Berättelsen om digerdödens bisarra dagar

Skriven och verifierad av historikern Juan Fernández.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Digerdöden utplånade 30-60% av den europeiska befolkningen under medeltiden. Det var en epidemi som skrämmer folk än idag.

En dag anlände en kontaminerad last till en stad av stor kommersiell vikt. Inom kort dog 300 personer om dagen. I slutänden dog 10% av befolkningen. Detta är känt som digerdödens bisarra dagar.

Den exakta orsaken till denna farsot är fortfarande okänd. Män, kvinnor, barn, äldre, bönder, hantverkare och knektar gick under. Ingen kunde fly.

Du läser inte en historia om zombier. I Valencia år 1348 kallade man detta för digerdöden. Försök att sätta dig i deras situation och försök att förstå deras handlingar, tänk på vad de tänkte och varför de gjorde som de gjorde.

I den här artikeln kommer du lära dig om hur avskyvärd digerdöden var, dess utveckling och dess konsekvenser.

Ett sjukt Europa och digerdödens bisarra dagar

I mitten av 1300-talet drabbades Europa av digerdöden, som blev en av de värsta demografiska katastroferna i historien.

De flesta invånarna i den gamla världen kände till det eftersom de hade levt med sjukdomen under flera århundraden. Det hade dock inte varit så här illa sedan 500-talet. Digerdöden skrämde folk mer än spetälska.

Historikerna är säkra på hur digerdöden kom till Europa: genom Caffa i Krim. Den mongoliska armén belägrade staden och attackerade den med något som var värre än svärd.

Mongolerna själva sade att de kastade infekterade döda kroppar över stadsmuren.

Digerdöden var dock inte bara mongolernas fel; inga stadsmurar kan hålla borta råttor och loppor. Medelhavet var nu en bro för sjukdomen och efter ett år var västvärlden nästintill dödsdömd.

Alla de vägar som ledde till digerdöden

Folk trodde under en tid att digerdöden spred sig genom luften. Lukten från de ruttna liken och den grekiska medicinen samt astrologiska övertygelser pekade i denna riktning.

Råttorna och lopporna var dock den troliga anledningen till den snabba spridningen. Två veckor efter den första infektionen så förekom inga symptom. Fem dagar senare var personen död.

I varje hamn och infekterad stad skedde nya utbrott. De som flydde från staden förde med sig sjukdomen till landsbygden. De främsta huvudlederna var fyllda med digerdöden.

Döden närmar sig

Symptomen måste ha varit hemska. Svarta fläckar, hosta, inflammation, hallucinationer, etc. var varningstecken på att personen var på väg att dö.

Det smittade via luften eller via djur, men blod var också väldigt farligt. Läkarna kunde inte behandla sjukdomen.

Denna demografiska kris hade konsekvenser som svält, föräldralöshet och förlorad skörd. Det är också väldigt svårt att separera digerdödens direkta dödsfall från de dödsfall som inte var relaterade till denna sjukdom.

Digerdödens bisarra dagar: Vad hände efter digerdöden?

Frankrike, England, Italien och Spanien förlorade 50-60% av sina befolkningar, och ännu mer i specifika regioner.

Alfonso XI av Kastilien blev ett av offren när han belägrade Gibraltar. Detta ledde till och med till vapenvila i hundraårskriget.

Efter digerdöden rådde fortfarande kaos. Som vanligt under denna tid användes judarna som syndabockar. De anklagades för att förgifta folk och blev till och med attackerade på gatorna.

I ett dekadent samhälle var konventionalismen värdelös. Under digerdödens tid förekom det mer prostitution, kanske som en desperat form av Carpe diem.

Det blev norm att söka förlåtelse och folk ville bli av med sina synder innan döden kom.

En intressant ekonomisk konsekvens var att stora landarealer blev tillgängliga. Många av de överlevande bönderna fick tillgång till dessa områden.

I ett samhälle som höll på att dö ut så var döden även en gåvan för många levande.