När känslan av nostalgi glömmer nuet

Filmen “Midnatt i Paris” av Woody Allen förklarar känslan av nostalgi som negationen av nuet genom huvudpersonens liv. Namnet på denna felaktighet är gyllene tidsålderssyndrom, och det är den felaktiga uppfattningen att en tidsperiod är bättre än den vi för tillfället lever i. Detta misstag från vår romantiska fantasi tenderar att dyka upp hos personer som genomgår en svår period i nuet.

Midnatt i Paris är en kinematografisk komedi som visar upp livet som något som inte är lika magiskt som det verkar i våra drömmar, men där vi faktiskt kan bli mästare över våra egna beslut.

Huvudkaraktärens nu är inte särskilt behagligt. Han är undervärderad av sin flickvän och hennes familj. Han känner sig ensam. Vidare trodde han att saker och ting skulle bli väldigt annorlunda. Han trodde att han skulle vara glad och respekterad, och ha massor av vänner och en ny kärlek som skulle få honom att vilja stanna och lämna allt bakom sig.

Hans önskan att bibehålla kopplingen med en tid i det förflutna är en form av förnekelse av nuet. Ett nu som är fyllt med kompromisser som snarare än att uppfylla honom istället gör honom uttråkad. På grund av sin feghet och brist på beslutsamhet faller han in i ett påhittat förflutet. Där hittar han allt han letat efter, snarare än att tackla sitt nu. I slutänden tvingar verkligheten sig på och han blir tvungen att ta ett komplicerat beslut.

Gyllene tidsålderskomplex

En mjukare version av detta komplex sker i våra melankoliska tankar. Det handlar om att vi tror att en tid i det förflutna var bättre än den vi lever i nu. Allt kretsar kring denna tid – våra hobbys, våra besattheter och våra beteenden, och vi försöker återfå den.

Genom tron att olika saker aldrig kommer vara lika bra som i det förflutna, ger vi bränsle åt gyllene tidsålderskomplexet. Detta komplex kommer även ohjälpligt leda till att vi lever med en koppling till det förflutna. Som en konsekvens kommer vi aldrig vara nöjda med vad vi har i nuet.

Det tenderar även att finnas en typ av mönster i kärleksförhållanden. Detta sker när vi tror att ett förhållande vi hade i det förflutna inte kan slås. Vi tror att alla framtida förhållanden kommer vara underlägsna det vi hade förr. Att tänka så kommer oundvikligen leda till att vi söker efter vad vi hade, fast hos en helt annan person. Detta kommer i sin tur leda till att vi gör jämförelser och inte värdesätter vad vi verkligen har i nuet.

Känslan av nostalgi är förnekelse av nuet

Nostalgi definieras som lidande av tanken på något man haft eller upplevt, men som inte längre existerar eller har förändrats. När vi blir nostalgiska kommer vi ihåg ett förflutet som är reflekterat i kombinationen av många olika minnen. Alla kombineras tillsammans i en process där alla negativa upplevelser filtreras ut.

Neurologen och psykiatrikern Alan R. Hirsch menar att känslan av nostalgi uppmuntrar tendensen att enklare glömma negativa tankar. Detta lämnar oss med endast de positiva aspekterna av våra minnen. Det är därför vi kommer ihåg alla goda upplevelser från vår barndom – våra vänner, rasterna i skolan, våra leksaker – men glömmer alla tider som inte var så bra – väntan, bestraffning, tristess i skolan.

Så minnet ansvarar för att berätta för oss vilka vi är, utan att förlora meningen av vilka vi var. Genom att förstå denna evolution kan vi återgå till det förflutna utan att förbli fångade i det.