Kärlekens död: en sorglig berättelse
Den här berättelsen om Kärlekens död berättar att det en gång var en man och en kvinna som träffades och blev djupt förälskade. Men till skillnad från många andra par, satsade de på att göra förståelse, generositet och vänskap till hörnstenarna i deras förhållande. Av denna anledning bestod deras förhållande.
Alla runt omkring dem blev förvånade när de insåg att det var möjligt att behålla en kärlek som denna. Vissa avundades paret och andra beundrade dem, men ingen ignorerade dem. Faktum är att de blev en sann förebild för många.
Men när känslan Hat, som var van vid att alltid vinna, fick reda på den här historien blev den orolig. Den kallade till ett krismöte med alla sina vänner. Den kunde inte låta detta hända. Folk skulle börja säga att Hat höll på att förlora sin makt.
“Vi kommer att älska, inte genom att hitta en perfekt person, utan genom att lära oss att se en ofullkomlig person som perfekt.”
-Sam Keen-
Ett illvilligt möte för att planera Kärlekens död
Dåliga Känslor kom från hela trakten till Hats möte. De hade aldrig kallats ihop så akut tidigare och de såg fram emot vad Hat skulle berätta för dem. När alla var närvarande talade Hat.
Hat berättade för alla om det förälskade paret och faran det utgjorde. För om människor trodde på kärlek igen skulle alla Dåliga Känslor förr eller senare förlora sin betydelse. Människor skulle inse att de kunde leva utan dem och de skulle alla bli överflödiga. Något måste göras. Efter en kort tystnad sa Hat: “Jag vill att Kärleken ska dö”.
Alla där respekterade verkligen Hat. Faktum är att Hat ansågs vara fadern till de flesta av dessa Dåliga Känslor. Ovänlighet ställde sig upp och sa ganska impulsivt som vanligt att den skulle sköta jobbet. Hat var nöjd eftersom Ovänlighet nästan aldrig misslyckades.
Ett oväntat problem
Det gick flera månader och ingen hade hört något från Ovänlighet. Till slut dök den upp, arg som alltid, och erkände att den hade misslyckats. Paret hade vägrat att falla offer för dess onda charm. Dessutom kunde Ovänlighet inte stå ut med älskarnas goda humör längre, så den gav upp och kom tillbaka utan att slutföra uppgiften.
Hat var extremt orolig. Ambition räckte dock upp handen och erbjöd sig att utföra uppdraget. Hat tyckte att det var en väldigt bra idé att skicka Ambition. För det var en varelse som kunde driva in en ostoppbar önskan om rikedom och makt i vilket hjärta som helst. Det skulle därmed vara dödskyssen för Kärleken.
Men trots dessa höga förväntningar kom Ambition tillbaka efter ett tag, helt besegrad. Det var då Hat bestämde sig för att skicka Svartsjuka, som var intrigerande och listig. Ja, Svartsjuka kunde besegra nästan alla älskare. Men Svartsjuka misslyckades också, liksom Skuld, Sjukdom, Fattigdom, Kyla och Själviskhet. Faktum är att personerna förblev lika kära som alltid.
Kärlekens död
Hat kunde bara inte komma på något annat att göra. Dennes bästa allierade hade inte lyckats sätta stopp för parets kärlek. Av denna anledning började alla Dåliga Känslor att tro att Hats styre äntligen hade kommit till ett slut. Mötesrummet var tyst.
Plötsligt reste sig en figur i publiken. Längst bak i rummet, i ett hörn. Den bar gråa kläder och en hatt som dolde ansiktet. Utan tvekan var det en extremt mystisk varelse. Långsamt talade den och sa att den skulle utföra uppgiften.
Hat log och höll med. Det tog två år innan den mystiska karaktären återvände. Den kom in, log föraktfullt och tillkännagav för alla: “Jag har dödat Kärleken”. Alla applåderade och kramade om den mystiska figuren. De hade segrat igen. Hat tackade varelsen för dess arbete.
Rykte, som alltid velat veta allt, var desperat efter att få veta mördarens namn. Den närmade sig Avund, sin bästa vän. Avund svarade hånfullt, “Känner du inte igen det? Det är en av kärlekens största fiender. Det kallas Rutin” .
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Mey, S. (2005). Fabulario en que se contienen fábulas y cuentos diferentes, algunos nuevos, y parte sacados de otros autores. Editorial Maxtor.