Kärlekens kemi: Varför vi blir förälskade

Kärlek är, förutom ett kulturellt element, resultatet av en rad neurokemiska interaktioner i hjärnan.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Valeria Sabater

Senaste uppdateringen: 06 maj, 2024

Albert Einstein sade en gång att man genom att berätta varför vi blir förälskade med kemiska termer tar bort förälskelsens magi. Men vare sig vi tycker om det eller inte så finns det faktiskt processer, såsom attraktion eller besatt passion, där neurokemin spelar en viktig roll. Den målar upp ett territorium som är ganska fascinerande och komplext. Det definierar även en del av vilka vi är.

Kärleken, ur ett romantiskt eller filosofiskt perspektiv, är något som poeter och författare pratar om varje dag. Vi skulle alla vilja sjunka in i de där litterära världarna där de romantiserar denna typ av känsla.

Det bör dock noteras att den innehåller fler mysterier än säkerheter. Men när det gäller kärleken – ur ett biologiskt perspektiv – är det neurologerna som ger oss en mer korrekt bild. De kanske inte är lika nostalgiska, men de är mer objektiva i slutändan.

Varför blir vi förälskade?

Även antropologerna ger oss ett intressant perspektiv rörande detta, vilket går i linje med den kärlekskemi som neurovetenskapen kopplar till förälskelse.

Faktum är att det finns en sak som alltid har verkat fängslande rörande detta kunskapsområde. Det är idén att kunna identifiera de processer som ligger bakom långvariga förhållanden. Människor som på något sätt bygger ett stabilt och lyckligt band.

Antropologerna förklarar att mänskligheten verkar använda tre olika “hjärntendenser”. Den första är den där de sexuella impulserna styr en stor del av vårt beteende. Den andra refererar till den “romantiska kärleken”, där vi skapar beroenderelationer till en hög personlig kostnad. Den tredje är den som bildar hälsosamma band, där paret har en ömsesidig förståelse som är fördelaktig för båda parter.

Vi vill dock göra mer än att bara förstå var stabilitet och lycka i ett förhållande kommer ifrån; helt enkelt veta varför vi blir förälskade. Vi pratar om kärlekens kemi, den där konstiga, intensiva och förvirrande processen som ibland får oss att välja en person som inte är särskilt bra för oss. Eller å andra sidan den person som faktiskt är bra för oss….

Kärlekens kemi och dess ingredienser

Du kanske tror att man bara kan förklara varför vi blir förälskade genom en neurokemisk lins. Eller kanske att attraktion är resultatet av en formel vars variabler går i linje med kärlekens kemi och de signalsubstanser som är involverade i processen. Där vår impulsiva hjärna skapar magin, lusten och beroendet…

Så är det inte. Var och en av oss har specifika, djupa, idiosynkratiska och ibland även omedvetna preferenser.

Faktum är att det finns klara bevis för att vi tenderar att bli kära i personer som har liknande egenskaper. De har en liknande intelligensnivå, samma typ av humor, samma värderingar…

Men det finns något fascinerande här. Vi kan befinna oss i ett rum med 30 personer som har egenskaper som påminner om våra egna. De kan ha smaker som liknar våra egna, men vi kommer aldrig bli kära i någon av dessa personer.

Den indiske poeten och filosofen Kabir sade att kärlekens stig är lång och att det bara finns plats för en person i hjärtat. Vilka är då de andra faktorerna som fångar oss i den förtrollning som vi kallar kärlekens kemi?

Genernas arom som förklarar varför vi blir förälskade

Osynliga och omärkliga. Om vi säger till dig att våra gener avger en viss doft som ger upphov till attraktion mellan vissa men inte andra, så kanske du skeptiskt höjer på ögonbrynen.

• Men det finns något annat än våra gener som utsöndrar en viss doft. Vi är inte medvetna om det, men det styr våra attraktionsmönster. Det är vårt immunförsvar, och mer specifikt våra MHC-proteiner.
• Dessa proteiner har en väldigt specifik uppgift i våra kroppar: de utlöser våra försvarsreaktioner.
• Vi vet till exempel att kvinnor känner sig omedvetet mer attraherade till män med ett annorlunda immunförsvar än dem själva. Det är lukten som vägleder dem i denna process. Om de föredrar genetiska profiler som skiljer sig från deras egen så finns det en anledning. Om detta par får barn så kommer de att ha en mer blandad genetisk uppbyggnad.

Dopamin: jag mår bra med dig, jag “behöver” vara med dig och jag vet inte varför

Det kan stå en väldigt attraktiv person framför oss, men det är fortfarande något som saknas. Personen får oss inte att må bra, konversationen flyter inte på, vi är inte synkade och det finns ingen riktig kontakt.

Många personer kommer direkt säga att “det finns ingen kemi”, och de har inte alls fel.

• Kärlekens kemi är verklig och det finns en grundläggande anledning som förklarar varför vi blir förälskade. Varje känsla orsakas av en specifik signalsubstans. Det finns en kemisk komponent som hjärnan utsöndrar med rätt uppsättning stimuli och mer eller mindre medvetna faktorer.
• Dopamin är exempelvis den biologiska komponent som “livar upp oss”. Det är en kemisk substans som är extremt relaterad till nöje och eufori. Vissa personer blir intressanta för oss nästan direkt. Att vara med dem ger oss en njutning vi inte kan förneka, en fantastisk känsla och blind attraktion.
• Dopamin är en signalsubstans som fungerar på ett dubbelt sätt: den spelar även en roll som hormon. Den fungerar som ett väldigt kraftfullt belöningssystem. Den är så kraftig att vi har fem olika mottagare för den i vår hjärna.

Något vi alla har upplevt någon gång är det stora behovet att vara med en specifik person och inte en annan. Att bli förälskade får oss även att bli selektiva. Det är dopaminet som tvingar oss till att fokusera “hela vår värld” runt den där specifika personen, till den grad att det nästan handlar om besatthet.

Noradrenalin: allt är mer intensivt med dig

Vi vet att en person älskar oss eftersom denne skapar en berg-och-dalbana av kaotiska, intensiva, motsägelsefulla och ibland okontrollerbara känslor.

Våra händer svettas, vi äter mindre, vi sover bara några timmar eller inte alls och vi tänker mindre klart. Faktum är att vi nästan utan att inse det blir till en liten satellit som går i cirklar runt en enda tanke: tanken på personen vi älskar.

• Har vi blivit galna? Absolut. Vi är under noradrenalinets kontroll, som stimulerar adrenalinproduktionen. Det är vad som får vårt hjärta att slå snabbare, får våra händer att svettas och som aktiverar noradrenalinneuronerna.
• Noradrenalinsystemet har strax över 1500 neuroner på varje sida av hjärnan. Det är inte mycket, men när de aktiveras blir de “helt vilda”. De ger upphov till en överväldigande känsla av lycka och livlighet. De avaktiverar även vår hungerkänsla och förmåga att sova.

Min käraste, du utlöser mitt “fenyletylamin”

När vi är kära finns det en organisk komponent som helt tar över oss: fenyletylamin.

Som själva ordet visar har vi här ett ämne som har många likheter med amfetaminer. Och om det kombineras med dopamin och serotonin så blir det till det perfekta receptet för en kärlek som kommer direkt från filmerna.

• Ett intressant faktum är att choklad är ett livsmedel som är känt för att innehålla fenyletylamin, men dess koncentration är inte lika hög som den som finns i ost. Faktum är att fenyletylaminet i choklad metaboliseras väldigt snabbt jämfört med mjölkprodukter.
• Om du nu undrar över den exakta roll som denna organiska komponent har så kan vi säga att den är helt fantastisk. Det är som en biologisk enhet som försöker “förstärka” alla våra känslor.

Fenyletylamin är som sockret i en dryck: allt blir mer intensivt. Det är vad som intensifierar dopaminets och serotoninets verkan. Det är vad som bildar kärlekens riktiga kemi, gör oss lyckliga och väldigt motiverade…

Serotonin och oxytocin stärker vår kärlek

Vi har hittills pratat om tre neurokemikalier: dopamin, noradrenalin och fenyletylamin. Det är dessa tre som har en kraft som inte kan ifrågasättas när det kommer till att få oss att bli förälskade. Platsen där lusten, passionen och besattheten guidar oss.

Det innebär inte nödvändigtvis att oxytocin och serotonin inte fanns där under den första fasen, för det gjorde de. Men dessa två har en mer betydande roll i ett lite senare skede. När båda signalsubstanserna börjar stärka våra band. På detta sätt ger de oss energi, vilket får oss att gå in i en mer belönande fas där vi kan stärka vår relation.

Låt oss titta på detta i lite mer detalj för att förstå varför vi blir förälskade:

• Oxytocin är det hormon som utgör den stora kärleken, och vi pratar inte bara om förälskelse eller attraktion (där de substanser vi har pratat om spelar en roll). Vi pratar om behovet att behöva ta hand om den andra personen vi älskar. Behovet att smeka personen, att vara en del av personen vi älskar i det långa loppet.

• Vi kan summera serotonin med ett enda ord: lycka. Det spelar inte bara en roll när det kommer till att förklara varför vi blir förälskade. Det leder till en fas där vi inser att vi upplever en mer intensiv lycka när vi är med personen ifråga. Så vi måste anstränga oss i relationen för att bibehålla det där positiva emotionella tillståndet.
• Serotonin ger upphov till välmående när saker går bra. Det ger oss optimism, ett bra humör och tillfredsställelse.
• Men vi kan börja känna att den andra personen distanserar sig. Eller att relationen börjar bli kall, eller inte går förbi den sexuella nivån. I dessa fall kan serotoninnivåerna falla. Detta kommer ibland ge upphov till ett väldigt intensivt tillstånd, präglat av en känsla av försvarslöshet och ångest. Det är här depressionen börjar.

Kärlekens vackra kemi förklarar varför vi blir förälskade

Vare sig vi gillar det eller inte så förklarar kärlekens kemi varför vi blir förälskade. Detta stämmer lika bra när det kommer till att bli förälskad som under de senare stadierna – de där vi bygger stabilitet.

Dr. Helen Fisher föreslår också i sina verk att människan inte är det enda djur som kan bli förälskat. Precis som Darwin själv föreslog så finns det över 100 arter i världen, inkluderat elefanter, fåglar och gnagare, som väljer en partner och som stannar med denne under hela livet.

De upplever det som experterna kallar “en primitiv romantisk kärlek”, men det är fortfarande kärlek…

Det må vara sant att det inte är så värst romantiskt att definiera denna universella känsla med kemiska termer, precis som Einstein sade. Men det är vad vi alla är i slutändan.

Vi är nämligen ett fantastiskt nätverk av celler, elektriska reaktioner och nervimpulser som förklarar varför vi blir förälskade och som kan leda till otrolig lycka.