Hur är ditt sinne för humor?

· 27 januari, 2017

Ett bra sinne för humor är en av de mest värdefulla egenskaperna man kan ha. En person som kan skoja och få andra att skratta är en frisk fläkt. Denne kan friska upp även de bittraste ögonblicken i livet. Detta är utan tvekan en bra dygd. Det är en automatisk och inte alltid medveten mekanism, och detta är väldigt användbart för att lätta upp spänningar.

Skratt frigör oss eftersom det låter oss vara spontana och lekfulla. Ett enda tillfälle av skratt är mycket mer avslappnande än många av de uppgifter eller aktiviteter som vi planerar med samma syfte. Skratt har därför den magiska egenskapen att återuppliva oss och förbättra vår attityd mot världen.

”Där det finns humor, finns det dogma.”

-Alfonso Ussia-

Sigmund Freud pratade om vikten av skämt och skratt inom den psykoanalytiska teorin. Han upptäckte att man genom detta kan uttrycka den undermedvetna världen. Våra önskningar och djupaste känslor upptäcks genom det som roar oss.

Vad får dig att skratta?

Folk skrattar åt förvånande situationer, ibland åt saker som är ganska så absurda. Eller när något som är perfekt koherent får en absurd innebörd.

Missförstånd spelar en fundamental roll när det kommer till att få oss att skratta. Missförstånd kommer ofta utav dubbelmeningar. Detta i sin tur ger oss tre typer av skämt eller anledningar till att skratta: den roliga kommentaren, det extremt oskyldiga skämtet eller det sexuella eller obscena skämtet.

Ansikte

Freud upptäckte även att man genom skämt kan passera censurens gränser. En rolig sak kan ta fram situationer som är mer eller mindre tabu. Många av skämten vi drar uttrycker aggressivt eller sexuellt innehåll, som inte hade tolererats i andra sammanhang.

Att skratta åt misstag, antingen dina egna eller andras

Förlöjligande uppstår när det råder ett tillstånd av missförhållande mellan elementen i en situation. Det ser till exempel roligt ut när clowner bär för stora skor eller när modeller snubblar på catwalken.

Komiker förlöjligar personer med makt genom karikatyr av egenskaper och välkända situationer. Dessa blir ofta överdrivna. De tolereras dock eftersom de bidrar till en katarsis: det är ett av de verktyg som medborgare har mot makten.

Ett exempel på denna typ av skämt kan vara följande:

Mor och son:

– Min son, ljug aldrig, för lögnare uppnår aldrig något i livet.
– Varför röstar vi då på folk som aldrig levererar det de lovat?

Förlöjligande, genom karikatyrer, är instrument som låter oss ifrågasätta beteenden, analysera dem och föra fram dem utan rädsla. Men när de riktas mot en sårbar person är effekten den motsatta: detta etablerar ett maktförhållande som attackerar den sårbara personen. Det är det klassiska med att skratta ÅT och inte MED någon.

Masker

Humor baserad på kryddiga och oskyldiga skämt

Sexuella skämt är väldigt vanliga, speciellt de med dubbla meningar. Å ena sidan har de inget att göra med sex och å andra sidan handlar de helt om sex. Som följande:

Två vänner träffas och den ena säger till den andra:
– Igår kom jag hem och hittade min flickvän i sängen med en stor stark kille. Saken är den att så snart han såg mig så tryckte han in mig i ett hörn. Därefter ritade han en linje på golvet och sade till mig:
– Om du så bara trampar på denna linje så kommer jag att döda dig. Därefter hoppade han tillbaks i sängen med min flickvän och de fortsatte med sina aktiviteter.
– Wow! Och vad gjorde du då?
– Jag?… Vem tror han att han är!? När han inte tittade så trampade jag på linjen!

Skämt med dubbla meningar och sexuellt innehåll får oss att skratta eftersom de leker med ett tabubelagt ämne. Intentionen är att få lyssnaren att tänka på sex genom att använda en klurig formel.

Oskyldiga skämt kan också få folk att skratta, tack vare deras naivitet. Dessa skämt har en form av ”vit” humor eftersom deras poänger inte vilar på kamouflerad aggression eller en dubbelmening som går emot någon form av tabu. De är istället baserade på ren absurditet. De är helt enkelt mentala spel som leker med ord.

Humor är en bra formel för att uttrycka idéer. Men var gränserna går är fortfarande något mycket kontroversiellt. Är det acceptabelt i alla situationer? Är det legitimt även när det stigmatiserar en social grupp, som exempelvis med sexistiska skämt? Är det okej när det kan resultera i hat såsom var fallet vid attentatet mot Charlie Hebdo? Ämnet är öppet för debatt.

Kram