångest kan identifieras med värdet av tårar: essensen som uppstår då du gråter eller då du ser någon gråta. Det har säkert hänt att dina tårar någon gång har fört dig närmare en annan människa än ett leende kan göra, och det är mycket troligt att en annan människas smärta har blivit bron där ni har kunnat relatera till varandra.

”Jag känner till de där tårarna som inte faller och som försvinner in i ens ögon, jag känner till den lyckliga smärtan, den smärtsamma glädjen av att vara och inte vara, att ha och inte ha, att vilja och inte kunna.”

-José Saramago-

Du vet att du kan identifiera dig med det där vara och inte vara, vilja och inte kunna. Därför fungerar du bra med personer som öppnar sig för dig, och de kan berätta för dig att de också har haft sådana dagar: tårar kommer i olika former, vi har olika sätt att känna, men det är samma känslor.

Du kommer att klara av att gå vidare från detta

Båt

Smärtan kommer att brytas ner och dess rester kommer sedan att bli märken som följer dig genom livet. De följer med dig dit du färdas, men det kommer att komma en dag då du bara märker att sorgen en gång har funnits och det är allt. Du har lyckats gå vidare och kan nu identifiera dig med Paula Bonets ord: ibland fäller vi så många tårar att valar kunde simma i dem, men vi bör inte låta dem drunkna.

Du kommer inte att drunkna ens när du har vatten vid halsen. Du kommer att komma ihåg att det alltid existerar en eld eftersom du har kunnat motstå kylan. Du träffar på de människor som kommer att ge dig den värme som du behöver. Dina vänner kommer att vara där när du behöver dem.

”Ge inte upp; du är fortfarande i tid till att nå fram och börja om, acceptera dina skuggor, begrava dina rädslor, frigöra dig från lasten, återta resan.

Ge inte upp, för livet är så här; fortsätt på färden, följ dina drömmar, frigör dig från tiden, gör dig av med det dåliga och avtäck himlen […]”

-Mario Benedetti-

Ge inte upp. Världen behöver människor som reser sig upp igen och som kan berätta hur det gick till. Vi behöver alla personer som du, som kan gråta och samtidigt förstå sina tårar.

Den vrede vi skyddar är den farligaste

Bilder av Amanda Cass.