Vi är inte distanserade, vi är annorlunda
Jag var rädd att detta skulle hända från den dagen jag träffade dig, speciellt eftersom jag i början gav dig en del av mig själv, och det innebär att öppna mitt hjärta från alla sidor. Det är nu dags att acceptera det: vi är inte distanserade, vi är annorlunda, och tillsammans måste vi lära oss att separera.
Vi har riskerat allt vi hade för att behålla våra essenser och erbjuda allt som kan hjälpa oss att växa. Och vi har vuxit vid olika tidpunkter, men inte kunnat anpassa oss till förändringarna.
Relationen har blivit kall och vi är annorlunda
Vår relation är inte längre vad den var och även om det kan vara svårt att tro det så finns det inget vi kan göra för att bibehålla den. Jag vet att vi är okej, att vi innerst inne verkligen älskar varandra och vill varandras bästa. Men vi har blivit kalla och vi skadar oss själva utan att inse det.
Vi har förändrats. Vi är nu två olika personer som hade många planer gemensamt som inte längre kommer att ta form. Det kommer att finnas tomrum och tårar eftersom vi hade satt vårt hopp till detta.
“Ibland måste man överge det liv som man har planerat eftersom man inte längre är samma person som gjorde dessa planer.”
När det inte finns något hopp i en dröm kommer du samtidigt förlora all den möda du har lagt ner på något som inte längre leder någonvart. Den kan därför inte uppnås. Även om det gör ont att överge de hopp man hade så är omständigheterna inte längre rimliga.
Komfortzonen
Det kan vara så att vi är i denna återvändsgränd eftersom den tillit som förde oss samman höll oss kvar i en komfortzon. Efter all denna tid är det bekvämligheten och rutinen som får oss att frukta vad som kommer hända när vi avslutar det vi har.
Vidare försöker vi övertyga oss själva om att saker går bra, men vi vet båda att vi har en stor distans mellan oss. Vi måste lämna vår komfortzon och sluta att ljuga för oss själva. Vi är inte samma personer som vi var när vi träffades och nu passar vi inte. Det är något som vi måste acceptera.
“Om du insisterar med att stanna kvar i din komfortzon så kommer du inte att nå långt.”
-Catalina Pulsifer-
Vad som är kvar är inte längre kärlek
Vi har behandlat varandra med respekt och kärlek, men det enda som nu återstår är omtanke och nostalgi. Kärleken är borta och ingen kan göra något åt detta. Det krävs ibland mer för att bibehålla en relation än vad vi klarar av.
De fantastiska stunder vi spenderade tillsammans kommer att finnas kvar i vårt minne och vi kommer att komma ihåg dem senare. När två personer verkligen har älskat varandra så är det enda som är kvar efteråt ett tomrum av ömsesidig omtanke.
Vår distans är inte tillfällig; det har vi insett nu. Ibland tvingar livet oss att ta beslut som detta som vi inte hade kunnat föreställa oss. Det är det bästa för oss.