Dissociativ identitetsstörning (personlighetsklyvning)

· 27 oktober, 2018

Psykologer kategoriserar dissociativ identitetsstörning som ett uppehåll eller avbrott i den normala integrationen av medvetandet, minnet, identiteten, känslorna, uppfattningen, den fysiska identiteten, den motoriska kontrollen samt beteendet. Dissociativa symptom kan potentiellt påverka alla områden av den psykologiska funktionen.

Dissociativa störningar uppstår ofta efter någon form av traumatisk upplevelseNärheten till trauma influerar många av symptomen. Generellt definierar forskare fysiskt trauma eller psykologisk trauma som en händelse som djupt hotar livet eller välmåendet för en person.

De klassificerar även effekterna händelsen har på den mentala strukturen eller det emotionella livet hos offret för traumat.

Typer av dissociativt beteende

Enligt den senaste versionen av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) kan dissociativa störningar klassificeras på följande sätt:

  • Dissociativ identitetsstörning (multipel personlighetsstörning)
  • Dissociativ amnesi
  • Personlighetsförändring/overklighetskänsla
  • Andra specificerade dissociativa störningar
  • Dissociativ störning ej specificerad

I denna artikel kommer vi fokusera på dissociativ personlighetsstörning.

Kvinna med schizofreni

Dissociativ identitetsstörning

Vad är dissociativ identitetsstörning?

Forskare definierar dissociativ identitetsstörning som närvaron av två eller fler distinkta personligheter eller att man upplever sig vara besatt. Det är mer känt under namnen multipel personlighetsstörning eller personlighetsklyvning.

Många filmer handlar om denna störning, med mer eller mindre pricksäkerhet. ”Evas tre ansikten”, ”Fight Club” och ”Mina, Jag och Irene” handlar alla om denna störning. I samtliga tre har protagonisten olika personligheter. Dessa personligheter visar sig på olika sätt; det är som om flera personer samexisterar i en och samma kropp.

”Jag vet inte, vi lägger oss inte i varandras affärer.”

-Charlie om sina andra personligheter i ”Mina, Jag och Irene”-

Huruvida dessa personligheter visar sig beror på olika faktorer. Psykologiska motivationer, stressnivåer, kultur, interna konflikter och emotionell tolerans spelar alla en roll. När en person med denna störning utsätts för utdragna och allvarliga perioder av psykosocial press, kan denne uppleva kontinuerliga perioder av identitetsstörningar.

Uttrycket av alternativa identiteter är väldigt uppenbart, men inträffar inte alltid.

I fall där patienten inte direkt uppvisar tillstånd av alternativa personligheter, kan störning identifieras med två grupper av symptom:

  • Plötsliga förändringar eller avbrott i ”jagkänslan”
  • Återkommande dissociativ amnesi
Kluven personlighet

Den observerade och observatören

Individer med dissociativ identitetsstörning (DID) talar om en plötslig känsla av att bli avpersonifierade observatörer för sitt eget tal och sina egna handlingar. De kan även känna sig maktlösa inför att stoppa detta.

De rapporterar även om att de uppfattar röster. Det kan vara rösten från ett barn, gråt, rösten hos ett spirituellt väsen, etc. I vissa fall kan det finnas flera röster. De är oroväckande och oberoende av individens tankar. Patienten har heller ingen kontroll över dem.

”Personer med DID hör ibland röster som ingen annan kan höra.”

Starka känslor, impulser eller tal kommer ibland plötsligt. Personer med DID kan inte kontrollera dessa impulser och upplever inte en känsla av personlig tillhörighet (”jagkänsla”). Patienter rapporterar att dessa känslor är störande.

Attityder, perspektiv och personliga preferenser (mat, aktiviteter, kläder, etc.) kan förändras plötsligt och sedan bytas tillbaka. Patienter kan även känna som om deras kroppar är annorlunda. Exempel inkluderar att känna sig som ett litet barn, en väldigt muskulösa person, en gammal kvinna, etc.

Även om majoriteten av dessa symptom är subjektiva, kan familj, vänner och läkare observera många av de abrupta avbrotten.

Dissociativ amnesi – när något utöver minnet fallerar

Dissociativ amnesi är amnesi som orsakas av en traumatisk eller stressig händelse. Den producerar oförmågan att komma ihåg viktig personlig information. Folk får hål i sina minnen som kan löpa över minuter eller till och med decennier av deras liv.

Dissociativ amnesi hos personer med DID visar sig på tre primära sätt:

  • Som hål i det långsiktiga minnet av viktiga personliga händelser (perioder av barndomen och ungdomen, att gifta sig, förlossningar, etc.).
  • Avbrott i det kortsiktiga minnet (vad som hände idag, hur man använder en dator, läser, kör bil, etc.).
  • Att finna bevis för dagliga handlingar som de drabbade inte minns att de utfört. Till exempel att hitta märkliga föremål i butikskassar, oförklarliga skador, etc.).

Dissociativ fugue – resor du inte minns

Dissociativ fugue är resor långt från hemmet eller arbetet, med oförmågan att komma ihåg det förflutna och förvirring angående tidigare identitet. Personer med DID upplever dessa fugues ganska ofta. De rapporterar att de plötsliga befinner sig på stranden, på jobbet, på en nattklubb, etc., utan att minnas hur de kom dit.

Besatt av en ”ande”

När någon med DID upplever besittning så blir identiteten vanligtvis den en av en ”ande” (övernaturligt väsen) eller en okänd person som tar över kontrollen. Personen med DID börjar tala eller agera väldigt annorlunda än normalt.

”Jag känner som om jag inte är mig själv längre. Jag har inga känslor, men jag känner mig så arg att jag kunde döda. Ibland känner jag som om jag är två personer, vi, reson och känsla.”

-Person med DID-

Till exempel kan individens beteende få det att verka som om ”spöket” av en flicka som begick självmord för många år sedan i samhället ifråga tar över dennes personlighet. En demon eller ett gudomligt väsen kan också ta över.

Läskig kvinna

Detta orsakar en avsevärd försämring och detta väsen kan kräva att individen själv eller familjemedlemmar bestraffas för tidigare händelser. Mer subtila perioder av identitetsförändringar följer bland.

Men majoriteten av dessa ”besattheter” är normala. Generellt är de en del av ett spirituellt utövande och innebär inte att personen lider av DID.

Identiteterna som kommer upp till ytan vid DID gör det fler än en gång. Vidare så vill individen inte ha dem, de är ofrivilliga och de orsakar avsevärd klinisk skada och försämring. De är heller inte en del av ett brett accepterat kulturellt eller religiöst utövande.

Egenskaper som associeras med dissociativ identitetsstörning

Personer med DID har vanligtvis problem med depression, ångest, substansmissbruk, självskada och icke-epileptiska krampanfall. De försöker ofta dölja symptomen. De är ofta även omedvetna om avbrotten, amnesin, etc.

Många av dessa individer rapporterar dissociativa tillbakablickar (flashbacks). Under dessa episoder återupplever de sensoriskt tidigare händelser som om de skedde i nuet. De tenderar även att rapportera flera typer av mellanpersonliga övergrepp under barndom och vuxen ålder.

Självstympning och självmordsbeteende är vanligt.

Dessa personer löper högre risk för att hamna under ett hypnotiskt tillstånd och dissociation. Termen dissociation beskriver en rad olika upplevelser som inkluderar allt från en lindrig känsla av avstånd från omgivningen till allvarligt fysiskt och emotionellt avståndstagande.

Den huvudsakliga egenskapen hos alla dissociativa fenomen är ett avstånd från verkligheten. Detta skiljer sig från en förlust av verklighet, vilket är vad som sker vid psykos.

Trauma som barn

Hur utvecklar man dissociativ identitetsstörning?

Uppkomsten av DID associeras med överväldigande upplevelser, traumatiska händelser och/eller övergrepp i barndomen. Den kompletta sjukdomen kan visa sig för första gången vid alla åldrar.

Plötsliga identitetsförändringar under barndomen kan helt enkelt vara tonårskriser eller det inledande skedet på en mental störning. Äldre personer kan drabbas av humörstörningar, tvångssyndrom, paranoia, etc. Vid hög ålder invaderar minnet progressivt medvetandet hos individen.

”Uppkomsten av dissociativ identitetsstörning associeras med överväldigande upplevelser, traumatiska händelser och/eller övergrepp i barndomen. Den kompletta sjukdomen kan visa sig för första gången vid alla åldrar.”

Följande faktorer kan utlösa psykologisk försämring och identitetsförändringar:

  • Individen undertrycker en traumatisk situation.
  • Individen har barn som nått samma ålder som när hon själv föll offer för övergrepp eller trauma.
  • Det finns en historik av traumatiska upplevelser. Detta inkluderar till synes obetydliga saker, såsom en motorcykelolycka.
  • Den eller de som begick övergreppen dör eller drabbas av en dödlig sjukdom.

Vilka är riskfaktorerna för att utveckla DID?

Psykologer associerar fysiska och sexuella övergrepp med högre risk för DID. De beskriver även andra typer av traumatiska upplevelser. Dessa inkluderar medicinska och kirurgiska procedurer under barndomen, krig, barnprostitution och terrorism.

Besittning i olika kulturer

Kultur och dissociativ störning

På platser där ”besittning” är vanligt (ödsliga områden i den utvecklande världen) eller bland religiösa grupper så kan fragmenterade identiteter ta formen av besittande andar, gudomligheter, demoner, djur eller mytologiska karaktärer.

Men vi måste komma ihåg att det finns typer av besittning som inte är i linje med identitetsstörning. Med DID måste besittningen vara ofrivillig, orsaka lidande och vara okontrollerbar. Vidare sker den på en tid och plats som bryter mot de kulturella och religiösa normerna.

”Fragmenterade identiteter kan ta formen av besittande andar, gudomligheter, demoner, djur eller mytologiska varelser.”

Skiljer det sig mellan män och kvinnor?

Kvinnor med dissociativ identitetsstörning är vanligare inom det kliniska utövandet för vuxna; samma sak gäller dock inte för barn.

Vuxna män med DID kan förneka sina symptom och sin historia av trauma. Kvinnor presenterar akuta dissociativa tillstånd oftare. Män tenderar att uppvisa mer kriminella och våldsamma handlingar än kvinnor. Bland män är de vanligaste utlösarna krig, fängelsevistelser och fysisk eller sexuell aggression.

Vad är risken för självmord med dissociativ identitetsstörning?

Mer än 70% av patienterna med dissociativ identitetsstörning har försökt begå självmord. De försöker ofta fler än en gång och ägnar sig ofta åt självskadebeteenden.

Kvinna låtsas vara glad

Konsekvenserna av att lida av dissociativ identitetsstörning

Försämringen varierar från patient till patient. Vissa uppvisar till synes minimal försämring medan andra upplever en djup försämring. Personer med denna störning bagatelliserar påverkan från symptomen.

De kan dock negativt påverka deras giftermål, deras familjedynamik och deras barnuppfostran. De påverkar faktiskt dessa områden av livet mer än deras arbetsliv.

Med rätt behandling uppvisar många patienter stor förbättring inom sina personliga liv och arbetsliv. Men vissa fortsätter att försämras inom de flesta av sina normala aktiviteter.

I det senare fallet svarar de väldigt långsamt på behandling. Förbättringen och minskningen av toleransen för de dissociativa och posttraumatiska symptomen är gradvis. Långsiktig behandling kan långsamt öka deras förmåga att hantera symptomen. Det minskar även behovet för mer restriktiv vård.

Några berömda fall av dissociativ identitetsstörning

Fallet med Herschel Walker

Herschel Walker var en professionell spelare av amerikansk fotboll och expert på kampsport. Han var även ägaren till att matföretag. Vid första anblick så verkade han som en normal, framgångsrik person. I verkligheten kämpade han mot en väldigt svår sjukdom.

Herschel Walker var drabbad av DID

Läkare diagnostiserade honom med dissociativ identitetsstörning efter att han pensionerat sig från den amerikanska fotbollen. Som barn mobbade hans klasskamrater ofta honom för hans vikt och att han stammade. Men Herschel kämpade tills han blev bättre än dem alla, både akademiskt och atletiskt.

Herschel skapade ytterligare en person inom sig. Den personen gav aldrig upp och var nästan en supermänniska – och han lät denna person ta över helt och hållet.

Fallet med Louis Vivet

Louis Vivet var en av de första människorna att diagnostiseras med dissociativ identitetsstörning. Han föddes den 12:e februari 1863. Hans moder, en prostituerad, ignorerade honom under nästan hela hans barndom. Det var därför han vid åtta års ålder begick sitt första brott. Polisen arresterade Vivet många gånger. Han bodde på en anstalt fram tills att han var 18 år.

Louis Vivet led av denna identitetsstörning

Han började visa tecken på störningen när han var 17. Hans personligheter dök upp när han började arbeta på en vingård. En orm slingrade sig runt hans namn, och trots att den inte bet honom så blev han traumatiserad. Han började drabbas av krampanfall och paralyserades från midjan och ned.

Hans symptom var inte fysiska, utan psykosomatiska. Han skickades till en psykiatriker för behandling, men hans störning blev än mer komplicerad. Sedan blev han en helt ny person, fick en ny personlighet och kände inte igen någon som stod honom nära.

Mellan 1880 och 1881 skickades han till flera mentalsjukhus för att behandlas med tekniker som hypnos och metallterapi. Senare lyckades en läkare ge honom korrekt diagnos och upptäckte att han hade tio olika personligheter; varje med sina egna drag och historier.

Vivets liv inspirerade Robert Louis Stevenson att skriva novellen Dr. Jekyll and Mr. Hyde.

Bibliografi:

  • American Psychiatry Association. Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales (DSM-5), 5ª Ed. Madrid: Editorial Médica Panamericana, 2014.
  • GONZALEZ VÁZQUEZ, ANA ISABEL y MOSQUERA BARRAL, DOLORES. Trastorno De Identidad Disociativo o Personalidad Múltiple.Madrid. Editorial Síntesis.

  • KAPLAN, H. I., SADOCK, B. J. Sinopsis de psiquiatría. 8ª edición. Madrid: Panamericana – Williams &Wilkins, 1999.