Amelie från Montmartre, en film för drömmare

Amelie Poulains ömma men busiga leende har inpräntats hos filmpubliken. Dagens artikel handlar om den franska filmen som blev en inbjudan till den fantasi och de drömmar som du hade då du var barn.

Skriven och verifierad av filmkritikern Leah Padalino.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Sedan premiären år 2001 har Amelie från Montmartre sett sig stiga upp som en ikon för fransk film. Den är en slags levande mythistoria av den franska huvudstaden. Faktum är att beundrare av filmen åker till Paris år efter år för att se de olika platserna för filminspelningen.

Jean-Pierre Jeunet har gett världen en i verklig mening unik romantisk komedi. Den är charmig och har en genuin personlighet överlag. Vem kan glömma soundtracket av Yann Tiersen? Eller trädgårdstomtarna, Saint-Martin-kanalen och kaféet där Amelie arbetar? De är alla minnesvärda för filmpubliken.

Amelie är en förtjusande, men bisarr, karaktär som i början av detta årtusende stal allas hjärta. En karaktär som, vilket reklamaffischerna för filmen påpekar, finns till för att förändra människors liv.

Bildspelets skönhet och uppmärksamhet på detaljer välkomnar dig in i en modern saga. Varje dag verkar magisk i den. Det underliga och det ordinära smälter samman. Framför allt finns där en märklig men genuint fängslande kärlekshistoria. Amelie är kreativ och originell, vilket sätter tonen för filmen redan frön början.

En ensam barndom

Så som det ofta är i berättelser och i de mest arketypiska konstruktionerna av hjältar och hjältinnor, presenteras Amelie direkt i början. Vi får se henne i barndomen. Faktum är att vi får se ett ganska mörkt förflutet och en ensam barndom, men med komiska övertoner, precis så som det brukar vara bland de flesta hjältinnor. Således introducerar Jeunet hjältinnan som den enda dottern till ett gift par som inte gav henne tillräckligt med uppmärksamhet.

Liknande finns det en allvetande berättare. Därför finns där alltjämt en abstrakt röst som känner karaktärernas liv väl och uppmanar dig att upptäcka dem genom deras särdrag.

Denna berättare guidar tittaren genom en flickas ensamma barndom. Hon tvingas stanna hemma på grund av en felaktig diagnos. Därefter förlorar hon sin mor tragiskt. Mot bakgrund av all denna sorg, söker lilla Amelie tillflykt i en märklig imaginär värld.

Denna presentation hjälper tittaren att förstå den vuxna Amelie lite bättre. Hon är en ung kvinna som, trots att hon bor i Paris och arbetar som servitris, behåller sina karakteristiska barndomsdrag. Amelie är introvert och ofta dagdrömmande. Hennes liv förändras när hon lyssnar på nyheterna om prinsessan Dianas tragiska bortgång.

Den tragiska nyheten presenteras i filmen som en form av ironi som leder till hur Amelie till sin förvåning hittar ett barns lilla skattgömma i sin Montmartre-lägenhet.

Upptäckten inspirerar den ensamma Amelies främsta mål: att hjälpa andra. I sin strävan att hitta ägaren till metallådan, som legat dold i 40 år i hennes lägenhet, upptäcker hon att det bästa sättet att hitta lycka är att förbättra livet för människor i omgivningen.

Närvaron av kärlek

Amelie från Montmartre handlar inte bara om altruism utan också om romantisk kärlek. I den meningen kan tittaren se filmen ur olika synvinklar. En av de viktigaste frågorna som kan komma till tanken innan man ser filmen igen är hur den har överlevt tidens gång. Många berättelser är inte lika tidlösa.

Således handlar Amelie från Montmartre, precis som många andra romantiska komedier i början av 2000-talet, just om att uppvisa en fantasiversion av romantisk kärlek. En idealisering som vi än idag får se i olika biofilmer. I själva verket kan man säga att den här branschen har bidragit enormt till att skapa en bild av kärleken som ofta är ouppnåelig; en bild som är roten till många fantasier.

Bilden av kärleken återfinns i Amelies anknytning till Nino, en ung man som hon träffar av en slump. Publiken får gradvis veta mer och mer om honom. Hennes kärlek till honom är en slags fantasi som liknar en saga.

Man kan kritisera henne för denna irrationella förälskelse, och till och med se ett karaktärsdrag hos henne som är ganska oroande om man tänker efter. Men vi bortser från dessa detaljer och låta oss föras bort av magin i hennes berättelse.

För när allt kommer omkring är Amelie från Montmartre en film med mycket charm och detaljer. Kort sagt, även om den romantiska kärlekshistorien inte är verklig, är det bästa ändå att njuta av den. Glöm alltså det nuvarande sammanhanget och förstå det för vad det är: en modern saga.

Joseph

Men det finns ändå en berättelse vi kan ifrågasätta. Det handlar om Josephs karaktär när han blir besatt av en av Amelies medarbetare.

Filmen framställer honom som besatt och Amélie, som vill hjälpa sin vän, tar på sig beslutet att hämnas. Men det är inte en handling av illasinnad hämnd, utan istället konspirerar hon för att förena dem. Problemet löser sig på ett humoristiskt vis, och även om det har gått en tid sedan filmen gjordes, är den lika rolig idag som den var när den först hade premiär.

Vad som tillkommer till dessa berättelser som kretsar kring kärleken, inser Amelie snart att ingen kärlek är viktigare än hennes egen. Detta leder till att huvudpersonen medveten om att hennes önskan att hjälpa andra är meningslös om hon inte hjälper sig själv. Det här kan vara den största kärlekshandlingen vi får se i filmen.

Amelie från Montmartre, en noggrant planerad iscensättning

Amelie verkar vara rätt igenom söt, dock tvekar inte denna unga kvinna att hävda sin styrka när hon behöver det. Bakom det blyga leendet finns det en ung kvinna som, mot bakgrund av orättvisa, agerar på ett hämndfullt och till och med barnsligt oförsiktigt sätt. Glöm inte att Amelie är en drömmare som till stor del lever i en fantasivärld. Hon är en ung kvinna som är i nära kontakt med sitt inre barn.

Allt detta återspeglas i filmens iscensättning, vilket vi påpekade i början. Filmmusiken är nyckeln till denna fantasi. Det är som om du ser allt genom hennes ögon. Det finns en känsla av att vara vittne till något magiskt och fantasifyllt, trots att det äger rum i den verkliga världen, i Paris.

Användningen av färg, dekor och även kostymerna är viktiga detaljer i detta ramverk. Du kan förutsäga karaktärernas personligheter genom att titta på deras hem, kläder och gester. Fotot är välgjort och de filmscenerna är verkligen vackra.

Som du kan förstå är filmen en atypisk romantisk komedi. Dess huvudperson lever i sin fantasivärld och hjälper andra utan att de ser henne. Iscensättningen är nyckeln till att förstå hela denna värld som är en dröm framkallad av Amelie. Vi får också höra berättarens röst under viktiga ögonblick som avslöjar vissa särskilda kännetecken hos karaktärerna.

Slutanmärkningar om Amelie från Montmartre

Amelie från Montmartre blev en hit eftersom den är väldigt kreativ och originell. I själva verket är det den franska filmen som dragit in näst mest i biokassorna, överträffad endast av En oväntad vänskap (Nakache, 2011). Dessutom vann den nästan alla utmärkelser vid utdelningen av 27:e Césarpriset, erhöll två BAFTA-priser och fick också flera Oscarsnomineringar.

Detta är utan tvekan en av de bästa romantiska komedierna med fantasitema. Det är en av de mest populära franska filmerna i historien. Amelie erövrade publiken på grund av sin rarhet, men också på grund av sitt hämndbegär. På något sätt uppfyller detta det som sägs på filmaffischen – att den förändrar liv. Kanske är det för att den bjuder in publiken att se världen ur ett annorlunda perspektiv.