Cyklotymi – symtom, orsak och behandling
Cyklotymi, eller cyklotymiska störningar, kännetecknas av kroniska humörsvängningar och kan betraktas som en mild form av bipolär sjukdom.
Personer med cyklotymi erfar återkommande, tydliga perioder av hypomaniska och depressiva symtom. Emellertid är de hypomaniska symtomen inte tillräckliga i antal, intensitet, omfattning och varaktighet för att uppfylla villkoren för en manisk episod.
Detsamma gäller för de depressiva symtomen; de depressiva symtomen är otillräckliga i antal, intensitet, omfattning och varaktighet för att vara uttryck för en egentlig depression. I annat fall talar man om bipolär sjukdom. Symtomen för cyklotymi är lika, men mildare.
Hypomaniska och depressiva symtom
Hypomani är ett psykiatriskt tillstånd som påminner om mani utan att vara lika akut. Hypomani yttrar sig i form av växlande irritation och upprymdhet, och beskrivs ofta som lindrigare än “fullskaliga” maniska episoder.
Hypomaniska symtom omfattar en förhöjd sinnesstämning som varar i flera dagar. Andra symtom är oro, minskat sömnbehov, överaktivitet och överdriven självkänsla, som alla avviker från personens normala emotionella tillstånd. Till skillnad från mani krävs vid hypomani normalt ingen sjukhusvård.
Vid cyklotymi är de depressiva symtomen ofta desamma som vid vanlig depression. Dock är symtomen normalt mindre påtagliga och intensiva än vid episoder av egentlig depression.
Symtom vid cyklotymi eller cyklotymiska störningar
För cyklotymi gäller dessutom att symtomen måste ha varit märkbara nästan varje dag under två års tid. För barn och ungdomar ska symtomen ha varat i ett år.
Vidare krävs att patienten inte varit symtomfri i över två månader. Symtomfria perioder som överstiger två månader innebär att patienten inte lider av cyklotymi. Personen i fråga får inte heller uppfylla kriterierna för egentlig depression, mani eller hypomani.
Cyklotymi föreligger inte heller om humörväxlingarna kan förklaras av schizoaffektivt syndrom, schizofreni, en episod av schizofreni, vanföreställningsstörningar, andra störningar inom schizofrenispektrumet eller annan psykotisk sjukdom. Cyklotymi utesluts alltså om diagnoskriterierna bättre motsvarar någon annan mental störning.
Det är även viktigt att inte förväxla cyklotymi med de förändrade stämningslägen som utlösts av psykoaktiva substanser eller andra medicinska faktorer. Detta kan inte nog understrykas när man försöker ställa diagnos, eftersom en del preparat – droger såväl som läkemedel – kan ge upphov till samma symtom.
Precis som för flertalet psykotiska episoder gäller att stämningssvängningarna och tillståndsförsämringen måste ha klinisk signifikans för att patienten ska kunna bli diagnostiserad med cyklotymi. Det kan röra sig om stämningssvängningar som inverkar på det sociala umgänget, arbetet eller andra viktiga aspekter i patientens dagliga liv.
Diagnoskriterier för cyklotymi
Enligt psykiatrins handbok DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte utgåvan), måste följande diagnoskriterier vara uppfyllda för en cyklotymidiagnos:
- Perioder med hypomaniska symtom som inte motsvarar de diagnostiska kriterierna för en hypomanisk episod och åtskilliga perioder med depressiva symtom som inte motsvarar de diagnostiska kriterierna för episoder av egentlig depression. Dessa perioder måste ha inträffat under en tid av två år (ett år för barn och ungdomar).
- Under ovannämnda tvåårstid måste de hypomaniska och depressiva perioderna varit påtagliga under minst hälften av tiden och under minst sex månader i följd.
- Symtomen får inte motsvara kriterierna för en episod av egentlig depression eller för en manisk eller en hypomanisk episod.
- De kan mindre sannolikt vara förknippade med schizoaffektivt syndrom, schizofreni, en episod av schizofreni, vanföreställningsstörningar, andra störningar inom schizofrenispektrumet eller annan psykotisk sjukdom.
- Symtomen kan inte tillskrivas de psykiska effekterna av en substans (till exempel en drog eller ett läkemedel) eller något annat medicinskt tillstånd (exempelvis hypertyreos).
Cyklotymi är ofta svårt att leva med och kan få kronisk karaktär. Dessutom löper patienter med cyklotymiska störningar en 15-20% högre risk att senare utveckla bipolär sjukdom typ 1 och typ 2. Som vi redan har konstaterat råder det ett samband mellan cyklotymi, eller cyklotymiska störningar, och bipolär sjukdom. Den viktigaste skillnaden är att varken de hypomaniska eller de depressiva symtomen uppfyller kriterierna för en episod av mani eller egentlig depression.
