Att vara nära döden gör oss modiga

4 oktober, 2017

Att vara nära döden gör oss modiga. När våra liv är i fara försvinner våra rädslor, våra tvivel slutar plåga oss och vi börjar ångra att vi inte gjorde sakerna vi sköt upp till senare. Hur mycket det än skrämmer oss att vara nära döden, fyller det oss även med mod som tidigare varit okänt för oss.

Vi är medvetna om att varje minut räknas och att vi borde börja bli mer medvetna. Men vi prioriterar projekt, arbete, orosmoln och andra saker som tar upp vår tid, som vi inte värderar tillräckligt. Detta sker tills våra liv hänger på en skör tråd och vi inser hur fel vi haft.

”När du känner närheten av döden tittar du in i dig själv och hittar inget annat än banalitet, för de levande är outhärdligt banala jämfört med de döda.”

Miguel Delibes

Ta en risk, lämnas inte med ouppfyllda önskningar

Du ville säga det, men du var rädd för att bli bortstött. Möjligheten att förlora dem fick dig att backa. Pinsamhet, tvivel, att säga till dig själv att det egentligen inte spelar någon roll – allt detta har fått dig att undra ”vad skulle ha hänt om jag…?”. Du lämnas med en samling ovissheter som kommer förbli med dig för alltid, som du aldrig kommer kunna skaka bort. Det viktigaste nu är att förebygga att denna hög med ovissheter växer.

Vi blir modiga när vi är nära döden, och vi börjar se dessa attityder som dumdristiga. Vi beskyller och skäller ut oss själva för att vi inte haft modet att säga eller göra vad vi ville när önskan först uppstod. Vid denna punkt försöker vi, om vi fortfarande har tid, att finna lösningar på allt detta. Om inte, börjar skulden kväva oss.

Uppskatta dina upplevelser

Livet lär oss att uppskatta det genom våra upplevelser. Men det gör det på ett subtilt sätt, och den negativa påverkan som dröjer kvar i vårt medvetande är kortvarigt. Kom du ihåg den där personen som var så viktig för dig, men som du egentligen inte värderade förrän du förlorade? Det var då du förstod vad du hört så ofta, men aldrig lyssnade på: ”värdera människor när du har dem, inte när du förlorar dem.”

”Det är nödvändigt att ta risker, följa vissa vägar och överge andra. Ingen kan ta beslut utan rädsla.”

-Paulo Coelho-

Ursäkter har invaderat dig på samma sätt som bekymmer och negativa tankar gör. Du använder dem som en sköld så att du inte behöver anstränga dig, så att du tror på den kvävande men tröstande idén att du inte har tillräckligt med tid, att du inte är tillräckligt bra, att du inte bör ta beslutet att påbörja ett förhållande med personen du älskar…

Du gömmer sakerna du så djupt vill uppleva bakom en begränsande attityd som gör att du tror att du inte kan uppnå dem.

Ett lugnt hav har aldrig skapat en seglingsexpert

Vad har du att förlora?

Att vara nära döden kanske gör oss modiga eftersom vi inte har något mer att förlora. Vem bryr sig huruvida han säger ja eller nej? Vem bryr sig om du blir avvisad? I dessa stunder kan man bara försöka, för om svaret är positivt så får du något, och om det är negativt kommer du inte förlora något.

Kvinnor med fågel

Detta är attityden du bör leva med idag, imorgon och för alltid. Du har satt upp många murar i sinnet på grund av trauma, upplevelser du vill glömma och andra omständigheter som gjort dig osäker. Men saken är den att svaret just nu redan är nej. Acceptera det, så kommer du inte vara rädd för att falla. För vad du än förlorar, hade du inte tidigare. Så ta risken!

Många av hindren du ser är den extraordinära produkten av din fantasi. Barriärer som både fega och modiga skapar. Skillnaden är att modiga personer konfronterar dem, medan de fega förvärrar dem genom att undvika dem.

Modiga personer skakar av sig alla begränsade övertygelser de har, och låter inte något ingjuta dem med rädsla för det okända. Vi kommer ofta med ursäkter och försöker forma vår framtid. Vi antar och väntar oss. Men om vi är medvetna om att framtiden är så oförutsägbar och att den har många överraskningar som väntar, varför ryggar vi tillbaka?

”När du inte har något, har du inget att förlora.”

-Titanic-

Förväntningar, stolthet, rädsla för hån, rädsla för misslyckande… Allt detta försvinner när man är nära döden. Det verkar fantastiskt att saken vi är mest rädda för – fasan för att försvinna eller falla ned i tomhet – är vad som gör oss som modigast. Detta slut, som vi alltid trodde skulle ta åratal på sig att anlända, är vad som gör oss modiga när vi inte längre har chansen att vara modiga.

Kråka på båt

Social fobi: rädsla för att bli dömd