Identitetskris: när jag tvivlar på mig själv

5 juni, 2016 i Psykologi 16 Delat
Sittande på låda

Ända sedan vi var unga har vi skapat vår identitet lite i taget. Ibland leds vi av andra personers starka personligheter tills vi till slut upptäcker vår egen identitet. En identitet som är unik, vår egen, som vi kommer fortsätta att ingjuta positivitet i till slutet av våra dagar.

Men vad händer när vi inte är lika säkra på vilka vi är? Tvivel uppstår, vi känner oss osäkra och vi börjar känna som att vi existerar utan att existera – en identitetskris. En serie tvivel som leder till ett tomrum och en förfärlig ensamhet.

”Jag har letat efter dig för att veta vem jag är, och jag vet inte vem jag är.”

-Hanni Ossot-

Några av de transcendenta frågorna som uppstår när vi tvivlar på vår identitet och gör att vi känner tvivel och förvirring är: Vem är jag? Vad gör jag med mitt liv? Vart är jag på väg? Etc.

Kvinna med identitetskris

Lider jag av en identitetskris?

Under våra liv genomgår vi olika kriser. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de är negativa. Tvärtom är de raka motsatsen. Kriser kan hjälpa oss att komma in på rätt väg och stärka vår personlighet.

Det finns vissa åldrar då det är svårt att fly undan krisperioder:

  • Ungdomen: Ett komplicerat stadium där alla börjar bli vuxna. I detta stadium inträffar olika identitetskriser eftersom alla försöker hitta sitt sanna jag. Att göra revolt mot allt och alla, prata skit, gå ut med vänner… allt detta har en förklaring: Sökandet efter vem du verkligen är.
  • 40-årsåldern: En ålder där du redan levt genom många upplevelser och nu befinner dig vid en vändpunkt. Du blir äldre, och med en önskan att återfå ungdomen du lämnat bakom dig faller du in i en kris där du ofta inte förstår varför du agerar som du gör.

Dessa är ett par av de vanligaste kriserna. Det är två kritiska stadier i livet där vi känner oss vilse, tomma, desorienterade och utan förväntningar. Två stadier där en identitetskris kan vara nödvändig för att bekräfta vilka vi är.

I dessa två stadier finns det en gemensam sak: känslomässig instabilitet.

När detta sker under ungdomen är det rätt acceptabelt. Vi är trots allt fortfarande barn vid den punkten, så vi agerar som barn. Men tänk om vi agerar som barn, vilsna och med en önskan att experimentera i livet, när vi är i 40-årsåldern?

Vi bör inte vara rädda för dessa perioder i livet, även om vi vanligtvis är det.
Ibland är de rätt nödvändiga för att fortsätta konstruera vårt sanna jagvår egen identitet.

Det kan vara svåra och instabila tider som håller i sig under långa perioder. Men i slutänden återföds vi med en mycket starkare identitet.

Växande plantor

Ett nödvändigt steg för uppbyggnaden av jaget

Som vi sade är kriser nödvändiga för att vi ska kunna fortsätta att konstruera vår egen identitet.

Det är en tid av förändring som, om vi inte är förberedda på den, får oss att göra revolt på olika sätt. Vi drabbas av förändringar i humöret och stor känslomässig instabilitet.

”Det finns ingen känsla av att leva utan en känsla av identitet.”

-E. H. Erikson-

Denna temporära period av instabilitet och oreda kan inte bara dyka upp under de mest välkända stadierna i livet, utan även under många andra perioder. Till exempel när en närstående går bort, när man förlorar sitt jobb eller vid en skilsmässa.

Dessa situationer får oss att blicka inåt för att komma fram till hur de ska konfronteras på rätt sätt. De är stunder som ofta överväldigar oss, och vi vet inte hur vi ska reagera på dem.

De är kritiska men nödvändiga. De hjälper oss att bygga en starkare identitet.

MER FÖR DIG