Broarna i Madison County

· 8 december, 2015

De gamla drömmarna var bra drömmar; de funkade inte, men jag är glad att jag hade dem.

”Jag vill inte behöva dig.”
”Varför?”
”För att jag inte kan få dig.”

Francesca Johnson lever ett lugnt liv på en farm i Madison County med sin man och sina barn. När familjen reser till Illinois State Fair blir Francesca ensam hemma. En dag får hon en oväntad besökare, Robert Kincaid – en fotograf från National Geographic som besöker Madison County för att fotografera gamla broar.

De befinner sig snart i en passionerad kärleksaffär.

Denna film med Clint Eastwood (”Pale Rider”, ”Vit jägare, svart hjärta”) var en avstickare från normen för skådespelaren och regissören. Publiken var van att se honom i actionroller såsom ”Dollartrilogin” (”För en handfull dollar”, ”För några få dollar mer” och ”Den gode, den onde, den fule”) och mästerverk som ”Mannen med oxpiskan”, ”Bird” och ”De skoningslösa”. Under 1995 provade dock Eastwood på en annan genre.

Eastwood bytte pistol mot blombukett och satte verkligen rollen jämte lika imponerande Meryl Streep.

Filmens handling är tidlös: en gift kvinna, en plikttrogen fru och mor, som är otroligt uttråkad i sitt liv. En dag möter hon en man som är så attraktiv och intressant att hon börjar tvivla på allt. Är en kort fantasi värd smärtsam otrohet mot hennes make?

Vi har alla befunnit oss i situationer bortom vår kontroll som verkligen sätter oss på prov. Ibland kan vi inte rå för att vi blir attraherade av en annan person, oavsett om det är på grund av dennes personlighet, utseende etc. Om vi likt Francesca lever ett tråkigt liv utan färg och spänning ökar sannolikheten att vi ser en annan människa som en väg ut ur tristessen. Vår tristess och medföljande osäkerhet gör att denna attraktiva främling verkar som allt vi någonsin velat vara eller ha.

Situationen i vårt förhållande med ”den andra personen”, vår partner eller make/maka, kan också vara en bidragande faktor. Om vi känner oss övergivna eller icke uppskattade är det troligt att vi förr eller senare vänder blicken utanför äktenskapet i sökandet efter det vi vill: att bli sedda och uppskattade.

Om vår fru, flickvän, man eller pojkvän tvärtom behandlar oss som vi vill och ändå är otrogna är det för att vi är egoistiska och för att det ligger i vår natur att vara för evigt missnöjda, oavsett hur bra vi har det.

Om någon är otrogen, gör det denne till en dålig person? Inte nödvändigtvis. Vi gör alla olika typer av misstag, men det blir ett problem när misstagen upprepas, och en person som kontinuerligt är otrogen och förråder sin partner kan bara kallas för en sak: en lögnare och bedragare.

Ingen vill ju trots allt att ens partner ska vara otrogen. Varför behandlar då så många personer andra på ett sätt som de själva skulle hata? Kanske är hyckleriet i vår civilisation större än vi vill se.