Filmen Love Actually - en ny klassisk julfilm
December är en månad för påkostade middagar, återföreningar och överflöd. Men det är också en månad med traditioner som upprepas år efter år. Du klär granen, planerar julklappar, äter nougat och tar farväl till det gamla året. Och du äter middag med din familj, dricker julmust och slutligen tittar du på filmen Love Actually… igen.
Det verkar som om filmen av Richard Curtis redan är en jultradition, en klassiker. Det är Mariah Careys ”All I Want for Christmas is You”, fast på bio. År efter år, allt sedan den hade premiär under det nu avlägsna året 2003, omfamnar Love Actually oss med sina kärlekshistorier fulla av julkänslor.
Ja, det finns många julfilmer, men filmen Love Actually verkar onekligen ha blivit en favorit. Det är en film som många, många människor vill titta på minst en gång om året under julledigheten.
Richard Curtis har lyckats sätta ihop en imponerande rollista, och sammanväver ett nätverk av berättelser som återspeglar de olika stadierna av kärlek. Han har skapat en slags julmytologi.
”När jag blir nedstämd av världens tillstånd tänker jag på ankomsthallen på Heathrow flygplats. Den allmänna åsikten verkar vara att vi lever i en värld alltmer fylld av hat och girighet, men jag så ser inte jag det. Det verkar för mig som att kärlek finns överallt. ”
– Richard Curtis, Love Actually –
En avundsvärd rollista
Richard Curtis har nått framgångar som manusförfattare till filmer som bland annat Bridget Jones dagbok (2001), Notting Hill (1998) och Fyra bröllop och en begravning (1994), alla romantiska komedier. Intressant nog spelar Hugh Grant med i samtliga. Han etablerade sig definitivt som en av kungarna i denna genre under sina unga år.
Grant arbetade för Curtis igen i Love Actually. Andra berömda skådespelare som bland annat Emma Thompson, Alan Rickman, Colin Firth och Liam Neeson var också del av uppsättningen.
Curtis uppnådde något nästan omöjligt. Han samlade många av periodens största brittiska skådespelare. Till exempel åtnjöt Alan Rickman stora framgångar redan från föregående sekel. Och yngre talanger som Keira Knightley hade börjat finna sig till rätta i det nya årtusendet.
Således konsoliderade Curtis en välkänd ensemble där några av stjärnorna inom fältet romantisk komedi, särskilt Colin Firth och Hugh Grant, stod ut. De garanterade i princip filmens framgång.
Därför är det ingen överraskning att filmen Love Actually slog publikrekord. Det beror på att många, många människor ville se århundradens julfilm.
Men den verkliga framgången kom mycket senare, främst på grund av naturlig spridning och TV. Av någon anledning blev filmen en ikon för romantik under julmånaden.
Filmen Love Actually – en underbar efterrätt
Gemene man vill helst sitta i soffan och koppla av efter en rikligt god julmåltid. De flesta vill bara slappa och varva ner genom att ha något i bakgrunden som bygger upp julkänslan men inte tvingar dem att tänka, för mycket.
Det är just det Love Actually levererar i form av en romantisk, söt och snabbtänkt komedi som värmer en vinterkväll.
Love Actually tvingar oss inte att tänka för mycket och den är definitivt inte tråkig. Den får oss att le, att skratta, och får oss också att komma ihåg våra egna upplevelser. Vad är hemligheten? Den förtäljer en serie kärleksberättelser från olika perspektiv.
Karaktärer…
Detta är berättelsen om pojken som upplever sin första kärlek och känner den med kraftfull intensitet. Där finns även äktenskapet som efter många år börjar slitas isär av rutiner och otrohet. Vi får se mannen som är kär i sin bästa väns nya fru. Där finns till och med en dansande premiärminister som gör allt för att få kvinnan han älskar. Slutligen nämner vi, men det finns många fler, berättelsen om paret som lyckas förstå varandra trots att de inte talar samma språk.
Vi hittar också karaktären Billy Mack, den nedgångna musikern som lägger till komik från sidlinjen. Denna popstjärna är en ganska vanvördig karaktär i filmen.
Således har Curtis lyckats träffa de rätta noterna med de mest varierade kärleksberättelserna. Men precis när allting blir lite för sött, bryter sig en tragisk och mer informell berättelse in på scenen.
Vi får uppleva hur Curtis lyckas smälta samman det banala, det tragiska och det absurda. Han lyckas presentera flera av kärlekens många aspekter. Intressant nog gör han detta på ett vardagligt språk. Han berättar historier som, även om de är lite överdrivna, definitivt känns verklighetstrogna.
…och karaktärer
Ett exempel på det hittar vi hos den unge mannen som inte är särskilt populär bland kvinnorna hemma i Storbritannien. Men när han flyttar till USA inser han att hans accent anses vara sexig där borta. Därutöver får vi ta del av det slitna äktenskapet mellan Emma Thompson och Alan Rickman. Och så finns där den unga kvinnan vars mentalt handikappade bror gör att hon inte har någon tid för sitt eget liv.
Det är sant att det finns berättelser i filmen som är klichéer och som har berättats om och om igen. Så är fallet med den unga mannen som är kär i sin väns nya fru. De flesta personer i dag skulle betrakta hans handlingar mer som stalkning än romantik.
Sett över tid
På så vis har filmen Love Actually blivit den julklassiker som den är idag. Men den har också lett till att publiken saknar vissa nutida värderingar i några av dess berättelser.
Detta betyder inte att filmen åldras skamligt på något vis. I själva verket förblir dess budskap lika enkelt och tydligt som det var när den kom ut. Men analyserar man filmen ur ett uppdaterat perspektiv lägger man kanske märke till den knappa dialogen mellan de kvinnliga karaktärerna. Det finns inte heller någon representation från LGTB-gemenskapen.
I själva verket hade Curtis faktiskt med också en historia mellan två personer av samma kön, men den klipptes bort i slutändan. Om Love Actually faktiskt hade filmats 15 år senare, skulle det förmodligen finnas minst en sådan historia. Det skulle förmodligen även finnas mer mångfald, och de kvinnliga karaktärerna skulle vara vassare.
På vissa sätt verkar det som att år 2003 är ganska långt borta. Faktum är att filmen visar hur våra perspektiv har förändrats sedan dess. Hur det man en gång ansåg som normalt och till och med romantiskt är en källa till mycket kritik idag.
Filmen Love Actually – ett universellt budskap
Trots det är filmen ändå ganska relevant för sin ålder och budskapet förblir universellt. Den visar att kärlek finns överallt, i varje hörn. Den delar med sig av många berättelser som tittarna kan identifiera sig med. Och det är just en av dess nycklar till framgång. Publiken identifierar sig med karaktärerna och känslor som är förankrade i en enkel och naturlig diskurs.
Love Actually förtäljer berättelser där känslor verkligen är betydelsefulla. Och även om det kan verka osannolikt vädjar den till kärleken i allmänhet; till den där känslan som vi alla sätter så stort värde på.
Kanske beror filmens framgångar på de mänskliga karaktärerna, komedins lätthet samt universaliteten i dess budskap som börjar och kulminerar med de klassiska flygplatsscenerna. Dessa är nämligen en verklig reflektion av hur flygplatserna ser ut under julsemestern: en plats i rörelse, återföreningar, kramar och tårar och mycket annat. Det är kanske den bästa reflektionen av vad kärlek faktiskt är.