Berättelsen om hur känslorna kom till
Det råder inget konsensus om hur denna underbara berättelse om hur känslorna kom till myntades. Av någon okänd anledning gav folk Mario Benedetti äran som upphovsman till den, men sanningen är att han inte skrev den. Andra spekulerar om att det faktiskt är en redigerad version av en historia av Jorge Bucay eller Mariano Osorio. Oavsett hur det ligger till började den cirkulera för ungefär tre årtionden sedan.
“Galningar banar väg för de stigar som de vise senare reser på.”
-Carlo Dossi –
Historien tar oss till en mytisk tid då mänskliga känslor just började finna sin plats. Den berättar om hur känslorna kom till på ett rörande och väldigt mänskligt sätt.
Hur känslorna kom till
Historien om hur känslorna kom till börjar med att mänsklighetens dygder och brister en dag träffades någonstans på Jorden. Tristess började gäspa och infekterade andra med sin lathet. För att motverka detta föreslog Galenskap att alla skulle göra något roligt. “Låt oss leka kurragömma!“, sade hon.
Intrig verkade intresserad av idén och Nyfikenhet frågade omedelbart “Vad är kurragömma?”. Vishet förklarade att det var en gammal lek. Att allt du behövde göra var att täcka för dina ögon och räkna till en miljon medan alla andra gömde sig. Därefter var den som räknat tvungen att leta efter och hitta alla andra.
Entusiasm och Eufori började hoppa upp och ned av upphetsning. De älskade tanken på att leka. De verkade så glada att Tvivel tillslut gav efter och uttryckte en önskan att få vara med. Till och med Apati, som alltid höll sig för sig själv, uppgav att hon hade för avsikt att delta.
Och så började leken
Galenskap erbjöd sig frivilligt att vara den första som räknade och började göra det. Sanning ville inte leka eftersom hon inte såg någon mening med leken. Hon resonerade som så att de ändå skulle hitta henne i slutändan. Stolthet sade att leken var korkad och bestämde sig för att inte delta. Sanningen var att hon var irriterad över att Galenskap var den som föreslagit leken och inte hon.
Lathet började springa och gömma sig, men hon blev trött väldigt snabbt och gömde sig bakom den första sten hon såg. Triumf, flitig som alltid, valde det högsta trädet och klättrade rätt upp till toppen. Avund följde strax efter honom och gömde sig under Triumfs stora skugga.
Under tiden började Tro att springa, och det dröjde inte länge innan hon till och med började flyga. Till allas häpnad flög hon ända upp till himlen och gömde sig bland molnen. Ingen kunde tro det – endast Tro kunde göra sådana saker.
Generositet var mycket orolig för dem som inte kunde hitta ett gömställe. Därför började hon hjälpa en, sedan en annan och sedan en till. Tiden tog nästan slut för henne att gömma sig själv. Själviskhet hittade å andra sidan ett perfekt gömställe i en grotta omgiven av taggiga buskar. Detta eftersom han inte ville dela sitt gömställe med någon annan.
Det överraskande slutet på historien om hur känslorna kom till
Galenskap var exalterad. Hon räknade och räknade tills hon snart nådde en miljon. Sedan öppnade hon ögonen och började leta efter sina vänner. Den första hon hittade var Lathet, som bara var några steg bort från henne. Sedan hittade hon Passion and Önskan. De hade gömt sig på botten av några vulkaner.
Därefter fann hon Oärlighet. Oärlighet var en sådan lögnare att hon fick Galenskap att tro att hon gömde sig under vattnet. Men sanningen var att hon gömde sig i mitten av regnbågen. Galenskap var också Glömska på spåret, men hon kunde inte minnas vart hans spår gick, så hon lämnade honom till senare.
Tragedin
Den enda som inte hade lyckats gömma sig när Galenskap slutade räkna var Kärlek. När Galenskap kom nära honom skyndade han sig för att finna skydd bakom några buskar. Galenskap, som inte var en idiot, sa till sig själv: “Kärlek är så förutsägbar att han säkert gömde sig i rosenbusken“. Eftersom rosorna hade taggar, tog Galenskap en högaffel och körde in den bland buskarna. Hon hörde ett skrik av smärta och upptäckte att hon hade skadat Kärleks ögon.
Galenskap kände sig verkligen skyldig och visste inte vad hon skulle göra. Allt hon kunde tänka sig var att gå ned på knä inför Kärlek för att be om hans förlåtelse. Hon erbjöd sig också att bli hans guide för evigt därefter, eftersom hon hade förstört hans ögon. Från den dagen är Kärlek blind och Galenskap följer honom överallt.
Så slutar den här vackra berättelsen om hur känslorna kom till. Det är en historia som tilldelar vissa personliga egenskaper till våra känslor. Dessa egenskaper avgör våra känslomässiga upplevelser. Visst kan de flesta av oss känna igen dem i våra egna liv.
