Kläng dig inte fast vid kärlek, hopp eller rädslor
Det är inte värt det. Kläng dig inte fast vid vad som måste flyga iväg från ditt liv. Ha inte hopp om och dröm inte om saker som redan gått förlorade och inte längre stödjer dig. Det är smart att acceptera detta och modigt att veta hur man reagerar i tid, för de som inte vill acceptera sanningen och fortsätter att kämpa varje dag med ögonbindel på kommer känna sig tomma, hopplösa och utan självkänsla.
Vi vet att en stor del av psykologin på senare tid riktat sig mot att erbjuda lämpliga strategier för att nå många av våra mål och drömmar. Vi har lärt oss om positivt tänkande, själveffektivitet, motivation, självsäkerhet… Men vad sker när några av de saker vi uppnått börjar kollapsa?
Det finns saker som inte längre står, kärlekar som byter färg till svart och vitt och bleknade hopp som vi försöker klänga oss fast vid. Detta är inte bra för dig; kläng dig inte fast vid saker som vill försvinna. Släpp taget… även om det gör ont.
Tro det eller ej, men personlig tillväxt kräver även att man är bra på att ta reda på vilka strider som inte längre är värda att utkämpas, vilka dörrar som bör stängas och vilka aspekter av livet som är bäst att släppa. Idag vill vi att du reflekterar över detta ämne med oss. Vi ger dig även en serie strategier som kan hjälpa dig att bättre hantera dessa komplicerade situationer.
Falskt hopp och läkande hopp
Vi är vana vid att se på ordet hopp som en sfär av tröst och uppmuntran. Det är som en klapp på axeln under dagar av tvivel. Som en kram i problematiska tider. Eller som en kopp varm choklad en tårdrypande eftermiddag. Men snarare än bara en positiv känsla är hopp även en kognitiv dynamik att räkna med.
I denna dimension finns många av de tolkningar vi gör om allt som omger oss, vare sig de är korrekta eller inte. I vårt dagliga hopp finns tankeplaner, attribut och utvärderingar. Hopp är det som säger åt oss, “håll ut lite till så kommer du se att allt ordnar sig”. Eller “i slutänden måste han inse att det är mig han verkligen älskar”.
Vi talar om falska hopp. Alltså de som vill trösta oss oavsett vad priset är. De som vi klänger oss fast vid i hopp om att saker och ting ska gå vår väg, utan störningar och problem. Men alla vet vi att inget är ofelbart i denna perfekt bristfälliga värld. Att den som säger “jag älskar dig” idag kanske säger “farväl” imorgon. Och att det vi nu tar för givet snart kan bli en oviss osäkerhet. Så kläng dig inte fast vid saker som verkar vilja röra sig bort från ditt liv.
Det läkande hoppet är i sin tur det som inte tillhandahåller något motstånd. Detta låter oss se saker med mer klarhet och mognad, när vi är medvetna om vad som inte längre är möjligt. Det som bjuder in oss att se bortom horisonten och det söta löftet om att det som gått förlorat idag kan läkas imorgon. För nederlag är inte slutet, utan början på något annorlunda.
Kläng dig inte fast vid det som inte kan bibehållas
Ingen släpper taget om något utan att kämpa för det. Allt som älskas eller värderas kräver stora handlingar av mod, personlig investering och uppoffring. Men allt har en gräns. Den oöverkomliga barriär vi aldrig bör ge upp är otvivelaktigt vår självkänsla, vår identitet och vår känslomässiga balans.
Och sedan, utan att veta hur, kommer det en dag när allt förändras, när vi släpper taget om rädslorna, när de obsoleta och smärtsamma sakerna faller bort för att bereda väg för en ny silkeslen verklighet av inre frid och välmående…
Som Brian Tracy – en guru inom motivationspsykologi – sade: “Du kommer aldrig få vad du vill ha i livet om du bara väntar på att saker och ting ska förändras och bara fortsätter att ge bränsle åt dina falska förhoppningar.” Det är ett sätt att falla ned i en subtil avgrund av lidande.
För att undvika dessa situationer föreslår vi att du överväger en serie strategier. Dessa kommer öppna dina ögon till läkande hopp, som vet hur man ser in i framtiden för att kunna gå framåt.
Att lära sig att acceptera verkligheten hos det som sker i vår omgivning
Det finns en väldigt intressant bok vid namn “Loving what is” av Byron Katie. I dess sidor lär hon oss om värdet av att veta hur man accepterar verkligheten hos sakerna som sker runt oss. Oavsett om de är kärleksrelaterade, arbetsmässiga eller personliga. Det handlar inte om att bara nöja oss med saker. Det handlar om att kunna älska oss själva för att fortsätta röra oss framåt. För att tillhandahålla nya och bättre förändringar i enlighet med vad vi förtjänar.
Alla har vi, tro det eller ej, en inre “radar” som berättar för oss när något inte står rätt till. Men ibland vill vi inte se det eftersom det skulle betyda att vi måste konfrontera något vi inte är beredda på: uppbrott, en förändring…
Vi måste se dessa dåliga känslor och detta missnöje som en tydlig och direkt inbjudan att börja röra på oss. Att skrida till handling och framförallt att undvika att ge bränsle till falskt hopp. Man måste tänka på att när detta obehag blir kroniskt, slutar det vara en stimulus och börjar svärta ned oss med negativitet och lidande.
Vad som än vill falla bort från liv kommer göra det förr eller senare. Att skjuta upp det oundvikliga är en form av tortyr vi inte bör främja. För att ge upp är nämligen inte alltid en handling av svaghet. Att säga farväl vid rätt tidpunkt är tvärtom en reflektion av någon som är stark och modig nog att släppa taget. Så kläng dig inte fast.
