Allt vi har är ögonblick

Vi utgörs av ögonblick, flyktiga tillfällen och minnen. Vi är tidsresande i en fraktion av världen där vi har byggt våra liv som om de är menade att vara för evigt. I själva verket är vi dock tillfälliga. Vi är som spår i sanden som vågorna hade kunnat svepa bort närsomhelst. Men trots att detta är allt vi har så fortsätter vi att tro att vi utgörs av cement.

Vi fokuserar på de saker som har sårat oss, grämer oss över saker som vi inte har, och tar det vi har för givet. Vi låter tiden passera och glömmer bort att inget är verkligt – ej heller de saker du älskar, ej heller de saker som har sårat dig. Ja, vi är egentligen bara en följd av flyktiga ögonblick.

Vi vill ha allt på en gång. Vi ger inte oss själva tid till att andas. Allting ska gå så snabbt och inget ska njutas. I denna värld med snabbmat, speeddejting och fyllda scheman har vi tappat bort perspektivet rörande tidens värde, och vi tänker mer på lidande än att njuta av de små sakerna i livet.

Vi vet inte hur man lever i nuet

Vi är galna personer som inte vet hur man lever i nuet. Dessutom föredrar vi att rusa fram och titta på marken istället för att njuta av platsen vi är på. Vi föredrar att springa till våra destinationer istället för att gå och andas in vår omgivning. Vi låter tiden fly genom våra fingertoppar istället för att hålla tag i ögonblicket och uppleva det utan rädsla.

Vidare vill vi ha allt snabbt, för det finns alltid något viktigare, något bortom nuet. Vidare glömmer vi bort att njuta av det som vi har, för vi stannar aldrig upp tillräckligt länge för att notera det. Vi lever i en tunnel av tid, en mörk tunnel med ett enda ljus som i slutändan hindrar oss från att se vår omgivning, och trycker oss blint mot en osäker framtid.

Allt vi har och är är ögonblick som tror att de är eviga. Vi är tillfällen som inte njuter av vad vi har runt oss. Dessutom beter vi oss som om det finns tillräckligt med tid till att njuta av de bra sakerna när verkligheten egentligen sakta rinner ut i sanden.

Vi blir till masochister

När vi blir sårade blir vi istället till masochister och håller oss fast vid lidandet. Vi kryper in i smärtan och klagar som om det inte fanns något annat i världen än våra egna problem. Smärtan gör oss blinda och hindrar oss från att se allt som finns därute.

Vi petar i såren istället för att leta efter lösningar. Våra konversationer blir monotona eftersom vi blir besatta av det som har sårat oss.

I detta svarta hål av lidande, där vi så gärna håller oss kvar, stänger vi våra ögon för det ljus som leder oss bort från våra problem eftersom det är allt vi klarar av att känna. Vi glömmer bort att påminna oss själva om att detta är allt vi har, att vi är flyktiga och att smärtan också är det.

Om allt vi har är ögonblick, låt oss leva dem utan rädsla

Det är därför bättre att påminna oss själva om att allt vi har är ögonblick, och att det är bäst att genomleva dem till fullo och utan rädsla. Vi väljer hur vi vill tillbringa varje ögonblick. Vi kan säga att ett glas är halvfullt eller halvtomt. Båda dessa utsagor är korrekta, men den mest optimistiska är den som kommer att njuta mer av livet.

Kom ihåg att allt passerar, att allt förändras och att allt kan förändras. Du kan välja hur du upplever dina egna situationer, både det bra och det dåliga. Du kan njuta av varje ögonblick utan att låta det fly från dig och du kan fly från ditt lidande utan att bli fångad i det. Acceptera bara båda som de är.

Du väljer hur du spenderar varje ögonblick, hur man målar varje minne och hur man accepterar varje erfarenhet. Du lever ditt liv och formar nuet. Det är bara du som kan välja om du kommer att njuta av varje steg av resan eller om du kommer att hålla fast vid dina rädslor.

Ingen kan ge dig mer tid i klockan. Tillfällen går förbi och du väljer om du drar nytta av dem eller om du låter dem försvinna. Varje sekund räknas, så lev dem och titta inte tillbaka. Lev dem eller så kommer du att ångra dig senare.