Demonen avund

Avund är det dödligaste viruset som finns. Det demoniserar uppnåendet av drömmar och hindrar oss från att se vad vi redan har.

Låt oss börja med att illustrera ämnet med en klassisk berättelse.

Den unge lärjungen hos en vis filosof anlände till hans hus och sade:

–Lärare, en vän talade illa om dig…

–Vänta! – avbröt filosofen honom – Tog du vad du ska berätta för mig genom de tre filtren?

–De tre filtren? – frågade lärjungen.

-Ja. Det första är sanningen. Är du säker på att vad du vill berätta för mig är sant?

–Nej, jag hörde en av mina grannar säga det.

–Du har väl åtminstone fört det genom det andra filtret, som är vänlighet? Det du vill berätta för mig, gör det något gott?

–Nej, inte egentligen. Tvärtom…

–Ah, wow! Det sista filtret är nödvändighet. Är det nödvändigt för mig att veta vad som gör dig så oroad?

-För att vara sanningsenlig, nej.

–Då så…-sade den vise mannen och log- om det inte är sant, vänligt eller nödvändigt, låt oss begrava och glömma bort det.

Mänskliga relationer skulle vara sundare om vi innan vi sprider vidare något för det genom filtren sanning, vänlighet och nödvändighet. Det kan vara svårt för oss att applicera dessa principer på skvaller eftersom många inte är bra på att kontrollera sin önskan att kritisera. Vad ligger bakom detta? Mörkret och den hemska grottan som är avund.

Avund är det dödligaste viruset jag känner till

Det förstör förhållanden, känslor och personer. Det verkar väldigt farligt för mig av den enkla anledningen att vi kan falla i dess klor, för de är så långt utdragna att det har nått en nära nog pandemisk nivå.

Bakom avunds förbannelse, det negativa språket och skvallret, gömmer sig en hemsk demon som inte tycker synd om oss: bristen på självförtroende och självkärlek. Avund lockar oss att göra jämförelser mellan oss själva och andra.

Det är allmänt känt att alla jämförelser är skadliga eftersom de får oss att haka upp oss på brister och frustrationer. Avund demoniserar uppnåendet av drömmar och hindrar oss från att se vad vi redan har.

Avund belyser även den mörkaste och ondaste sidan av människan, vilket inte bara är brist på kärlek till oss själva, utan förbannelse av andra. Det är enklare att kanalisera frustration till att döma och kritisera än att inse våra mindervärdeskomplex.

Vi tenderar även att underskatta bördan som detta medför för personen som blir avundad. Att ha andra som är avundsjuka på oss är en stor tyngd som skapar avstånd mellan oss och verkligheten liksom misstro.

Det finns vissa stunder när personer som andra är avundsjuka på inte längre vet vilka deras vänner och fiender är. När de inte kan avgöra vem som går att lita på. De börjar till och med ifrågasätta om deras framgång tillhör dem eller om de är otacksamma, precis som skvallret säger. Deras personliga segrar och framgångar blir en konstant cirkel av osäkerhet och svårigheter.

Vi kan bli mindre avundsjuka

Jag är säker på att vi aldrig kommer utrota avund, men vi kan minska det. Redan från start måste vi föra våra tankar och handlingar genom filtren vi lärde oss idag (sanning, vänlighet och nödvändighet). Vi måste arbeta med våra känslor av kärlek och identitet. Dessutom måste vi utveckla ett inre jag som inte fokuserar på andras framgångar och nederlag på ett negativt sätt. Vi måste omvandla vårt avund till motivation för att jaga de drömmar vi fortfarande inte uppnått.

När det kommer till att övervinna skadan som “att vara avundad” kommer med är det sant att det kräver viss tidigare erfarenhet. Vi vet att det finns vissa saker som lockar fram jämförelser och att all vår storslagenhet enkelt kan belysa andras brister, precis som motsatsen.

Med detta i åtanke måste vi tillåta oss själva att njuta av våra dygder på annorlunda sätt: visa andra vad de kan uppnå så att de underhålls i sitt syfte och får en hjälpande hand av oss. För precis som girighet och avund förgör oss bygger beundran upp oss.

Bilder från nuvolanevicata och Africa Studio.