Att växa upp med emotionellt frånvarande föräldrar

6 januari, 2019

Det finns många anledningar till varför föräldrar beslutar att lämna sina barn. Men hur många undertryckta känslor kan dessa barn drabbas av när de har emotionellt frånvarande föräldrar? Varför måste en mor behöva hitta på otroliga lögner om en far som inte finns där för att skydda barnets känslor?

Emotionellt frånvarande föräldrar bidrar inte till sina barns uppväxt med mer än sin fysiska närvaro. De överlämnar all auktoritet, känslomässigt stöd och ansvar till sin partner. De fungerar som indirekta föräldrar och orsakar en psykologisk frånvaro som kan såra barnet känslomässigt.

Dessa föräldrar skadar sina barn genom att inte etablera regler, eller genom att skapa en negativ bild av faders- eller modersfiguren. Att växa upp med en mor eller far som, oavsett om denne är närvarande fysiskt, inte är förmögen att ge kärlek och ömhet, utelämnar barnet till att bygga sin värld med ett tomt hjärta.

”Den största sjukdomen i väst idag är inte spetälska eller tuberkulos; det är att vara oönskad, oälskad och inte omhändertagen.

-Moder Teresa –

Tänk om de rymmer från mig?

En förskolelärare märkte att en flicka i hennes klass var märkligt ledsen och förlorad i sina tankar.

Vad tänker du på kära barn?” frågade hon. 

Den lilla flickan svarade ”Mina föräldrar! Min pappa jobbar hela dagen så att jag kan äta och gå i en av de bästa skolorna i stan. Han jobbar till och med extra så att jag kan gå på högskola en dag. Och min mamma spenderar hela dagen med att laga mat, städa, tvätta kläder och att gå till affären så att jag inte har någonting att bekymra mig om.”

”Så vad är problemet?” frågade läraren.

”Jag är rädd att de kommer vilja rymma från mig,” svarade hon.

Ledsen flicka

Konsekvenserna av att växa upp med emotionellt frånvarande föräldrar

Barn som växer upp med känslomässigt frånvarande föräldrar utvecklar med större sannolikhet beteendeproblem. Vanligtvis är dessa problem försvar som barnen använder för att skydda sig mot känslor av övergivande, rädsla och osäkerhet.

Med den här sortens uppfostran finns en generell känslomässig distans som får barnet att känna sig osäkert när det gäller att etablera nya förhållande. Det förekommer även brist på tilltro. Därför samexisterar idén om att skapa ett känslomässigt band med någon och rädslan att bli sviken, att inte bli bekräftad eller, ännu värre, att bli ignorerad.

”Våra känslor existerar för att kännas, men inte för att dominera våra liv, för att göra oss blinda eller för att stjäla vår framtid eller vår energi. För när de gör det blir de giftiga känslor.”

-Bernardo Stamateas-

Alla dessa tillkortakommanden kan få barn att bli känslomässigt beroende vuxna som inte kan avsluta förhållanden som skadar dem, av rädsla för att känna sig ensamma och övergivna. De föredrar att klamra sig fast vid folk även när det inte är till deras fördel hellre än att förlora någon igen.

Barn som växer upp med emotionellt frånvarande föräldrar har en tendens att etablera giftiga förhållanden med andra människor. I sin desperata jakt på att finna kärlek och en moders- eller fadersfigur kan dessa barn träda in i ohälsosamma och skadliga sociala miljöer, som de sedan inte vet hur de ska ta sig ur.

Dessutom har de en tendens att känna fientlighet när de försöker relatera till andra eller sig själva. De är vanligtvis väldigt defensiva. Utan tvekan är detta en av flera konsekvenser av att ha emotionellt frånvarande föräldrar.

Du är här, men det känns som om du är tusen mil bort

Även om vissa föräldrar inte har något val än att vara borta från hemmet och sina barn, är det fortfarande möjligt att skapa den essentiella känslomässiga kontakten. Det är viktigt att föräldrar hänger sin lediga tid till sina barn. Kontakten mellan förälder och barn är trots allt den viktigaste kontakten i varje människas liv.

Det är nödvändigt att tillfälligt glömma bort räkningarna, ärendena och alla andra ting för att kunna uppfostra sina barn på ett känslomässigt korrekt sätt. Det grundläggande är att behålla kontakten och ta vara på ögonblick som att äta måltider eller leka tillsammans.

Det finns många aktiviteter som inte är för tidskonsumerande, såsom att lära dem hur man lagar mat, gå en promenad eller gå till parken. Allt beror på kvalitetstiden och kopplingen som du, som förälder, etablerar med dem.

  • Seiffge-Krenke, I., Overbeek, G., & Vermulst, A. (2010). Parent-child relationship trajectories during adolescence: Longitudinal associations with romantic outcomes in emerging adulthood. Journal of Adolescence. https://doi.org/10.1016/j.adolescence.2009.04.001