Perfekta barn är ledsna barn

Perfekta barn vet inte alltid hur man ler, och ej heller hur glädje låter. De är rädda för att begå misstag och når aldrig de väldigt höga förväntningarna deras föräldrar har. Deras utbildning är inte baserad på frihet eller erkännande, utan snarare auktoriteten hos en strikt och krävande röst.

Enligt American Psychological Association (APA) är depression hos tonåringar redan ett väldigt allvarligt problem i dagens samhälle. Överdrivna krav från föräldrar blir lätt till brist på självkänsla, ångest och stort känslomässigt obehag.

Något vi alltid måste ha i åtanke är att kraven under barndomen lämnar oåterkalleliga avtryck på den vuxna hjärnan. Vi ser aldrig oss själva som tillräckligt kompetenta, och vi är heller inte tillräckligt perfekta baserat på idealen som blivit ingjutna i oss. Vi måste därför bryta denna begränsande kedja, som hämmar vår förmåga att vara lyckliga.

Perfekta barn: när ansträngningskulturen tas till extremer

Det sägs ofta att dagens utbildning inte är tillräckligt rigorös, att lärare och föräldrar är överdrivet tillåtande och att elever har väldigt låg tolerans för frustration. Detta är dock inte riktigt sant. Generellt söker föräldrar “förträfflighet” från sina barn, och än mer så i tider av kris.

Om barnen får B i matte så pressas de till att få A. Deras eftermiddagar är fyllda med fritidsaktiviteter och tiden de har för sig själva är begränsad till att söka efter fler utmaningar. Detta orsakar stress, utmattning och hjälplöshet.

The Price of Privilege är en intressant bok som författats av Dr. Madeleine Levine, i vilken hon förklarar att vi i vårt behov att uppfostra perfekta barn som är redo för framtiden, istället lyckas uppfostra barn som är “bortkopplade från lycka”.

Konsekvenserna av att kräva för mycket av barn

Det finns något vi bör ha i åtanke. Vi kan utbilda våra barn i ansträngningskulturen. Vi kan och bör kräva vissa saker av dem. Detta råder det inga tvivel om, men allt har sina gränser. Denna gräns bör ackompanjera dina krav med en ovillkorlig kudde av kärlek och acceptans.

Tvärtom kommer våra perfekta barn vara ledsna barn som upplever följande känslor:

• Beroende och passivitet: Ett barn som vant sig vid att bli tillsagt vad det ska göra kommer sluta ta beslut för sig självt. Därför kommer det endast söka extern tillåtelse och förlora sin spontanitet och personliga frihet.
• Brist på känslor: Perfekta barn hämmar sina känslor för att justera sig till “vad som måste göras”. All denna känslomässiga undertryckning kommer leda till stora kort- och långsiktiga konsekvenser.
• Låg självkänsla: Ett barn eller tonåring som vant sig vid externa krav har inget självgående och inga förmågor till beslutsfattande.
• Frustration, förbittring och inre obehag kan resultera i stunder av aggression.
• Ångest är ytterligare ett karaktärsdrag hos barn med en utbildning baserad på krav. Alla förändringar eller nya situationer leder till personlig osäkerhet eller stor ångest.

Krävande föräldrar som vill uppfostra perfekta barn kontra förstående föräldrar

Behovet att uppfostra “perfekta barn” är ett subtilt och direkt sätt att ge världen olyckliga barn. Pressen från dessa krav kommer nämligen alltid följa med dem. Ännu mer så om vi baserar deras utbildning på frånvaron av positiv uppmuntran och tillgivenhet.

Det står klart att vi som mödrar och fäder vill att våra barn ska vara framgångsrika, men framförallt att de ska vara lyckliga. Ingen vill att ens barn ska utveckla depression i ungdomen eller att de ska ha för höga krav på sig själva. Vi vill visa dem hur man följer med i flödet, ler och tillåter sig själv att begå misstag.

Generella karaktärsdrag

Nu måste vi kunna skilja mellan utbildning och uppfostran baserad på strikta krav och en som är baserad på förståelse och känslomässig sammankoppling med våra barn.

• Krävande och kritiska föräldrar tenderar att presentera en osäker personlighet som måste ha varje detalj under kontroll. Förstående föräldrar “pushar” sina barn mot ett mål, samtidigt som de låter dem utforska, känna och upptäcka saker på egen hand. De tjänar som vägledare och försöker inte göra dockor eller marionetter av sina barn.
• Krävande föräldrar är auktoritära och har en livsstil som alltid är styrd av klockan. De sätter därmed regler och tar beslut för att kunna spara tid baserat på resonemangen “för jag vet att det är bäst för dig” eller “för att jag är din mor/far”.

Som avslutning: Att utbilda betyder att man utövar auktoritet, men med sunt förnuft. Det betyder att använda affektion som ett botemedel och kommunikation som en strategi.