Effekterna av ensamhet i barndomen
Du kanske tror att ensamhet är exklusivt för vuxna. Men många barn känner sig extremt ensamma, trots att de är omgivna av andra barn. Ensamhet i barndomen en plågsam känsla som hindrar oss från att må bra och gå framåt.
En definition av denna känsla är “skillnaden mellan nivåerna av samhörighet med och anknytning till andra, vad vi uppfattar och vad vi vill ha” (Perlman et al., 1981). Ensamhet, som alla mänskliga erfarenheter, “berör” och överskrider också barns hanteringsresurser, vilket gör dem mer sårbara för allvarliga kliniska tillstånd, såsom depression.
“Ensamhet i barndomen är en ondska som inte har något namn och som dödar själen lite i taget.”
-Gabriel Garcia Marquez-
Ensamhet i barndomen
Barn är ofta omgivna av andra barn i skolan, i parken eller till och med på andra barns födelsedagskalas. Men trots att de har många sociala kontakter kan de känna sig extremt ensamma. Faktum är att kontakt med andra inte skyddar dem från sådana känslor. Det är trots allt välkänt att upplevd ensamhet också ses hos individer i rika sociala miljöer. (Cacciopo et al, 2006).
Den period av livet som avgränsar barndomen och tonåren kommer med förändringar, några av dem ganska djupgående. Till exempel kan det faktum att barn och ungdomar måste byta skola när de blir äldre förändra eller påverka hela deras interaktiva sammanhang. Faktum är att förändringar av den här typen kan bli faktorer som ökar deras risk att drabbas av ensamhet.
“Ensamhet i barndomen är den största sorgen som finns i världen eftersom det är sorgen hos en oskyldig varelse.”
-Ernest Hemingway-
Varför känner vissa barn sig extremt ensamma?
Både barn, ungdomar och vuxna känner sig ibland ensamma. Det är en del av livet. Forskning har faktiskt upptäckt att omkring tre till fyra av tio barn upp till 15 år känner sig ensamma (Yange et al. 2020).
Flickor upplever denna känsla oftare och mer intensivt än pojkar. Dessutom ökar uppfattningen av detta obekväma känslotillstånd i följande fall (Xerxa et al., 2021):
- Om barnet har ett funktionshinder.
- När barnet blir mobbat eller bråkar med andra barn.
- När barnet föredrar virtuella relationer istället för fysiska.
- Om barnet har en annan sexuell läggning än normen.
- Om barnet har föräldrar med depression, ångest och/eller missbruksproblem.
Av dessa skäl, och de som vi kommer att gå igenom nedan, har ensamhet i barndomen kommit fram i ljuset. Förutom att ha en betydande inverkan på det mentala välbefinnandet, är det faktiskt också en potent riskfaktor för fysisk sjukdom. Därför måste vi, för att kunna hjälpa barn som lider av ensamhet, veta hur man identifierar tecknen.
“Inget barn ska känna sig ensamt i denna värld, för ensamhet är ett gift som tär på hjärtat.”
-JK Rowling-
Effekterna av ensamhet i barndomen
Att uppleva ensamhet ökar ofta risken att också drabbas av olika kliniska tillstånd. Forskningsstudier om ensamhet i barndomen visar en specifik koppling till social ångest och depression (Maes et al., 2019).
Dessutom vet vi att individer som uppfattar denna känsla oftare är mer benägna att dö i förtid, oavsett hur mycket pengar de tjänar, vilken utbildning de har, kön eller etnicitet. Detta beror på det inflytande som ensamhet utövar på följande parametrar (Yang et al. 2016):
- Hypertoni.
- Inflammation medierad av C-reaktivt protein.
- Ökat BMI och midjemått.
“Omfattningen av denna effekt är jämförbar med rökning och fetma eller fysisk inaktivitet.”
-Yllza Xerxa-
När ensamma barn växer upp kan deras ensamhet bli kronisk och de kan uppleva psykiatriska symtom. Tecken på ångest eller missbruk, tillsammans med depression, är de vanligast upptäckta grupperna av kliniska tillstånd i dessa fall.
Å andra sidan innebär ensamhet i barndomen att de beskrivna psykiatriska symtomen kan påverka en individs känslomässiga och psykologiska universum under hela livet (Xerxa et al., 2021). Ensamhet är också relaterat till självmordstankar (Goodfellow et al., 2023).
Hur man hjälper ensamma barn
Det är viktigt att skapa, utveckla och implementera insatser som har barnets funktion i skolan i centrum. Målet är att lindra de negativa effekter som denna känsla har när den inte bara är sporadisk utan kronisk. Att till exempel främja ett starkare band med skolans sammanhang kan vara en skyddande faktor mot potentiell ensamhet.
Dessa insatser bör också ta hänsyn till familjens roll. Faktum är att familjer som stödjer sina barn, i termer av ensamheten de upplever, främjar deras psykiska välbefinnande. I denna mening är adekvat kommunikation och en god förmåga att känna empati med barn nyckeln.
Som du kan se är ensamhet en känsla med potential att ha en förödande effekt på barns sinnen. Skolkuratorn är särskilt behjälplig i fall av ensamhet i barndomen. Program som främjar interaktion med andra barn, såväl som olika former av kognitiv beteendeterapi, motverkar effekterna av denna känsla, såsom depression, ångest och till och med självmord.
“Ensamhet i barndomen är den mörkaste natten som kan finnas i ett barns själ, men kärleken är stjärnan som kan vägleda det.”
-Victor Hugo-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Cacioppo, J. T., Hawkley, L. C., Ernst, J. M., Burleson, M., Berntson, G. G., Nouriani, B., & Spiegel, D. (2006). Loneliness within a nomological net: An evolutionary perspective. Journal of Research in Personality, 40(6), 1054–1085. doi:10.1016/j.jrp.2005.11.007.CrossRef
- Goodfellow, C., Willis, M., Inchley, J., Kharicha, K., Leyland, A. H., Qualter, P., Simpson, S., & Long, E. (2023). Mental health and loneliness in Scottish schools: A multilevel analysis of data from the health behaviour in school-aged children study. The British journal of educational psychology, 10.1111/bjep.12581. Advance online publication. https://doi.org/10.1111/bjep.12581
- Maes, M., Nelemans, S. A., Danneel, S., Fernández-Castilla, B., Van den Noortgate, W., Goossens, L., & Vanhalst, J. (2019). Loneliness and social anxiety across childhood and adolescence: Multilevel meta-analyses of cross-sectional and longitudinal associations. Developmental Psychology, 55(7), 1548. doi: 10.1037/dev0000719
- Perlman, D., & Peplau, L. A. (1981). Toward a social psychology of loneliness. In Gilmour, R & Duck, S (Eds), Personal relationships 3: Personal relationships in disorder (pp. 31–56). London: Academic Press. https://peplau.psych.ucla.edu/wp-content/uploads/sites/141/2017/07/Perlman-Peplau-81.pdf.
- Xerxa, Y., Rescorla, L. A., Shanahan, L., Tiemeier, H., & Copeland, W. E. (2023). Childhood loneliness as a specific risk factor for adult psychiatric disorders. Psychological Medicine, 53(1), 227-235.
- Yang, K., Petersen, K. J., & Qualter, P. (2020). Undesirable social relations as risk factors for loneliness among 14-year-olds in the UK: Findings from the millennium cohort study. International Journal of Behavioral Development, doi:0165025420965737. https://doi.org/10.1177/0165025420965737.
- Yang, Y. C., Boen, C., Gerken, K., Li, T., Schorpp, K., & Harris, K. M. (2016). Social relationships and physiological determinants of longevity across the human life span. Proceedings of the National Academy of Sciences, 113(3), 578–583. doi:10.1073/pnas.1511085112.
