Kopplingen mellan fantasifullhet och dissociation
Vad gör att ett normalt fenomen blir patologiskt? Svaret kan hittas i termen fantasifullhet. Faktum är att vi vet att ett stort antal psykiskt friska personer rapporterar att de har haft dissociativa upplevelser (Parra, 2007).
Dissociation är starkt kopplat till trauma. För att förklara det kan vi använda en metafor. Föreställ dig att du är i ett rum med ett glas i händerna och en person närmar sig dig. Denne stöter in i dig och som ett resultat tappar du glaset i golvet så att det går sönder.
I vår metafor representerar glaset sinnet, medan våldet från den andra personens knuffande är en viss traumatisk händelse, som sexuella övergrepp. Resultatet är dissociation. Ett vackert och funktionellt glas blir trasigt, fragmenterat och oanvändbart.
Det finns en ny hypotes om dissociation. Den bekräftar att det dissociativa fenomenet har en dimensionell karaktär. Detta tyder på att det skulle kunna organiseras på en “kontinuerlig linje”. De normala dissociationsfenomenen skulle vara lokaliserade vid den “friska” polen, medan dissociativa störningar, såsom dissociativ identitetsstörning, skulle vara lokaliserade i den motsatta änden, eller den “patologiska” polen.
“Fantasivärlden är fancyfri och våldsamt emot sunt förnuft.”
-Mark Rothko-
Ett förhållningssätt till dissociationsbegreppet
Dissociation är en term som kan översättas på flera sätt. Till exempel att “separera” eller “bryta” eller “sönderfalla”. Men vad skiljer i den mentala dissociationsprocessen? Svaret är långt ifrån enkelt. Vi skulle kunna säga att följande mentala strukturer som utgör limmet i individens identitet är fragmenterade (Belloch, 2020):
- Minne
- Uppfattning
- Personlighet
- Motoriska funktioner
- Tankar
- Medvetenhet
Beroende på hur ointegrerade eller separerade de ovan nämnda strukturerna är, kan vi tala om antingen patologi eller normalitet. I sund dissociation är upplevelser långt ifrån fragmenterade. De uppfattas som helt integrerade händelser. Dissociation skyddar faktiskt individen från livshändelser som kan skada denne djupt, både emotionellt och psykologiskt.
“Sambandet mellan dissociation, fantasi och suggestibilitet har bestått som medierande faktorer för dissociation och trauma.”
-Amparo Belloch-
Fantasifullhet: en koppling till patologisk dissociation
Vissa människor har enastående fantasiförmåga. Faktum är att de som är mer mottagliga för hypnotisk suggestion är mer sårbara för dissociation. Förmågan att fantisera intensivt är relaterad till uppfattningen av sinnesupplevelser som upplevs som extremt verkliga.
Lynns modell av fantasifullhet
Fonseca (2020) hävdar att dissociativa störningar är resultatet av inlärningssekvenser som lärs in på sociala sätt. Till exempel:
- Vissa omedvetna handlingar av terapeuten. Frågor från terapeuten kan få klienten att uppleva en traumatisk händelse från det förflutna. Till exempel “Din pappa misshandlade dig i barndomen, eller hur?” En sådan händelse kan dock vara falsk. I det här fallet främjar terapeuten implantationen av ett felaktigt minne. Detta är en aspekt som motiverar det faktum att trauma alltid måste bemötas försiktigt.
- Filmindustrins roll. Till exempel filmer och serier om personer som lider av minnesförlust eller dissociativ identitetsstörning.
- Sociokulturella förväntningar. Vad tror människor utan kunskap om psykologi eller psykiatri om symtom och karaktärsdrag hos personer som upplever dissociation? Menar de till exempel att personer med dissociation uppvisar dramatiska förändringar när det kommer till att känna? Eller tror de att dissociation betyder att de har många identiteter som de tenderar att växla mellan utan förvarning?
“Det var en passiv ökning av fall av dissociation på 1970-talet. Det verkade vara ett resultat av den bästsäljande boken “Sybil”, som också filmatiserades.
-Steven Jay Lynn-
Nästan fyra procent av världens befolkning uppvisar en sådan fantasifullhet (Lynn, 2012). Dessa människor har en tendens att ständigt dyka in i fantasin.
Tack vare denna förmåga kan de observera, lyssna och känna alla element i sina sinnen. Dessutom, som vi nämnde tidigare, tenderar utpräglat suggestiva personer att fantisera och drömma under dagen.
“Från Lynns fantasifullhetsmodell antas det att mediernas inflytande och sociokulturella förväntningar skulle förklara den dissociativa symptomatologin.”
-Eduardo Fonseca-
En möjlig koppling till tendensen att hallucinera
Det finns en annan term som kan relateras till fantasifullhet och dissociativa fenomen. Detta är absorption. Det innebär en “hög grad av engagemang i mycket fantasifulla uppgifter” (Parra, 2007). Faktum är att enligt denna författare tenderar personer med en absorberande förmåga att ha extremt rika och intensivt verkliga fantasiförmågor.
Av denna anledning upplever de ofta en förlust av sin känsla av “jag”. Med andra ord går de vilse i en fantasivärld. Som ett exempel på en normal dissociativ upplevelse, kan du tänka på självupptagenheten du känner när du tittar på en film. Det spelar ingen roll vad som händer runt omkring dig eller vem som talar, du sugs in i den filmiska fiktionens fantasivärld.
Vissa bevis stöder det faktum att personer med höga nivåer av självupptagenhet löper risk att uppleva hallucinationer (Berenbaum, 2000). Fantasifullhet är en nyckelfaktor här. Faktum är att när de står inför samma potentiellt traumatiska händelse, utvecklar personer med en tendens till fantasifullhet oftare patologiska dissociativa upplevelser. Om vi dessutom adderar en hög benägenhet till självupptagenhet till ovanstående, är det sannolikt att individen också kommer att uppleva psykotiska symtom, såsom hallucinationer.
“Personer med hög absorptionsbenägenhet har ofta också haft en traumatisk upplevelse i barndomen.”
-Alejandro Parra-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
American Psychiatric Association. (2014). DSM-5. Guía de consulta de los criterios diagnósticos del DSM-5: DSM-5®. Spanish Edition of the Desk Reference to the Diagnostic Criteria From DSM-5® (1.a ed.). Editorial Médica Panamericana.
-
Belloch, A. (2023). Manual de psicopatología, vol II.
-
Pedrero, F. E. (2020). Manual de tratamientos psicológicos: adultos (Psicología) (1.a ed.). Ediciones Pirámide.
-
Parra, A. (2007). Interrelación entre disociación, absorción y propensidad a la fantasía con experiencias alucinatorias en población no-clínica. Alcmeon, 14(1), 61-71.
-
Parra, A. (2009). Testeando el modelo disociacional de las experiencias alucinatorias en individuos saludables: relación con la personalidad esquizotípica y la propensidad a la fantasía. Revista Latinoamericana de Psicología, 41(3), 571-586.
-
Parra, A., & Paul, L. E. (2009). Experiencias extracorpóreas en relación a la propensión a alucinar, esquizotipia y disociación en estudiantes argentinos y peruanos. Límite. Revista Interdisciplinaria de Filosofía y Psicología, 4(20), 95-121.
-
Porra, A. Medidas psicológicas en relación con experiencias alucinatorias y experiencias aparicionales.
-
Rodríguez Vega, B., Fernández Liria, A., & Bayón Pérez, C. (2005). Trauma, disociación y somatización. Anuario de Psicologia Clinica y de la Salud/Annuary of Clinical and Health Psychology, 1, 27-38.
-
Lynn, S. J., Lilienfeld, S. O., Merckelbach, H., Giesbrecht, T., & Van der Kloet, D. (2012). Dissociation and dissociative disorders: Challenging conventional wisdom. Current Directions in Psychological Science, 21(1), 48-53.
