Bitterheten hos omöjliga och otillfredsställda kärlekar

· 5 januari, 2017

Vem har inte haft en? En av de omöjliga kärlekar som du vet bara existerar för dig. Idealiserade, högt skattade, som lika gärna kan vara gjord av porslin eftersom du vet att de kommer krascha in i verklighetens vägg. Verkligheten som, trots överflödet, gör dem verkliga. Nuförtiden är det mindre vanligt att uppleva otillfredsställda kärlekar – alltså besvarade kärlekar som verkligheten av många anledningar inte låter dig åtnjuta.

Dessa två typer av kärlekar blandas lätt ihop, men de innebär inte samma sak. De har i själva verket olika kännetecken som har med känslor att göra. De har att göra med omständigheter som går bortom själva känslan av kärlek, vilket vi snart kommer se.

Bitterheten hos omöjliga kärlekar

Den första typen av kärlek som gör ont är omöjliga kärlekar. Den typ av kärlek som en person känner för en annan, men som är obesvarad. För att den ska vara omöjlig måste ett karaktärsdrag även vara att den aldrig någonsin kommer besvaras. ”Jag kan inte känna på samma sätt för dig.”

”Vad många personer kallar kärlek består av att välja en kvinna och gifta sig med henne. De väljer henne, jag svär, jag har sett det. Som om du kan välja i kärleken, som om det inte vore som ett blixtnedslag. Ett som bryter dina ben och lämnar dig fastnaglad mitt på gården.”
J. Cortázar-

Hjärta fast i träd

I dessa fall säger folk vanligtvis att personen vi förälskat oss i är den enda som kan få oss att känna två känslomässiga extremer. Vi ser personen som någon som kan ge oss all den lycka vi behöver. Men samtidigt är denna person den som tar den ifrån oss. För sagda lycka kommer bara anlända när kärleken besvaras.

Omöjliga kärlekar för med sig en konstant känsla av obehag och sorg. Vi kan inte undvika att känna vad vi känner för personen, men ändå kan vi inte uttrycka det som vi skulle vilja. Ur denna synvinkel förstärks bitterheten av att uppleva denna kärlek när vi tänker oss hur det skulle vara om vår kärlek besvarades.

Bitterheten hos otillfredsställda kärlekar

Den andra gruppen är vad författaren Gabriel Garcia Marquez kallar för otillfredsställda kärlekar. Han använder denna term i sin novell Love in the Time of Cholera. Med den refererar han till den kärlek du upplever och som sårar dig, som är besvarad men som inte tycks kunna ta form på grund av externa omständigheter.

Med andra ord är otillfredsställda kärlekar sådana som är perfekta, men som inte kommer kunna gå framåt av olika anledningar: inkompatibilitet, familjepress, vänskaper man inte vill förstöra, rädsla för känslomässigt beroende etc. Det är alltså en tragisk kärlek, jämförbar med den mellan Romeo och Julia.

”Det var oundvikligt: doften av de bittra mandlarna påminde honom alltid om ödet hos otillfredsställda kärlekar.”

-Gabriel García Márquez-

Det har sagts att denna typ av kärlek är den värsta av alla eftersom de två personerna som älskar varandra känner frustration. ”Jag vill, vi vill, och vi kan inte.” Båda vet att den andra personen förstår och kompletterar, att de älskar varandra för dem de verkligen är. Men de vet inte hur de ska kunna komma över hindren.

Flicka kramar hjärta

Otillfredsställda kärlekar karaktäriseras framförallt av vanmakt, vilket omvandlas till lidande för de båda parterna. De vet att deras vägar korsats ”för ditt eget bästa, för mitt eget bästa, för vårt eget bästa, på grund av omständigheterna”, och att de endast kommer kunna förenas med en otrolig ansträngning.

Platonisk kärlek

Om en kärlek inte är besvarad eller helt enkelt inte kan utvecklas så blir den, som vi sett, bitter. Men de typer av kärlek som inte går bortom idealisering då? Vi talar om platoniska kärlekar, vilka vi inkluderar här för att skilja dem från de vi nämner ovan.

Dessa tar heller inte steget in i Amors berömda värld. Till skillnad från omöjliga och otillfredsställda kärlekar är de inte alls idealiska. De går inte längre än fantasin. De upplevs aldrig som sann kärlek, för de gör inte ont.

”Han som bevarar sin förmåga att se skönhet kommer aldrig bli gammal.”

-Kafka-

Tvärtemot vad vi vanligtvis tror så associeras platonisk kärlek med skönhet, och inte obesvarad kärlek. För Platon var faktiskt kärlek associerad med impulsen som leder oss till att känna essensen av skönhet som vi kan finna i en annan person. Men inte impulsen som leder oss till sagda person.