Det oönskade barnet

Det optimala är att ett barn kommer till världen när dess föräldrars sinnen och hjärtan kallar på det. Men många situationer i livet utspelar sig inte perfekt. En stor mängd graviditeter är oplanerade och oönskade. Det oönskade barnet är ett alltför vanligt fenomen i vår tid.

Resultatet? Många, många människor som påbörjar sina liv i en blandning av total eller partiell frånvaro av mening för deras existens.

Abort är än idag ett alternativ som avfärdas kraftfullt av vissa delar av samhället.

I dessa fall styrs beslutet att ge upphov till ett nytt liv främst av moralisk plikt, och inte av tillgivenhet eller längtan. Konsekvenserna av dessa situationer kan vara väldigt allvarliga.

Önskan och konstruktion av samma sak

Det är möjligt att vissa mödrar och fäder inte vill ha ett barn vid en given punkt i livet. Om en graviditet inträffar under dessa omständigheter finns det två alternativ:

Antingen misslyckas föräldrarna med att undertrycka sin bortstötning av den nya varelsen, eller så hamnar de i en process där de omprövar sina förväntningar och lyckas bygga en önskan, baserat på nya känslor som rörs upp.

Om fadern, modern eller båda misslyckas med att acceptera ett barns existens, kan de välja att bokstavligt talat överge barnet eller undertrycka sina känslor och förstå att situationen är något som ödet inför.

Barnet kommer vara en inkräktare för dem båda, oavsett om de accepterar att föda och uppfostra det eller inte.

Vanligast i dessa fall är att barnet växer upp i en miljö av känslomässig förvägran.

Ja, barnet får mat, men inte med kärlek. Ja, det får ett tak över huvudet, men det känner sig som en främling i sitt eget hem.

Undertryckta känslor kommer alltid tillbaka för att bita dig, även om de generellt maskeras som något annat. Det är även därför många föräldrar som har ett oönskat barn blir extremt avundsjuka på det. De vill inte ens att syre ska vidröra det.

De uppfattar barnet som ett väsen som enkelt kan förgöras, just eftersom deras band av tillgivenhet är extremt ömtåliga. När det kommer till det oönskade barnet så försöker föräldrarna sällan spendera kvalitetstid med det. Att leka är inte något annat än ett slöseri med tid. Och varje chans att tala med det kommer kännas obekvämt och spänt. De känner som om de “inte har något att säga”.

Konsekvenserna för det oönskade barnet

Det känslomässiga avståndet till föräldrarna lämnar starka spår hos personer. Det finns en inre tro att “något fattas”, som om det finns en latent fråga men inte tillräckligt med ord för att ställa den.

Det kommer vara väldigt svårt för det oönskade barnet att bygga hälsosamma relationer av tillgivenhet i sitt vuxna liv. Kärlek är ett främmande språk för det. Det vet inte hur man löser koderna, och än mindre hur man sätter ihop dem. Det är därmed väldigt svårt för det att behöva och vara behövd.

Ett tillgivet förhållande kan kväva det: det är ett försvar mot intimitet, som det aldrig upplevt. Normalt skiftar det mellan egoism och djupa känslor av mindervärde. Det förstår inte vad en balanserad och hälsosam självkänsla är för något.

Det är därför det oönskade barnet oftare än inte helt undviker sina konflikter med medmänniskor och överordnade, eller inte gör något annat än att generera dem. Det talar ihärdigt om det brustna förhållandet som markerade starten på dess vistelse i världen.

En person med en sådan bakgrund kommer behöva hjälp att komma igenom de klyftor av kärlek som lever i dennes hjärta. Det viktigaste steget är därför att personen inser att obehaget inte beror på vem denne är, utan omständigheter som ledde till personens födsel.

Kom ihåg: det är aldrig för sent att ha en konversation i klarspråk med dina föräldrar.

Bild från Creations.