Arvet från min farfar: ett evigt band

Arvet min farfar lämnade efter sig kan inte mätas i materiella ting, gamla fickur eller svartvita foton.

Tiden jag delade med min farfar

Den sanna gåvan han lämnade mig med var tiden vi delade tillsammans. Långsamma promenader genom fallna löv på väg hem från skolan, smaken av chokladen han hade i fickan eller timmarna på sommaren vi spenderade vid havet… som han hade tusen historier om. Ett oändligt antal episka sagor som svängde mellan sanning och påhitt.

Far- och morföräldrar erbjuder oss de intensiva band som binder samman generationer. De ansvarar för att föra värderingar vidare och utbilda oss genom känslor och erfarenhet. De är lekkamrater, förtrogna och rådgivare. En far- eller morförälders roll har många facetter.

Även om våra far- och morföräldrars roll också är att utbilda är deras uppdrag inte riktigt detsamma som våra föräldrars. En farfar eller mormor har redan levt genom sitt stadium av föräldraskap. Nu är det deras tur att anta en annan roll och till och med att återuppleva sin barndom.

De är livets träd som vi kan skydda framtida generationer under.

Vi kommer aldrig veta om våra far- och morföräldrar valde att bli det. Barnbarn kommer in i världen i väntan på att bli älskade, omhändertagna och knuffade mot världen med tillit och självförtroende. Varje barn måste etablera starka band med de omkring dem. Om föräldrar är viktiga är far- och morföräldrar det också.

Vi bär på en del av deras blod och på vissa sätt är vi en förlängning av deras arv in i vår generation. Oavsett detta finns det många andra aspekter som vårdar detta förhållande och som går bortom en vanlig genetisk kod.

Far- och morföräldrar kan få tiden att stanna

Har du lagt märke till denna förmåga hos de flesta far- och morföräldrar? När skoldagen var slut och din farfar plockade upp dig visste du att eftermiddagen skulle bli av en långsammare och mer avslappnad natur.

Vi kommer dock aldrig få veta huruvida våra far- och morföräldrar bad om att få återuppleva sin barndom genom oss. På något sätt var de dock nästan menade att göra just detta.

De delade våra lekar, våra pussel. Nuförtiden är de till och med rätt bra på teknologi. De delar skratt och hemligheter med sina barnbarn; de skapar stunder av intensiva känslor, som skiljer sig från de du delar med dina föräldrar.

Far- och morföräldrar skäller nästan aldrig på dig. De är lite mer liberala och vet även hur man lyssnar. De har tid att avvara, och ännu bättre: de får de tiden att stanna för sina barnbarn.

Far- och morföräldrars roller

Enligt många studier inom gerontologi och familjepsykologi är rollen som porträtteras av vår farfar och morfar väldigt annorlunda än vår farmors och mormors.

En farmor eller mormor är full av engagemang, omvårdnad och uppmärksamhet. Det är de som oroar sig över näring och välmående. På ett sätt är de mer grundade i verkligheten för att vara användbara.

En farfar och morfar tillhandahåller å andra sidan vishet från det förflutna och ett personligt arv som förs vidare till deras barnbarn i form av tusentals historier. Historier som barnen lyssnar på med vida ögon och bultande hjärtan.

Barn älskar att höra historier, veta var de kommer ifrån och se världen genom deras far- och morföräldrars visa ögon. Det är en unik visdom som förs vidare från generation till generation och aldrig glöms bort.

De är våra allierade i krisande stunder

Far- och morföräldrar är livets träd, där hela familjen kan söka skydd under tider av harmoni, men även under stormigt väder. Tonåringar tenderar till exempel att söka frid i banden med sina far- och morföräldrar, vilka även kan fungera som medlare med föräldrarna.

Mor- och farföräldrar kritiseras ofta för att ge för mycket, för att inte kunna säga något negativt och för att vara partiska mot sina barnbarn snarare än mot sina egna barn. De befinner sig i en punkt i livet där de föser konflikter åt sidan och prioriterar det känslomässiga värdet och närheten med sina egna över allt annat.

Min farfar var inte bara en historieberättare

Han var en man som inte tålde tystnaden av ett tomt hus eller oljudet från ett rum fyllt med bråk och gräl. Min farfar var en ocean av lugn som tillhandahöll en fridfull bris under familjekriser. Ingen visste någonsin hur han gjorde det, men tack vare honom hade jag en trygg och lycklig barndom.

En barndom full, väldigt full, av personliga arv som är mer värdefulla än skatterna i de pirathistorier han berättade för mig som barn.