House of the Dragon: En berättelse om fäder och döttrar

Den här serien, som utspelar sig i Game of Thrones-universumet, bygger många av sina dramatiska inslag på relationer mellan fäder och döttrar. I den här artikeln analyserar vi den psykologiska utvecklingen av dess huvudkaraktär, Rhaenyra Targaryen.

House of the Dragon har lyckats distansera sig tillräckligt mycket från Game of Thrones för att upprätthålla sin egen identitet. Ett av seriens många karaktäristiska element är sättet den skildrar konflikterna mellan vissa karaktärer. Såsom fallet med prinsessan Rhaenyra Targaryen, huvudkaraktären. Vi kommer att analysera hennes karaktär ur en psykologisk synvinkel. Vi vill dock förvarna om att vi  kommer avslöja vissa delar av handlingen.

House of the Dragon är en berättelse om tillväxt och mognad. Psykologin menar att föräldrar och andra barndomsreferenser spelar en avgörande roll i ett barns utveckling. Faktum är att mycket av Rhaenyras utveckling beror på hennes komplexa och föränderliga förhållande till sin far, kung Viserys Targaryen. Detsamma gäller hennes dåliga relation med sin farbror, Daemon Targaryen.

Fäder och döttrar i House of the Dragon

Denna aspekt märks också hos andra karaktärer, som Alicent Hightower. Det är tydligt att många av de dramatiska inslagen i den här serien är baserade på relationerna mellan fäder och döttrar. Och grunden för relationen mellan Rhaenyra och Viserys kunde inte vara skakigare.

I början av serien fattar kungen beslutet att påskynda förlossningen av sin son, även om det innebär att döma hans fru till döden. Detta leder inte till någon specifik konflikt med Rhaenyra, men det gör det tydligt för Västeros kollektiva omedvetna. I dessa typer av medeltida universum såg man på barn som rena maktinstrument. Att få en pojke eller flicka som avkomma kunde därför utgöra skillnaden mellan fred och krig.

Alla som har sett House of the Dragon vet att förlossningen inte gick bra för varken barnet eller mamman. Viserys tvingas faktiskt utse sin dotter Rhaenyra som efterträdare till järntronen.

Kungen är medveten om att det att utse en kvinnlig arvinge kan komplicera allt. Trots det satsar han hela sitt politiska arv på en dröm och en profetia, Sången om is och eld. Den hävdar att riket endast kommer att kunna stå emot ett hot från White Walkers of the North om det leds av en Targaryen. Viserys fortsätter dock att tro att han kan upprätthålla fred i sitt rike.

Carl Jungs animus

Carl Gustav Jungs studier av arketyper och det kollektiva omedvetna kan vara användbara för att förstå utvecklingen av en karaktär som Rhaenyra. Jung var en elev till Sigmund Freud och han utvecklade ett koncept som kallas animus, ett latinskt ord som betyder “ande”. Det gällde de “arketypiska bilderna av det eviga maskulina i kvinnans omedvetna som utgör en länk mellan jagets medvetande och det kollektiva omedvetna, vilket potentiellt öppnar en väg till jaget”.

Med andra ord, animus – eller anima i fallet med det eviga feminina – syftar på referenser som kristalliserar ett sätt att förstå världen. Det behöver inte vara en specifik representation, men de mest karakteristiska typerna fokuserar på fadersreferenser eller andra kända religiösa och idealiserade figurer.

Prinsessan Rhaneyra

Rhaneyra presenteras som en prinsessa som tänker mer på att rida en drake än att sköta hovets skyldigheter. Det är utgångspunkten. Det är inte konstigt att hennes största inspiration är farbror Daemon. Han är den oåterkalleliga drakryttaren och ledaren för White Cloaks. Faktum är att kungens bror representerar de mest karakteristiska värdena för en familj av erövrare som Targaryens.

Fadersfiguren är ganska annorlunda. Han har fått smeknamnet Den fredliga, eftersom han alltid vill undvika konflikter. Det spelar ingen roll att Driftmark hotas av Triarchy-pirater eller att hans egen bror misstänks ha konspirerat mot honom. För Viserys är väpnad konflikt alltid det sista alternativet.

Denna distansering från Targaryens konceptuella ram gör Viserys relation till Rhaenyra mer komplicerad. Hon förstår inte varför hennes pappa inte skickar sina drakar dit de behövs. Dessutom förstår hon inte ens varför hennes far utsåg henne till sin arvtagare.

Att trotsa sin far

Rhaenyras två huvudsakliga relationer – de hon upprätthåller med sin far och farbror – demonstrerar tvåsidigheten i hennes inre konflikt. I själva verket är detta den huvudsakliga dikotomin som hela serien kretsar kring. Fred och krig. Det rationella och det passionerade. Det maskulina och det feminina. Sången om is och eld.

Till att börja med tar Rhaenyra sin farbror Daemons sida. Detta representeras på ett fysiskt sätt tack vare den sexuella lusten mellan de två och deras efterföljande äktenskap. Det kan verka något smutsigt och avvikande, men sanningen är att det var ett sätt att demonstrera utvecklingen av seriens huvudperson. Flickor skulle man inte bråka med i Game of Thrones och House of the Dragon är inte annorlunda.

För att återgå till Carl Jungs idéer kan man säga att Rhaenyra omfattar animus, det eviga maskulina. Hennes kollektiva omedvetna ger henne svaren hon letar efter för att nå vägen mot sig själv. Dessutom tillåter äktenskapet med hennes farbror henne att stärka positionen för Targaryenätten i Västeros. Så vad kan gå fel?

Rhaenyras och Daemons äktenskap kunde förstås som en provokation mot hennes far, men prinsessans motiv verkar ädla och uppriktiga. Problemet är att det tar ett tag för henne att inse att hennes beslut handlar om så mycket mer än vem hon delar säng med.

House of the Dragon utmanar det kollektiva omedvetna

På grund av en konstig infektion dör kung Viserys. Den planerade kröningen för Rhaenyra hindras dock och prins Aegon, son till Viserys och Aliceent Hightower, utses till de sju kungadömens beskyddare. Efter decennier av relativ fred delas Västeros mellan de som förblir lojala mot Rhaenyra och de som föredrar en man på järntronen.

Det är dags att fatta beslut, det är dags för Rhaeynra att använda allt hon har lärt sig hittills. Det är då hon inser hur rätt hennes pappa hade. Borde man ha gjort allt för att bevara freden? Eller räcker det att ta tillbaka tronen med våld och få regera över askan? Förnuft och legitimitet definierar Rhaenyra, ingen kan ta dem ifrån henne. Men förnuft borde inte leda henne till ett beslut som kommer att skada hela Västeros.

Insikten om att hennes pappa hade rätt

Många av hennes allierade stöder beslutet att skapa allianser och befästa hennes position. Men hennes man Daemon håller inte riktigt med. Dessutom håller det kollektiva omedvetna med Rhaenyras farbror, Targaryens måste släppa lös sina drakar och visa vem som regerar i Västeros. Rhaenyra vägrar dock att få sin arm vriden.

Rhaenyra nämner profetian om Aegon Erövraren och Sången om is och eld. Faktum är att hon för första gången omfamnar sin fars värderingar och utmanar det kollektiva omedvetna. Det är då drakens eld kommer ut ur Daemons mun. “Drömmar gjorde oss inte till kungar. Det gjorde drakar”, säger han till sin fru medan han kväver henne som en varning.

Den rättmätige drottningen förstår innebörden av beslutet hon tog när hon gifte sig med Daemon. Hon vet att hon först måste hedra sin far och sedan utmana det kollektiva omedvetna. Hon kommer att återvända, liksom samma dikotomi. Fred och krig. Det rationella och det passionerade. Det maskulina och det feminina. Sången om is och eld.