Könsskillnader i attityder till humor och kärlek
Association for the Advancement of Psychological Science i Buenos Aires i Argentina genomförde en studie för att analysera könsskillnader i attityder till humor och kärlek.
I grund och botten ville forskarna bekräfta eller motbevisa den utbredda idén att män och kvinnor tänker, känner och lever sina liv på fundamentalt olika sätt.
Forskarna försökte också fastställa vilken likvärdighet det fanns mellan biologiskt kön och könsattityder. Biologiskt kön är anatomiskt, medan kön hänvisar till den roll som ges till män respektive kvinnor av kulturen. Resultaten av studien var oerhört intressanta. Låt oss därför ta en titt på dem.
“De är inte två kön som är överlägsna eller underlägsna varandra, de är olika.”
-Gregorio Maranon-
Humor och kärlek: könsskillnader
Det finns olika teorier om både kärlekens och humorns ursprung och funktion. Studien som genomfördes av Association for the Advancement of Psychological Science of Argentina höll sig till Lees teori om kärlekens färger.
Denna teori hävdar att det finns tre primära kärleksstilar: Eros, Ludus och Storge. Tre andra modaliteter kommer fram ur dem: Mania, Pragma och Agape.
Låt oss därmed ta en översiktlig titt på egenskaperna hos var och en av dem:
- Eros. Sex och passion, baserat på fysisk attraktion.
- Ludus. Spelet för ömsesidig njutning, utan avsikt att engagera sig.
- Storge. Vänskap, tillgivenhet och förståelse.
- Mania. Avundsjuk, besatt och possessiv kärlek.
- Pragma. Praktisk kärlek baserad på rationella beslut.
- Agape. Altruistisk och osjälvisk kärlek.
Studien bygger på Martins teori om humor, som föreslår fyra olika stilar. De är som följer:
- Självförstärkande. Det hjälper oss att hantera stress och bibehålla en positiv attityd.
- Affiliativ. Dess huvudsakliga mål är att väcka sympati hos andra.
- Aggressiv. Dess mål är att förolämpa, förödmjuka eller förlöjliga andra.
- Självdestruktiv. Dess mål är att underhålla andra till priset av förringande av sig själv.
Studien
För att genomföra studien värvade forskarna ursprungligen 639 deltagare med en medelålder på 35,2 år. Men i slutändan slutförde bara 620 hela processen. Deras socioekonomiska nivå var huvudsakligen medelhög eller medelhög till hög och kvinnor var överrepresenterade. Nästintill samtliga av dem definierade sig själva som heterosexuella och de flesta av dem uppgav att de var kära vid tidpunkten för studien.
Ett frågeformulär indelat i fyra sektioner gavs till alla. Den första innehöll 11 frågor gällande sociodemografisk information. Den andra inkluderade Bem Sex-Role Inventory (BSRI). Denna del försökte slå fast de könsroller som var och en av deltagarna identifierade sig med. Dessa inkluderade feminina, maskulina, androgyna eller odifferentierade.
Den tredje sektionen inkluderade Humor Styles Questionnaire (HSQ), baserat på Martins teori. Den sista sektionen motsvarade Love Attitudes Scale (LAS-Short Form), baserat på de kategorier av kärleksstilar som Lee föreslagit.
Resultaten
Vad gäller könsroller identifierade sig endast 30 procent av kvinnorna som feminina, medan 20,9 procent identifierade sig som maskulina; 27,1 procent som androgyna och 21,9 procent som odifferentierade.
Bland männen, å andra sidan, definierade 40 procent sig själva som maskulina; 9 procent som feminina; 24,5 procent som androgyna och 26,5 procent som odifferentierade. Alltså var andelen kvinnor som identifierade sig som maskulina mycket högre än andelen män som identifierade sig som feminina.
Det som var slående med studien var att det inte verkade vara någon signifikant skillnad mellan könen vad gäller attityder till humor och kärlek. Faktum är att de allra flesta kvinnor (54,8 procent) och män (60 procent) identifierade sig med affiliativ humor. Dessutom identifierade sig högst andel av kvinnorna (38,3 procent) och männen (36,8 procent) med kärlekstypen “Eros”.
Det framkom dock skillnader gällande den aggressiva humorstilen. Endast 0,6 procent av kvinnorna uppgav att de identifierade sig med det, till skillnad från 4,5 procent av männen. Dessutom definierade majoriteten av männen som identifierade sig med den självdestruktiva humorstilen sig själva som feminina.
Även kärleksstilen Agape inkluderade anmärkningsvärda resultat. Detta är alltså den osjälviska, idealistiska och altruistiska typen av kärlek. Faktum är att många fler män identifierade sig med denna (18,7 procent) än kvinnor (8 procent), trots att denna typ av kärlek ur kulturell synvinkel anses vara mer “kvinnlig”. Slutligen, medan fler kvinnor (6,7 procent) identifierade sig med kärlekstypen Mania var det klart färre män (2,6 procent) som gjorde det.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Camacho, J. M., Regalado, P., Carrea, G., Grosso, C., Geleazzi, F., Gunther, G., … & Ramos, J. (2012). Actitudes hacia el amor y estilos de humor en mujeres y varones:¿ Nos diferencia el sexo o el género?. PSIENCIA. Revista Latinoamericana de Ciencia Psicológica, 4(1).
