Omfamna och läk ditt inre barn

· 10 juni, 2016

Mitt inre barn fortsätter att vara inom mig; det har inte försvunnit. Det är rösten jag hör när jag tillåter mig själv att vara fri och exalterad över saker. Han som ber mig att läka de känslomässiga såren från det förflutna…

Vi hör ofta uttryck som ”behovet att läka vårt inre barn”. Våra tidiga år och de upplevelser vi har som barn kommer forma mycket av vår personlighet, våra värderingar, vår känslomässiga balans och vår självkänsla.

Dessa tidiga minnen kan bli överskuggade av rädslor eller ångest, eller så kan de vara minnen av en fullgod och lycklig barndom som följer med oss när vi blir vuxna.

De finns där, i ett väldigt gömt hörn av vårt väsen där barnet gömmer sig. Vi låtsas alla vara mogna och självsäkra vuxna, välskyddade med vår rustning och kapabla att konfrontera denna komplexa värld. Men många gånger vet vi att något fattas oss när vi stänger ögonen. Att något sårar oss och orsakar ett sår som inte finns på utsidan, utan på insidan.

Inom oss alla finns ett barn med olika grader av ej tillfredsställda behov.

Mitt inre barn och dess känslomässiga förflutna

Det är möjligt att fler än en person ler eller ser något ironiskt när de hör termen ”inre barn”. För många antyder detta uttryck svaghet, oskuldsfullhet och naivitet.

”Vuxna vet allt och barn vet inget”, tror de. Och vidare drar vissa den felaktiga slutsatsen att ”barndom är den del av livet vi alla genomlevde med vårdslöshet och absolut lycka”.

Barndomen är uppvaknandet till livet, där våra första frågor dyker upp och vi mottar våra första svar. Om det som omger den är avskildhet, sorg eller övergivning, kan det komma i vägen för vår resa mot att bli känslomässigt säkra vuxna.

Rider på elefant

För att växa med mognad och lycka måste barn utveckla en hälsosam känslomässig bindning där det finns uppriktig kärlek som erbjuder säkerhet vid varje steg på vägen, varje fall och varje andetag under alla deras tidiga upplevelser. Om bandet som utvecklas med våra föräldrar inte är rätt kan alla dessa tidiga upplevelser påverka oss på ett eller annat sätt.

Barndom är inte alltid synonymt med lycka eller likgiltighet. Ingen har sitt fysiska och känslomässiga välmående garanterat bara genom att komma till världen.

Att vara barn är aldrig enkelt eftersom vi alla behöver stöd från någon för att börja gå, uttala våra första stavelser och komma underfund med att våra rädslor och vår ångest kan släckas av kramar och rätt ord.

Vårt inre barns förfrågningar

Det står redan klart att vi bör inse att vi alla har ett inre barn. Nu är det viktigt att veta vad det ber oss om:

  • Ditt inre barn kan be dig lösa vissa aspekter av ditt förflutna.
  • Du kanske behöver en förklaring av en händelse under din barndom som kräver förlåtelse eller kanske att du måste ge förlåtelse till någon.
  • I ditt fall kan det även vara så att du inte har någon känslomässig förnekelse från det förflutna att lösa. Då kräver ditt inre barn att du är friare i ditt dagliga liv.
  • Du måste låta dig själv göra din verklighet lite mer relativ och lämna oro, stress och dylikt bakom dig.
  • Var spontanare, låt dig själv skratta lite mer, återfå lite av din förlorade oskuldsfullhet och, tillsammans med den, din upphetsning.
  • Ditt inre barn kräver även kärlek. Älska och bli älskad. Besegra din motvilja, din skam eller ditt gråa, vuxna utseende och ge dig själv lite känslomässig frihet.

Hur man läker sitt inre barn

Hela den känslomässiga läkeprocessen kräver full och genuin övertygelse från vår sida. Ingen kan tvingas att bli fri.

Det bör stå klart att vi inte kan lösa ett specifikt problem om vi inte först övertygar oss själva om att vi har ett. Tänk till exempel på ditt vardagliga liv…

Lider du av stor stress? Har du förlorat hoppet? Känner du att din partner inte gör dig lycklig, trots att denne försöker? Finns det en typ av kärlek som fattas inom dig och som du inte kan definiera?

Flicka på tak

Denna lilla visuella och känslomässiga koncentrationsövning kan hjälpa dig på många sätt.

1. Ta fram ett foto från när du var liten, ungefär 7-8 år gammal.

2. Låt minnena komma tillbaka. Frammana tyst dessa år och känn dig fri så att känslorna och bilderna kan komma till dig.

3. Visualisera nu dig själv med detta barn. Det är ni två, du som ”vuxen” och ett ”barn”, öga mot öga.

4. Fråga barnet vad det behöver, vad det vill ha, vad som fattas det. Fråga om det saknar något som det vill ha för att kunna vara fri och fullständig.

Reflektera över detta. Det kommer säkerligen hjälpa dig.