Nietzsche kastade sig gråtande om halsen på en häst

· 6 oktober, 2018

Friedrich Nietzsche var en tysk filosof som stod bakom några av de mest gripande verk någonsin skapade av västvärldens tänkare. Under år 1889 bodde filosofen i ett hus på Via Carlo Alberto i Turin, Italien. Det var förmiddag och Nietzsche var på väg ner mot stadens centrum när något inträffade som för alltid skulle förändra hans liv.

Han blev vittne till hur en kusk piskade sin häst för att få den att flytta sig. Hästen var totalt utmattad. Ändå piskade hästägaren det arma djuret om och om igen för att få det att röra på sig. 

Den som kämpar mot vidunder bör se till att han inte därigenom själv blir ett vidunder. När du länge blickar ned i en avgrund, blickar också avgrunden in i dig”

-Friedrich Nietzsche-

Nietzsche förfasades över det han bevittnat och gick raskt fram till kusken. Efter att ha gett denne en uppsträckning kastade han sig gråtande om halsen på den liggande hästen. Enligt vittnen mumlade han några obegripliga ord i hästens öra. Filosofens mytomspunna sista ord innan han förlorade medvetandet ska ha varit: ”Mamma, jag är en dåre”. Därefter var han totalt förändrad som person.

Morgonen då allt förändrades

Allt sedan den dagen har Nietzsches mentala sammanbrott fascinerat läkare och intellektuella runtom i världen, och det har gjorts en rad spekulationer i ämnet. Det finns åtminstone tre olika versioner av vad som egentligen ägde rum denna ödesdigra morgon i Turin, Italien. En sak är dock säker: filosofen var sig aldrig mer lik.

Nietzsche genomgick en personlighetsförändring

Från den dagen fram till sin död tio år senare yttrade Nietzsche inga fler ord. Efter denna händelse skulle han aldrig mer återgå till sitt forna jag. Polisen larmades och filosofen häktades för att ha stört den allmänna ordningen. Kort därefter blev han inlagd som mentalpatient på ett sanatorium, där han skrev några besynnerliga brev till ett par av sina vänner.

En gammal bekant tog honom senare till ett sanatorium i Basel, Schweiz, där han vistades i flera år. En av 1800-talets mest betydande tänkare var nu beroende av sin mor och syster för nästan allt. Såvitt man vet återvände han aldrig mer till verkligheten.

Nietzsches sinnesförvirring

Det blev senare fastställt att Nietzsches agerande den dagen då han blev vittne till misshandeln av en hästen var ett tecken på att han var psykiskt sjuk. Folk som umgicks med honom hade emellertid under flera år observerat att han uppträdde egendomligt. Hyresvärden hade t.ex. hört honom tala högt för sig själv, och man hade sett honom sjunga och dansa naken i sitt rum.

Han hade länge försummat sitt yttre och sin personliga hygien. De som kände honom märkte hur hans stolta hållning blivit ersatt av ett hasande gång. Han var inte heller lika skarpsinnig, utan hoppade oberäkneligt från ämne till ämne.

Under vistelsen i sanatoriet försämrades Nietzsches kognitiva och språkliga förmågor. Han kunde även bli fysiskt aggressiv. Detta bara några år efter att han producerat flera verk som skulle göra honom till en av historiens största filosofer!

Nietzsches tårar

De flesta såg händelsen med hästen som en irrationell handling av en psykiskt störd person. För andra fanns det en djupare förklaring. Milan Kundera återvänder till scenen i filmen ”Varandets olidliga lätthet”.

Nietzsche kunde identifiera sig med hästens lidande

Han tolkar Nietzsches viskningar i hästens öra som en vädjan om förlåtelse, en förlåtelse å mänsklighetens vägnar för vårt grymma sätt att behandla andra levande varelser som fiender eller tjänare.

Nietzsche var inte känd som någon djurrättsaktivist eller för att ha någon speciell anknytning till naturen. Men denna upplevelse av djurmisshandel gjorde uppenbarligen ett djupt intryck på honom. Hästen var den sista levande varelse som han hade verklig kontakt med. Nietzsche kunde identifiera sig med djuret och, i ännu högre grad, med djurets lidande

Vid den här tiden var Nietzsche relativt okänd bland allmänheten, även om han tidigare varit en väl respekterad professor. Dessvärre blev hans sista levnadsår ganska bedrövliga. Hans syster förvanskade flera av hans skrifter så att de inte skulle strida mot den tyska nazismen. Nietzsche kunde inte göra något åt detta eftersom han levde i en annan verklighet fram till sin död år 1900.