Lycka är ett tillstånd, inte ett påbud

Att vara optimistisk är en extremt värdefull egenskap som hjälper oss att tackla livets utmaningar. Men att vara positiv räcker inte. Extrem optimism eller extrem pessimism är lika oönskade. Och det verkar som att diktaturen av eufori i detta moderna samhälle skambelägger de som inte anammar detta. Här vill vi visa dig att lycka är ett tillstånd och inte ett påbud.

Vi ska i denna artikel försöka förstå hur man skiljer på lyckans diktatur och den demokratiska samexistensen av olika känslor, inklusive lycka.

Lycka är ett tillstånd även enligt reklam

Lycka är en produkt som pushas av reklam. Den berättar om allt vi måste köpa, allt vi måste göra, alla självhjälpsböcker vi måse läsa för att vara lyckliga. Endast vackra, friska och lyckliga personer finns i tidningar och är framgångsrika.

Dessa vackra, lyckliga och evigt leende personer gör att vi blir missnöjda med oss själva. De får oss att vilja köpa, göra eller säga samma sak som dem för att få mer lycka i våra liv.

Vad är den rätta balansen? Att bara köpa vad vi behöver och som passar med vår karaktär och ekonomi. Det är att ha roligt trots de många budskapen om att vi inte har tillräckligt. Många av dessa ohälsosamma budskap om “skönhet” har lett till sjukdomar såsom anorexi och bulimi. Låt oss inte låta detta hända med modellen av lycka. Låt oss leva våra liv naturligt.

Lycka är inte ett tillstånd utan problem

Lycka är ett tillstånd, ett flöde, en stund som kan ge oss liv när som helst och under alla omständigheter. Att tro att lyckliga stunder endast kan ske under perfekta omständigheter är att förneka storheten hos en regnig dag, som är grå och något obekväm, men även hypnotisk.

Du vet inte när ett lyckligt ögonblick ska inträffa eller när en oönskad situation kommer bli till en lycklig stund. En sak som är säker är att en öppen attityd kommer hjälpa dig att inte förlora något positivt.

Lyckan av att acceptera alla mina känslor

Idag diagnostiserar vi våra känslor mer än någonsin. Om de är ledsna anses de vara intolerabla och vi vill få bort dem så långt som möjligt från vår existens. Om de är lyckliga vill vi uppmuntra och förlänga dem till utmattningens rand, vilket gör att vi ignorerar de fundamentala karaktärsdragen hos känslan: den är vanligtvis intensiv och temporär.

Vi vill att våra sinnen ska förvara det positiva och driva ut det negativa. Men hur kommer du då senare kunna skilja på vad som är nöjsamt och vad som inte är det? Vad skulle ha hänt med vår överlevnad om vi inte kom ihåg de negativa minnena? Hur skulle vi ha utvecklats som art och nu som människor?

Vi måste analysera oss själva som komplexa människor, kapabla att ackommodera olika känslor. Att låta alla känslor komma till oss och låta oss själva omfamna dem är det enda sättet att verkligen leva.

Frivilligt påtvingad lycka utan ideal är hopplös

Det finns ingen kamp eller dröm som inte involverar hängivelse och uppoffring. Även om våra drömmar ibland gör oss exalterade och motiverade, ser vi dem bara som en simpel del av vår väg.

Men vi måste faktiskt lämna vissa saker som spelar roll för oss bakom oss för att uppnå ett högre mål. Det är alltså bara logiskt att vilja klara provet och festa kvällstid. Den typen av uppoffring överväldigar oss inte. Men att ge upp tid med personerna vi älskar producerar rädsla och obehag.

Vi kan besluta oss för att alltid vara lyckliga och därför ge upp mål vi på förhand vet kommer vara svåra. Men denna besatta jakt efter lycka, att alltid må bra, är inte mental hälsa. En person behöver även stress, besvikelser och ovisshet i sitt liv.

Att må bra är en kulturell norm som kan leda till att vi förlorar vårt vett. En person som har hopp och kämpar för ett ideal kommer kunna hantera mycket mer obehag än en som antagit att lycka är ett vitalt tillstånd. En existens som kanske redan förlorat essensen och meningen bakom att alltid vilja leva i lycka.