Att söka tillfredsställelse: djävulens påfund?

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Francisco Pérez

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Att söka tillfredsställelse, den omedelbara belöningen, är djävulens påfund; en universell uppfinning. Det biologiska universumets centrum består av njutning, belöning, och undvikandet av smärta. Detta är en övertygelse inpräntad i alla levande varelser på vår planet. Denna föreställning var närvarande redan vid ögonblicket av livets begynnelse.

Det är ett djävulskt påfund eftersom varje levande varelse föds med en drivkraft att röra sig mot allting som ger en känsla av nöje, tacksamhet och välmående. Exempel på detta är mat, dryck, sex, sömn och undvikandet av hetta och kyla.

Tillfredsställelse är belöningen för dessa nöjsamma beteenden. Vi är programmerade att sträva efter det och att undvika lidande. För mänskligheten har njutning, begär och omedelbar eller framtida tillfredsställelse en del i allt.

Ursprunget till varför vi vill söka tillfredsställelse

Tillfredsställelse är en känsla vi strävar efter. Vi vill ta ner den till en medveten nivå och behålla den där. Många menar att tillfredsställelsen har sitt ursprung i det bitna äpplet i paradiset. Emellertid verkar inte tillfredsställelse vara något som grundar sig i lockelse. Skulle det vara så, hade vi fötts utifrån mörker och osäkerhet.

Alla levande varelser kretsar kring sin egen överlevnad. Detta innebär att äta, dricka och föröka sig. Dessa beteenden följer tanken på belöning och glädje.

Ingen levande varelse, oavsett hur primitiv, äter utan hunger, eller dricker utan törst. Det är vare sig belönande eller behagligt. Den gör det endast om den är hungrig eller törstig. Det är endast på detta sätt som man kan uppnå tillfredsställelse med dessa beteenden. Detsamma gäller sexuella aktiviteter. Tillfredsställelse är en uppfattning inpräntad inuti varenda levande varelse. Först programmerades den i celler. Senare i flercelliga varelser utan hjärnor. Slutligen i hjärnan på mänskliga varelser.

Vad eller vem hade den briljanta idén om tillfredsställelse? Vem kom på detta geniala koncept? Det är det ingen som kan veta säkert. Hur som helst är det uppenbart att den biologiska världen, vår enda verkliga värld, kretsar kring denna centrala idé.

Tillfredsställelse sitter i hjärnan

Hjärnan är som en skattkista där svartsjukan vaktar de hemliga koder som driver oss att göra saker med målsättningen att uppnå tillfredsställelse och få belöningar. De är oskrivna koder, inbäddade i nervkopplingar, elektriska signaler och signalsubstanser.

Varför kan en råtta inte låta bli att dra i en spak som skickar elektrisk stimulering till delar av dennas hjärna? Finns det områden i hjärnan som vi kan stimulera artificiellt för att skapa tillfredsställelse? Svaret på denna fråga är ja. Ett rungande ja. Djuret drar i spaken för att stimulera sin hjärna med elektriska impulser eftersom det aktiverar hjärnkretsarna för tillfredsställelse.

Exemplet behöver inte vara på “experimentell” nivå. En god måltid eller en orgasm stimulerar också dessa hjärnkretsar. Förvånande nog så är den belöning vi får från den artificiella stimuleringen inte tillräckligt mättande. Djuret fortsätter envetet att dra i spaken för att få sin belöning: tillfredsställelse. Vad är det som händer? Kan vi faktiskt kalla den tillfredsställelsen som vi får från ett artificiellt stimuli för “ren tillfredsställelse”?

Att söka tillfredsställelse tjänar organismens behov

Det verkar som att organismen använder tillfredsställelse som ett utbytesmedel. Beroende på medlen, aktiverar hjärnan vissa beteenden men inte andra. Föreställ dig att djuret måste välja mellan två eller tre tvingande behov. Ställd inför denna konflikt kommer djuret troligtvis att i första hand välja det som ger det mest tillfredsställelse.

Det förvånande är att detta vanligtvis sammanfaller med det som är det mest nödvändiga, ur ett biologiskt perspektiv, för organismen. Det är därför man säger att tillfredsställelse tjänar organismens behov.

Tillfredsställelser som frammanar skönhet

Hos människor utvecklas många fler typer av tillfredsställelse. Dessa tillfredsställelser frammanar vad vi kallar skönhet. Skönhet kan börja med bara ett ord. Det finns talare och författare som väcker känslor av välmående och tillfredsställelse. Men vi finner också skönhet när vi begrundar en tavla, vidrör en vacker skulptur eller beskådar ett fantastiskt arkitektonisk verk. Vi upplever också denna känsla när vi lyssnar på en vacker symfoni. Och det finns många fler exempel!

Den destruktiva tillfredsställelsen med droger

Människor kan också uppnå tillfredsställelse från droger. Denna typ av tillfredsställelse ställer den mänskliga naturen inför en slutlig utmaning. Varför är det beroende som skapas från denna typ av tillfredsställelse så destruktiv? Även om det kan verka korkat… varför kan man utveckla ett beroende för heroin, men inte för att äta äpplen – om de nu båda är tillfredsställande?

Svaret på dessa frågor börjar med detta påstående: de grundläggande hjärnkretsarna för belöning och tillfredsställelse är ospecifika. Detta betyder att både naturliga och artificiella sensoriska stimulanter som har förmågan att interagera med de kemiska nervreceptorerna kan aktivera dessa.

Detta skulle förklara varför onaturliga kemikalier (exogena droger) har förmågan att artificiellt aktivera kretsarna för tillfredsställelse. Och detta inte bara i den mänskliga hjärnan utan även hos alla andra djur med en hjärna. Detta kan dock verka som ett dubbeleggat svärd. Det finns både fördelar och nackdelar med att söka tillfredsställelse.

Vad tror du själv? Är det sunt eller skadligt för oss att söka tillfredsställelse? Det finns blandade åsikter om detta. Kanske är svaret jakande i båda fallen. Hur som helst finns det ingen allomfattande sanning. Och det är detta som är det underbara med sinnet!