Jag har förändrats och ger nu andra värdet de förtjänar

Nästan alltid – och tursamt nog – förändras vi av upplevelserna vi har samtidigt som de hjälper till att återställa våra prioriteringar och synsätt. De hjälper oss att “inse” att vi inte bör låta folk trampa på oss, utnyttja våra idéer eller förminska oss. Kort sagt hjälper de oss att ge varje person det värde denne förtjänar.

Att prioritera och ge varje person den position denne förtjänar i livet är att bygga en solid grund för självkänslan. Det är att stärka vår självuppfattning och skilja på vad som är positivt och negativt för oss.

För att göra det måste vi anta att alla inte har något att säga till om i våra liv. Tillit och prioriteringar är två privilegier vi “förtjänar” och “bygger”. Vi förbehåller oss privilegiet att acceptera huruvida någon kan influera våra dagliga liv.

Mognad är synonymt med tillväxt och prioriteringar liksom förmågan att ge andra värdet de förtjänar

Över tid blir vi experter på att “inse” vad som verkligen intresserar oss. Vi talar om hälsosamma och ohälsosamma kopplingar, personer som berikar oss och personer som sårar oss, seder, förväntningar etc.

Vi är besatta av att vara alla till lags eftersom vi gillar alla, vilket slutar med att vi genererar en känsla av att vara omgivna av kvantitet snarare än kvalitet. Det förändras vanligtvis över tid. Oavsett om det är på grund av åratal av förändring eller skadan som sådan, börjar vi ge prioritet till personerna vi anser vara viktiga i våra liv.

Detta handlar inte om att förlåta eller inte förlåta misstag. Ej heller handlar det om att försöka frigöra sig från besvikelser eller att söka armar som skyddar oss mot bortstötning, övergivning eller gropar på vägen.

Det handlar inte om att ha vänner eller partners livet ut. Det är inte en fråga om att vilja uppnå perfektion hos en person. Det handlar snarare om att uppnå försoning med våra prioriteringar genom att bli medvetna om våra affektioner och att berika vårt känslomässiga bagage.

Lev inte efter hur saker och ting verkar, det förändras alltid

För att släppa taget om de som inte är bra för oss måste vi först sluta hålla fast vid idén om att känslomässig smärta är en medfödd del av relationer.

Vi väljer personerna som har ett värde för våra liv och ger dem prioritet. Vi genomgår stadier för att fastslå maskerna vi bär och de som andra sätter på sig. För att avmaskera oss själva och andra måste vi därför först skölja ur ögonen och se klart. Vi måste inse skadan som uppstår av att vi försöker vara på ett sätt som andra förväntar sig.

Vikten av att känna till och värdera våra orosmoln

Vi är alla som vi är. Vår karaktär bör tillhöra oss och inte vara ett svar på påbud, prioriteringar och intressen som andra tvingar på oss.

För att få denna typ av frihet måste vi undersöka vårt förflutna och känslomässiga nu, utvärdera vilka typer av prioriteringar vi ansamlar och vad (samt vilka) de motsvarar. Detta är viktigt när vi rensar bort smutsen som finns i våra liv.

Vi låter vanligtvis smärtan av de “eftergifter” vi erbjuder på bekostnad av vår identitet ansamlas. Vi reflekterar inte över detta, och det får oss säkerligen att känna behovet att fly från oss själva.

Detta är som en person med allergier som kryper ner under mattan i tron att dammet inte kommer påverka dennes hälsa eller hindra något så vitalt som andningen. När man ser på det ur denna synvinkel råder det inga tvivel om att de problem och personer som är negativa för oss bara tar över vårt nu.

Detta misstag raderar det positiva och gör ont; det gör väldigt ont. Så när du har fått nog av smärtan från otillräckliga prioriteringar ska du blicka inåt. Du ska läka och ta ytterligare ett steg uppåt. Ett steg med vilket du ropar: “Nog! Jag tänker inte ge andra värdet de inte förtjänar.”