Kärleksbrev till min följeslagare i livet
Du betyder mer för mig än ord kan uttrycka. Armarna som tar hand om mig och viskningarna som ger mig liv. Eftersom vi utgör ett bra lag och eftersom vi är mycket mer än så. I oss finns nämligen passionen hos älskare, yran hos älsklingar och hängivelsen hos ett äktenskap. Du och jag kommer därför alltid vara barn, något ungdomliga och, ibland, typen av vuxna som gör sig skyldiga till för stor allvarlighet. Men framförallt kommer vi vara följeslagare i livet.
“Jag älskar dig tillräckligt för att bjuda in dig till en eftermiddag där vi trampar på torkade löv. Jag älskar dig tillräckligt för att gå på en promenad och tala om kärlek medan vi sparkar på stenar. Jag älskar dig tillräckligt för att skratta skallarna av oss, berusade på ingenting, och långsamt promenera längs gatorna.
Jag älskar dig tillräckligt för att ta med dig till platserna jag besökt flest gånger och berätta för dig att det är här jag suttit och tänkt på dig. Jag älskar dig tillräckligt för att lyssna på ditt skratt genom hela natten. Jag älskar dig tillräckligt för att aldrig släppa taget.
Jag älskar dig med passionen hos sann, gammaldags kärlek, med själen, utan att någonsin blicka tillbaka.”
Jaime Sabines – Mexikansk poet.
Du är den bästa madrassen för mina brister. Min jacka på vintern. En frisk fläkt i helvetiska ögonblick. Min sol och mina stjärnor, samma som fyller mig med liv.
Detta är anledningen till att du kan räkna med mig. Inte upp till två eller upp till tio, utan att räkna med mig – med min sköld, mitt svärd och all min ridderlighet.
Det finns ett annat språk mellan dig och mig, med speciella ord och fraser som tagits fram speciellt och i speciellt förtroende.
Jag saknar dig ofta, men inte för mycket. Detta gör dig fantastiskt speciell. Med dig tänker jag, talar jag, gråter jag, skrattar jag, drömmer jag och dansar jag till ljudet av alla melodier. Vi är vårt förflutna, vårt nu och vår framtid.
Du är min följeslagare och vi är perfekt icke-perfekta
Endast du och jag vet hur man är tillsammans på avstånd.
Tillsammans är vi perfekt icke-perfekta; inte för att vi har problem, utan snarare för att vi vet hur man löser dem. Och för att kärleken har sina upp- och nedgångar… Det är därför man måste veta hur man njuter av den fullt ut och arbeta tillsammans för att övervinna kriser och konflikter.
Naturligtvis kan jag inte avguda alla dina ansikten; jag avgudar inte ens mina egna, det vore galenskap! Men det finns något jag inte skulle byta mot något annat, och det är att kunna gå genom stadier av mitt liv vid din sida.
Du blir arg, jag blir arg, och ibland sviker vi varandra. Ibland håller vi inte våra löften som vi borde, men vi vet hur man växer tillsammans genom att övervinna brister.
Du håller mig hårt och jag klänger mig fast vid dig
“För när jag smekte dig insåg jag att jag levt hela mitt liv med tomma händer.”
Alejandro Jodorowsky
Både min och din röst. Och mitt inre barn. Denna ömhet jag endast har för dig och våra stunder tillsammans. Vi vet båda att om det är något som när oss är det komplexiteten av de små vardagliga detaljerna. Detta är vad ett älskvärt förhållande består av.
Om din värld faller samman ska du komma till min, så bygger vi upp den igen. Om min värld faller samman kommer jag komma till din för att återuppbygga den. Det är så det fungerar.
Jag älskar dig till djupet av dina brister
För vårt förhållande baseras på acceptans. Du är unik, och det gör dig exceptionell. För om jag slösade bort min tid med parallellstudier skulle jag inte njuta av nuet med dig.
Jag letar inte efter mina önskningar i dig och vill heller inte att du fyller mina tomrum. Vi är både hela och kompletta människor. Att förändras och mogna tillsammans som följeslagare är ett oändligt nöje.
Och nej, jag behöver dig inte, men jag föredrar dig och jag väljer dig att njuta av landskapen tillsammans med. För det är äkta kärlek; att bry sig om utan att vara beroende och att känna sig älskad. Att älska utan känslomässiga fängelser eller gränserna som slumpen tvingar på oss.
Och mitt begär efter dig försvinner inte, det växer.
