Ett öppet brev till alla som sårat mig

Jag skriver detta brev till dig, även fast du aldrig kommer läsa det. Du har sårat mig och åsamkat mig mycket smärta. I naturen finns ingen rättvisa, och jag fortsätter lida. Men idag insåg jag att jag måste frigöra mig själv från tyngden som jag känner, och det är just det jag ska göra.

Ett brev till dig som sårat mig

Jag är misstänksam mot förbittring. Det är ingen bra vän, och det är därför jag inte vill ha den med mig. Förbittring får oss att känna rädsla, och det är just det jag måste bli av med. Det är inte att jag är rädd för dig, det är att jag är rädd för att återuppleva mitt lidande och återigen begå samma misstag.

Det är därför jag har beslutat att jag måste konfrontera den och ställa mig ansikte mot ansikte med dig och allt du representerar, oavsett om det är i mitt huvud eller inte, och hävda mig själv. Om jag lindrar denna rädsla kommer jag kunna lindra alla andra rädslor jag har.

Insikter och lärdomar

Jag älskade och litade på dig. Jag bad egentligen aldrig efter något extraordinärt. Men om jag hade vetat hade du inte sårat mig eftersom jag inte hade låtit dig. Jag kommer aldrig glömma denna smärta eller hur mycket du lärt mig. I slutändan har jag något att tacka dig för.

Jag har lärt mig att man inte kan ge någon vad han eller hon inte vill ha. Du gav dig själv lyxen att göra detta väldigt tydligt för mig.

Jag har insett att du inte bara har sårat mig. Du är skadlig för mig och att du har hindrat mig från att göra framsteg under lång tid.

Någon sade en gång att verkligt hat är ointresse, och att glömma är det perfekta mordet. Så jag ska inte kasta en sten mot dig; jag är säker på att detta bara skulle lägga till lidande, snarare än lycka, i mitt liv.

De säger att det inte gör ont att blöda, att det faktiskt känns bra. Samma sak händer när själen känner smärta. På något sätt är du bedövad och omedveten om vad som förväntas av dig tills det redan är för sent.

Kanske skriver jag detta med tårar av blod, med ren smärta, men jag tar kontroll eftersom jag har kommit hit efter tillräckligt med tid för att gå ännu längre och övervinna vad du gjorde mot mig.

Så varför skriver jag detta?

Jag måste säga till dig att jag skriver detta eftersom det bakom mitt mod finns mycket sorg, förnedring och svek. Det känns som om jag vandrar ovanpå en vulkan medan mitt liv hänger i en tråd, så jag måste släppa den börda jag bär efter det du skapade inom mig.

Jag behöver inte mycket för att vara okej, men det är just därför jag måste bli av med all denna smärta inom mig. Från och med nu kommer jag inte känna någon bitterhet, ilska eller vrede mot dig. Jag vill inte att mitt hjärta ska tyngas ner av onödiga saker. Inuti varje smärtsam upplevelse finns ett frö för tillväxt och frigörelse.

Sanningen är att jag idag bad mig själv göra något värdefullt, så jag beslutade att skriva detta. Detta brev är inte för dig, det är för mig, för jag måste lyfta bort bördan från dig från mina axlar. Jag stannade upp och bestämde mig för att jag inte vill ha något negativt i livet och insåg att du gjorde vad du gjorde, och det är så här du fick mig att må.

Slutligen har jag insett att detta val är den största handling av kärlek till mig själv jag kan göra. Idag kan jag säga att jag gör mig själv en tjänst eftersom jag nu mer än någonsin älskar mig själv. Jag vet att jag inte vill att min kropp ska bli en grav för min själ, och att jag verkligen kan konfrontera allt som finns inom mig. Jag vill inte vara rädd att leva, för allt handlar om att åter lära sig hur man lever.

Foton av Marc Little och Larissa Kulik.