Anorexi och bulimi: priset för emotionell oförsonlighet

Ätstörningar såsom anorexi och bulimi är en utmaning för vårt samhälle. Även om deras närvaro är högst bland tonåriga flickor är sanningen att pojkar också lider av dem, och vuxna kvinnor är inte heller immuna mot dem.

Termen “bra flicka” associerar vi med prydlighet, värme, känslomässig kontroll och en rad olika krav som fängslar den spontana och naturliga utvecklingen av alla människor.

Ett sätt att kontrollera din vikt, kontrollera din kropp och kontrollera din image är att göra matuppoffringar. Detta sätt att relatera till mat är, i grund och botten, ett tragiskt sätt att hantera och orsaka vårt eget lidande. Längtan efter att vara de vi inte är och föraktet för vad vi ser när vi tittar i spegeln.

Anorexi och bulimi

Vi associerar vanligtvis anorexi med matrestriktioner och bulimi med utrensningar, kräkningar eller kompenserande beteende efter konsumtion av mat. Dessa är inte bestämda standardmönster, utan kan variera beroende på personen som lider av åkomman.

Det finns faktiskt två undertyper av anorexi: restriktiv och utrensande (utrensning är ett kompenserande beteende för att eliminera konsumerad mat). Icke utrensande anorexi är associerad med perfektionism, stelhet, hyperansvar och känslor av mindervärde. Den utrensande typen associeras (utöver matrestriktioner) med familjehistorik av fetma, premorbid övervikt, impulsivitet, dystymiska reaktioner, humörsvängningar och beroendeframkallande beteenden.

Hos bulimia nervosa är utrensningar och kompenserande beteenden vanliga. Hos prototypisk bulimia nervosa med utrensningar finns en större förvrängning av kroppsbilden, mer onormala konsumtionsmönster och fler associerade psykologiska problem.

Den icke utrensande varianten (utan kompenserande beteenden) kan påminna om en hetsätningsåkomma. Det är det dock inte eftersom det finns en övervärderad uppfattning om vikt och figur. Denna undertyp är associerad med andra problem, såsom självmordstankar, beroendeframkallande beteenden och problem med impulskontroll.

Vad har de gemensamt?

Basen för dessa åkommor är emotionell: patienterna kan inte reglera sina känslor. Känslor som de ibland inte har kunnat uttrycka tillfredsställande i familjemiljön. Den saknar stimulans, är restriktiv eller har mycket höga krav på deras beteende. Det kan också bero på en miljö som inte kan svara tillräckligt på deras höga intellekt och längtan efter tillgivenhet.

När sjukdomen tydligt etablerats – när vi uteslutit organiska åkommor såsom diabetes mellitus, neoplasi, hypofyskatexis eller andra psykologiska åkommor, såsom tvångssyndrom eller psykos – kan vi säga att vi har en ätstörning.

Ätstörningar inträffar vanligtvis mellan 10-30 års ålder, 95% är kvinnor och de har gemensamt att de övervärderar idén om smalhet. De delar en extrem oro över vikt och form, kognitiva förvrängningar, depressions- och ångestsymptom, utöver en social funktionsbrist.

Varför dyker de upp i dessa åldrar?

Om vi tänker på att majoriteten av alla offer är tonåringar så är en trolig anledning att flickorna inte vet hur de ska hantera övergången från flicka till kvinna. Deras kommunikationssystem som “flickor” är fortfarande bristfälliga och under tryck. De är i en situation där de är hämmade känslomässigt och i en ålder där de är mer medvetna om vad det kvinnliga könet “tydligen” påtvingar dem: smalhet, skönhet och undergivenhet.

Om det bara rörde sig om ett problem med självbilden skulle personer med anorexi återställa sitt kaloriintag när de blivit tillräckligt smala. Det är behovet av perfektion, rädslan för återfall och perceptuell förvrängning som håller deras beteendemönster på plats.

Myter om anorexi och bulimi

Personligheten hos kvinnor med dessa åkommor har associerats med ett mönster av vital oordning, av svaghet, av låg intelligens och av att lätt bli påverkad av kommentarer andra fäller. Men dessa är inte personlighetsdragen vi finner hos patienterna om vi utvärderar dem.

De är inte yrande personer som inte kan skilja verklighet från fantasi. Patienter med anorexi är inte yrande, hysteriska personer. Enligt vissa studier är det inte en fråga om en ändring av uppfattningen, utan om jämförelser med alltmer krävande normer.

Det är deras sätt att relatera till världen, att begrava vad de aldrig kunde uttrycka – att inte äta är det bästa sättet de hittat för att kontrollera vad som händer med dem.

De är inte hysteriska, de känner sig ensamma

Fokus av uppmärksamheten på ett syfte frigör dem från att behöva ställas inför andra typer av problem. De senare kommer alltid vara sekundära och skjutas upp fram tills att de löst vad som är det verkliga problemet för dem.

De flesta är medvetna om att de befinner sig i en destruktiv process. Problemet är att när den väl startat har de skapat ett system av förstärkningar och bestraffningar. De är så kraftfulla att det blir svårt för dem att fly. De har programmerat sina hjärnor så pass att den skadliga processen är mycket kraftfull.

Många av pojkarna och flickorna som lider av dessa åkommor kan återställa normaliteten till sina liv. Att göra detta är ett svårt och kostsamt arbete som kräver tålamod och där man kan drabbas av återfall. För att övervinna dem är det nödvändigt att ha stöd från närstående. Tilltro och ihärdighet är fundamentalt för att komma ut ur tunneln.

Åkommorna attackerar direkt självkänslan hos de drabbade. Detta gör att de känner sig underlägsna jämfört med andra, som de tror är överlägsna, mer perfekta och mer önskvärda. Därför befinner sig personen på en plats av underlägsenhet och aspiration – konstant och kontinuerligt.

Vidare är det vanligt för personer som drabbas av ätstörningar såsom anorexi och bulimi att uppvisa mönster av överdrivet beroende, rädsla för att överges, hyperkänslighet mot kritik, alexitymi etc. Dessa typer av åkommor går att övervinna, men vi kan inte läka dem och de kommer vara en konstant utmaning när vi försöker bibehålla återhämtningen under hela våra liv.