Generaliserat ångestsyndrom hos barn
Generaliserat ångestsyndrom hos barn är en av de vanligaste kliniska tillstånden i barndomen. Faktum är att uppkomst av rädslor och oro hos de små är ganska vanligt. Vissa av dem lider dock av extrema och invalidiserande symtom. Självfallet påverkar detta deras livskvalitet.
Faktum är att en stor andel av barn i åldrarna fyra till fem upplever detta tillstånd. Föräldrar brukar inte ägna så mycket uppmärksamhet åt det i början. De tenderar att anta att symtomen bara beror på att de växer upp och att de försvinner med tiden.
Men ångest som inte hanteras i barndomen kommer att följa barnet in i tonåren och vuxen ålder. Då kommer depressiva symtom förr eller senare. Faktum är att detta tillstånd kommer att påverka personens sociala liv, dennes akademiska prestationer och dennes personlighetsbildning.
Generaliserat ångestsyndrom börjar vanligtvis i tidig barndom. Tidig upptäckt kan förhindra att barn når vuxen ålder med detta speciella psykiska problem som är extremt utbrett i den vuxna befolkningen.
Förekomsten av generaliserat ångestsyndrom hos barn
Vi vet att mellan 15 och 20 procent av barn- och ungdomsbefolkningen (3–18 år) lider av ångest. Siffran är högst i tonåren. När det gäller generaliserat ångestsyndrom är prevalensen 3 procent.
Tulane University i New Orleans genomförde en forskningsstudie som visade att mycket små barn lider av detta tillstånd. Faktum är att de vid fem års ålder ofta uppvisar vissa ängsliga beteenden. Det är dock inte förrän de börjar skolan som de får diagnosen generaliserat ångestsyndrom.
Det är absolut nödvändigt att en korrekt diagnos ställs. För i många fall kan de lida av separationsångest eller fobier. Dessa är kliniska realiteter som kan försvinna med tiden. Generaliserat ångestsyndrom tenderar dock att vara ett kroniskt tillstånd.
Symtom på generaliserat ångestsyndrom
Generaliserat ångestsyndrom orsakar andra symtom hos barn än de som upplevs av vuxna. Av denna anledning bör vi vara medvetna om eventuella symtom som kan förväxlas med andra tillstånd.
Den första aspekten vi måste ta hänsyn till är att barn tenderar att somatisera sina symtom. Det innebär att de omvandlar sina psykiska problem till organiska symtom. Generaliserat ångestsyndrom visar sig vanligtvis med följande symtom:
- Ökad oro över obetydliga saker.
- Upprepade frågor om negativa händelser som kan inträffa i framtiden.
- Ihållande osäkerhet och rädsla angående saker som kan hända dem eller deras föräldrar.
- Vägran att utföra vanliga aktiviteter. Till exempel att leka ute, gå till skolan, simma, gå på vandring, sova borta etc. Detta beror på ångest, osäkerhet och rädsla för vad som kan hända dem.
- Problem med koncentrationen.
- Matsmältningsbesvär. Till exempel magont eller illamående.
- Tarmstörningar som diarré.
- Sömnstörningar.
- Huvudvärk och yrsel.
- Ihållande behov av att gå på toaletten för att kissa.
- Känslan av en klump i halsen som hindrar dem från att svälja.
- Extrem trötthet.
- I allmänhet är de barn som söker närhet och skydd av vuxna.
- De är vanligen irriterade. Dessutom blir de extremt lätt arga och har bristande tålamod.
Hur diagnostiseras det?
Förekomsten av generaliserat ångestsyndrom hos barn kan diagnostiseras i enlighet med Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5). Samtidigt bör vårdpersonalen också utvärdera ett antal aspekter som rör barnets liv. Dessa är:
- Datum för debut och hur symtomen har utvecklats.
- Själva ångesten. Till exempel om den är allmän eller uppstår som svar på vissa stimuli?
- Symtomens inverkan på barnets dagliga liv.
- Förekomsten av biopsykosociala stressfaktorer. Med andra ord, händer det något i barnets liv som får det att reagera på detta sätt?
- Möjlig komorbiditet med andra kliniska tillstånd. Dessa kan vara depression, ADHD, fobier etc.
- Barnets evolutionära historia.
- Släkthistoria.
- Skolrapporter.
- Medicinska rapporter.
- Observation av barnets beteende. Terapeuten bör intervjua barnet och utföra relevanta diagnostiska tester.
Orsaker till generaliserat ångestsyndrom hos barn
För närvarande vet inte läkarkåren med säkerhet vad som orsakar generaliserat ångestsyndrom hos barn. Men man tror att det kan finnas flera orsaker som involverar både genetiska och miljömässiga faktorer.
Genetiska faktorer
Enheten för klinisk psykologi vid Leidens universitet i Nederländerna gjorde en anmärkningsvärd upptäckt. Man fann att generaliserat ångestsyndrom hos barn är ärftligt. Faktum är att genetik står för 30 procent av fallen.
Hemma tenderar barn dessutom att modellera sig själva efter sina föräldrars beteendemönster. Med andra ord internaliserar de sina föräldrars beteenden och reaktioner. Detta innebär att överdriven oro, överreaktion och rädsla kan överföras från förälder till barn.
Tidigt trauma
Psykologiska trauman är en av de vanligaste orsakerna till generaliserat ångestsyndrom. Till exempel lämnar övergrepp eller övergivande av föräldrar ett djupt känslomässigt sår som ofta manifesterar sig som oro.
Barn som lider av generaliserat ångestsyndrom kan ofta vara extremt tysta och blyga. De kan också ofta få raseriutbrott. Föräldrar måste vara lyhörda för dessa eventualiteter. På så sätt kan de förstå alla underliggande problem.
Terapi och behandling för barn
När ett barn väl får diagnosen generaliserat ångestsyndrom är behandlingssättet tvärvetenskapligt. Faktum är att terapeuter kan använda flera metoder för att förbättra barnets livskvalitet.
Psykologisk terapi
Kognitiv beteendeterapi är den mest effektiva behandlingen för ångest i barndomen. Tillvägagångssättet som ska användas beror alltid på barnets eller ungdomens ålder. Men i de flesta fall kan psykoterapiprocessen hjälpa barnet att:
- Utveckla en positiv inre dialog.
- Hantera sina rädslor och utveckla hälsosammare tankar.
- Förstå och hantera sina känslor.
- Utveckla avslappningstekniker.
- Förbättra sin hanteringsförmåga inför obehag och oro.
- Utveckla bättre sociala färdigheter och självkänsla.
Det är dock viktigt att föräldrarna också är involverade i terapin. Detta eftersom de kan hjälpa barnet att förstå sin situation.
Farmakologiskt tillvägagångssätt
Ibland kräver barnångest även farmakologisk behandling. I dessa fall ordinerar läkare vanligtvis selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Dessa är faktiskt den mest effektiva behandlingen med så få biverkningar som möjligt.
Att vara mer lyhörd för barns behov
Ångestsyndrom ökar hos barn. Dessutom lider de utöver generaliserat ångestsyndrom av andra tillstånd som panikstörningar och separationsångest. Även om det är sant att det kan finnas biologiska faktorer som förklarar uppkomsten av dessa tillstånd, är de mest uppenbara orsakerna psykosociala. Faktum är att händelser och förändringar i miljön såväl som familjedynamik, tenderar att bestämma förhållandena i många fall.
Tidig upptäckt, stöd från läkare och föräldrarnas ständiga närhet kommer utan tvekan att garantera goda terapeutiska framsteg. Slutligen är det tydligt att föräldrar och pedagoger överlag måste vara mer lyhörda för barns behov.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Achenbach, T.M. (1991). Manual for the Child Behaviour Checklist/ 4-18 and 1991 Profile.
Burlington, Vermont: University of Vermont Department of Psychiatry. - Angold, A. & Costello, E. (2000). The Child and Adolescent Psychiatric Assessment (CAPA). Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 39, 39-48.
- Cho, Sunghye & Przeworski, Amy & Newman, Michelle. (2019). Pediatric Generalized Anxiety Disorder. 10.1016/B978-0-12-813004-9.00012-8.
- Gale, C. K., & Millichamp, J. (2016). Generalised anxiety disorder in children and adolescents. BMJ clinical evidence, 2016, 1002.
- Scheeringa, M. S., & Burns, L. C. (2018). Generalized Anxiety Disorder in Very Young Children: First Case Reports on Stability and Developmental Considerations. Case reports in psychiatry, 2018, 7093178. https://doi.org/10.1155/2018/7093178
