Fördelarna med att uppnå emotionell avklädning

Man älskar genom att tala. Men inte bara genom att tala med ord, utan genom att tala med sin kropp, sin attityd, sin tunga och sina blickar… För man kan inte förminska ett så pass intensivt uttryck till att bara vara en sexuell handling. I den här artikeln kikar vi närmare på hur du kan uppnå emotionell avklädning.

Att älska är att skapa poesi, med sin kropp och sitt sinne, med hela sitt väsen. För man älskar med sammanvävda kroppar och själar, förenade i sitt maximala, emotionella uttryck.

Så ja, Lacan hade rätt när han sade att man älskar genom att tala. Man kan inte förminska kärlek till en “enkel” köttslig handling. För med en blick, med ett väsen, med “allt som är du och jag”, kan man överföra den ömheten, mystiken och rusningen av åtrå.

Erotiken bakom blickar, förspelet till en emotionell avklädning

Man klär inte av sig helt naken förrän erotiken hos blickarna överskrider den köttsliga barriären. Vi förför varandra genom olika akter. Vi sammankopplar genom känslor och blir fångade i etiketterna som bra älskande hetsar oss att skapa.

Ord, upphöjda till sitt maximala uttryck, för oss närmre en emotionell avklädning. Det där sättet att blotta allt antyds på horisonten, men väldigt få par når det faktiskt.

Det är svårt att återskapa det konceptet i ett samhälle som har mottagit sexcentrerad utbildning. De har lärt oss att vi bör älska endast med sexuell kontakt. Men nej, sexuell kontakt är bara en del av att älska.

Vanligtvis inser vi detta när något fattas, när vi hoppar över ett steg och något går snett. När vi inte samtalar med kroppen eller genom blickar och smekningar. Så för att be om ursäkt för våra emotionella behov, polariserar vi kommunikationen.

Vi får oss själva att tro att misstaget ligger hos våra kroppar, när vi inte ens låtit sinnet koppla upp sig. Därför glömmer vi att förspel inte är något som tar 30 minuter. Det kräver faktiskt timmar. Att teoretisera kärlek antyder dock att man väljer en viss typ av kärlek. Med vetskap om den underliggande böjelsen bakom denna idé, är det nödvändigt att påpeka att i varje uppskattning är det upp till läsaren att identifiera sig (eller inte) med detta synsätt.

Men reflektionen som döljs inom dessa ord är att älskande inte är samma sak som att ha sex. Definitivt inte. Åtminstone inte baserat på uppfattningen av kärlek vi delar som en kultur. Att ha sex kan ses som att älska en annan persons yttre, men inte dennes inre. Eller åtminstone inte en inre värld som går bortom vad som i princip representeras.

Den bästa typen av förspel

Återigen ska vi citera den fantastiske Lacan: “Kärlek är han som i mötet närmar sig hela väsendet”. Världen skulle vara en helt annorlunda plats om vi innan vi blottade våra kroppar kunde blotta våra själar. Givetvis med vår egen som start.

För det är, som vi sagt vid andra tillfällen, så att de mest intima mötena mellan två personer inte är av den sexuella typen, utan en emotionell avklädning. För detta utbyte produceras när vi övervinner rädsla och verkligen låter den andra personen lära känna oss och vilka vi är i alla aspekter.

Det är inte lätt att åstadkomma. En emotionell avklädning är faktiskt något som inte kan nås utan hårt arbete eller med vem som helst. Det kräver tid, ansträngning och en önskan och vilja att lyssna, känna och omfamna känslor.

Att lyssna på varandra, sammankoppla och lära känna vårt känslomässiga arv – att skanna vår emotionella kropp är oersättligt för att upptäcka våra rädslor, konflikter, osäkerheter, prestationer, lärdomar etc.

För vi älskar verkligen när vi lär känna vår emotionella filosofi. När vi utforskar våra sårbarheter. När vi blir medvetna om vad som sårar oss och vad som får oss att blomma.

Det är viktigt att överväga bilden i vår emotionella spegel för att projicera oss själva genom blickar, ord, smekningar och tillgivenhet. Det är så man älskar.