Jag bryter ihop så hårt för att jag låtsas vara så stark

Jag låtsas alltid vara stark och fridfull, stående rakryggad, motståndskraftig inför stormarna och slagen, utan att söka tillflykt eller ens en kram. Jag har nöjt mig med att hålla mina sorger och mitt missnöje för mig själv, med tron att misslyckandet är säkerställt om saker och ting inte går enligt planerna. Dessutom låtsas jag alltid vara stark, vilket är förklaringen till att jag bryter ihop så hårt. Det kan ske vilken dag som helst och jag kan inte kontrollera det.

Jag hindrade mig själv från att gråta och ge mina känslor yttre form. De omvandlades till så kallade isolerade symptom, även om jag fortfarande ansåg dem vara priset jag betalade för en omgivning som krävde så mycket av mig, utan att jag fick något i gengäld.

Jag satte inte gränser mot det känslomässiga stöd som andra krävde av mig. För dem var mina gränser vidöppna. Men för mig själv omvandlades mitt känslomässiga utrymme långsamt till ett ofruktbart territorium med vassa stängsel.

Mina externa styrkor, mina tålmodiga öron och mina eviga eftergifter blev mina känslomässiga fångvaktare. Alla hade nyckeln för att komma in i mitt personliga utrymme. För mig blev det därmed mer och mer nödvändigt att lämna det för att få lite luft. Innan jag visste ordet av hade det gått en lång tid sedan jag korsade tröskeln för vad man kan anse vara mänskligt uthärdligt. Jag fortsatte att tro att allt bestod av att vara känslomässigt stark utan att vara fysiskt stark.

Att minimera dina känslor skadar din hälsa

Under mitt liv har jag alltid tystat mitt hyckleri, mina missnöjen och mitt behov för tillgivenhet. När jag ville komma ut var alla mina styrkor externa. De hade tagits av andra personer som inte längre såg dem som en nödvändig hjälp, utan som ett sätt att göra om min energi till deras vandringsstavar.

När du känner dig svag så resulterar det i att du bryter ihop över den dåliga hanteringen av ditt inre liv. Du bryter ihop på insidan och hamnar i koma. Dagen kommer komma när du inte kan resa dig längre eftersom dina muskler inte kan svara. Du känner dig deprimerad över all stress du ansamlat. Du börjar få panikattacker.

På något sätt verkar du berövad på all din styrka, helt försvarslös mot saker du inte ens kan namnge eller förklara. Uthållighet har alltid en gräns, men du har aldrig vetat hur man etablerar gränser med andra. Känsliga men självförsörjande personer känner alltid till tecknen på ett stundande känslomässigt sammanbrott innan det sker.

Dålig psykologisk utbildning har konsekvenser

Det finns en brist på koordination i den överlappande behandlingen av psykologiska åkommor från psykiatriker, psykologer och andra hälsospecialister.

Som ett resultat är självmord en av de ledande dödsorsakerna i världen. Depression är även en ledande orsak till arbetsoförmåga på senare år. Dagens hårda krav i arbetslivet, sociala krav och bristen på utbildning om mental hälsa ökar risken för att psykiska åkommor ska utvecklas bland befolkningen.

Denna situation leder till ett klimat av okunnighet där okvalificerade specialister verkar. Deras okvalificerade metoder får befolkningen att lida. Yra av annonserna från otaliga uppfinningar som hävdar att de kan läka sinnet eller hjälpa det att fungera bättre. Detta trots att de saknar någon form av vetenskapligt stöd.

Se till att du bryter ihop oftare och lär dig att be om hjälp

Du har rätten att vara och känna dig ledsen, att inte alltid vara stark. Du har rätten att sätta gränser för personerna omkring dig, oavsett om det är din partner, din mor eller ditt barn. Vidare har du rätten att lära känna dig själv och veta att känslomässigt bearbetande är komplext samt att vi alla har vårt eget unika sätt att uppfatta verkligheten och söka lycka på.

Du har rätten att bryta ihop och sätta ihop dig själv igen. Detta är alltid bättre än att plocka upp bitarna som andra lämnar i din väg. Du har rätten att veta att det inte är själviskt att ta hand om dig själv.

Om du slutar låtsas vara stark och stå ut med kontinuerlig aggression från din omgivning så kommer du undvika att försätta dig i ett permanent tillstånd av svaghet. När du vet att du inte alltid måste klistra på ett leende på ansiktet när du sedan länge tappat tålamodet, kan du vara bestämd och skydda ditt personliga utrymme. Att veta när man ska vara svag kommer hindra dig från att brytas i bitar på insidan om och om igen.