Mala och Edek, en tragisk kärlekshistoria

Kärleksberättelsen om Mala och Edek blev inte känd offentligt förrän många decennier efter att den utspelade sig. De var bägge fångar i Auschwitz koncentrationsläger, varifrån de lyckades fly innan de möttes av ett tragiskt öde.

Tragedin om Mala och Edek är en berättelse om kärlek som utvecklades och blev förevigad på en av de hemskaste platserna på vår jord: i koncentrationslägret i Auschwitz. Deras liv hade nästan glömts bort fram till dess att journalisten Francesca Paci bestämde sig för att uppmärksamma dem. Därmed skrev hon boken A Love in Auschwitz.

Mala och Edek var fortfarande unga när de på var sitt håll blev deporterade till koncentrationslägret. De blev tvungna att snabbt växa upp i en väldigt otäck miljö.

Men de fick aldrig åldras och bli gamla tillsammans som de drömde om. Ändå har de blivit ett exempel på hur kärleken är starkare än alla sorters grymhet. Att denna känsla ger ett värde åt allt.

En fånge som hade träffat Mala och Edek berättade om denna historia i koncentrationslägret. Deras kärlek inspirerade både män och kvinnor, trots de beklagliga omständigheterna där de befann sig. Som du nu ska få läsa, kan sann kärlek förändra livet för dem som finns i dess närhet.

Mala och Edek, två fångar

Huvudpersonerna i denna berättelse är Mala Zimetbaum och Edward Galiński, kallad ”Edek”. Han anlände till Auschwitz när han bara var 16 år gammal, före Mala. Han var en ung polsk man som fortfarande gick i gymnasiet. Nazisterna arresterade honom under en räd och skickade honom till fängelset i Tarnów.

Några månader senare, i juni 1940, flyttades han till koncentrationslägret i Auschwitz. Edek anlände med den första gruppen fångar som kom dit och lärde sig snart att anpassa sig. Hans mantra var: ”vem och vad du måste undvika och vad du ska hålla fast vid för att överleva”.

Efter att ha levt två år i koncentrationslägret lyckades han övertala fångvakterna om att få öppna en låssmedsbutik.

Hans initiativtagande och dynamiska attityd för detta projekt väckte en viss sympati för honom bland de ansvariga. Således uppnådde han en privilegierad position. Han utnyttjade den för att ta de svagaste fångarna till butiken, särskilt de som inte tolererade extrem fysisk ansträngning.

Mala och Edek förälskas i Auschwitz

Mala Zimetbaum var från Polen men flyttade till Belgien i ung ålder. Hon utmärkte sig som student, främst inom språk och matematik.

Nazisterna arresterade henne 1942 i Antwerpen och deporterade henne till koncentrationsläger. De utsåg henne till översättare och budbärare redan från start eftersom hon talade fem språk flytande.

Mala fick även hon en privilegierad position, precis som Edek, så hon utnyttjade den för att hjälpa människor i nöd. Sedan träffades de under ett av hans uppdrag inom en grupp av installatörer i Birkenau-delen av lägret.

Det var kärlek vid första ögonkastet. De började träffas i hemlighet närhelst de kunde. De andra i lägret hänvisade till dem som ”Romeo och Julia”.

Kärleken närde även en djup önskan om att vara fri. De var medvetna om att världen inte visste vad som hände i koncentrationslägren. Således började de tillsammans smida på tanken på att fly för att rapportera situationen.

Naturligtvis ville de också vara tillsammans för alltid. Således började de arbeta med en plan som till synes var helt galen. Kanske till och med så galen att den skulle fungera.

Ett tragiskt slut

Planen att fly innebar att Edek skulle klä ut sig i SS-officersuniform. Han skulle gå till gränsen av lägret och träffa Mala i denna förklädnad.

Mala å sin sida skulle klä ut sig till man och täcka huvudet för att dölja håret. Planen var att låtsas att en officer bara ledde en fånge för att installera ett handfat.

Väl vid den yttre grinden skulle de båda visa passerkort som de hade. Det kan vara svårt att tro det, men de lyckades faktiskt med detta, den 24 juni 1944. De var alltså fria och lyckades nästan nå den polska gränsen. Men när Mala gick till en butik för att försöka byta en ring mot något att äta så väckte det misstankar bland de anställda. De meddelade därför polisen.

Polisen stoppade Mala och Edek iakttog händelsen på avstånd. Eftersom de två hade lovat att vara tillsammans för alltid, överlämnade han sig frivilligt till nazisterna.

Slutet

Polisen ledde dem till ett straffområde inom Auschwitz-lägret. De låste in dem i separata celler. Där lyckades de ändå fortfarande skicka meddelanden till varandra på trasiga pappersbitar. Och Edek sjöng också italienska arior till henne från sin cell.

Edek hade dömts till döden genom hängning. Han försökte göra det själv men lyckades inte. Innan han dog, ropade han: ”Länge leve Polen!”

Mala skar upp sina vener innan det blev dags för hennes avrättning; även hon hade dömts till döden genom hängning. På grunds av detta dömde de henne till att brännas levande. Vakterna kände dock medkänsla och drog ut på tiden så att hon hann förblöda innan hon nådde krematoriet. Mala och Edek dog samma dag, med bara en timmes mellanrum.