Nio teorier för bättre utbildning av Jerome Bruner
Psykologen Jerome Bruner är en av författarna till en revolution inom kognitiv psykologi i enlighet med klassiska beräkningsparadigmer. Hans teorier för bättre utbildning ger hans perspektiv på hur utbildningen bör förbättras. Enligt hans synvinkel hade psykologin fallit in i ett alltför beräknande och mekaniskt paradigm.
För att motverka detta förespråkade Bruner en disciplin baserad på kulturpsykologi. Hans argument var att ingen hjärnaktivitet är oberoende av dess sociala sammanhang då det sker. För Bruner var det omöjligt att förstå vad som händer i sinnet utan att redovisa ett kulturellt sammanhang.
Bruner åstadkom stora bidrag till pedagogisk psykologi – allt från kognitiv psykologi till inlärningsteorier. Jerome Bruner analyserade konsekvenserna av kulturpsykologi på utbildning. Med det försökte han göra förändringar i ett utbildningssystem baserat på reduktionistiska idéer och memorering. Bruner ville ha konstruktivistisk, individuellt fokuserad utbildning.
För att uppnå det föreslog Jerome Bruner nio teorier genom vilka pedagogisk psykologi skulle anpassas för att förbättra utbildningssystemet. Utan vidare dröjsmål, låt oss titta närmare på hans teorier.
Jerome Bruners teorier för bättre utbildning
Teorin om perspektivism för bättre utbildning
Låt oss först prata om en av huvudidéerna bakom Bruners koncept. Han ansåg att all kunskap skapas i förhållande till det perspektiv som det bygger på. Betydelserna är inte absoluta eller objektiva.
De beror till stor del på ämnets synvinkel. Att förstå innebörden innebär att man förstår den tillsammans med alla andra möjligheter. De kommer att vara korrekta eller felaktiga beroende på sammanhangets perspektiv.
Tolkningarna av mening kommer att visa oss de accepterade sätten att konstruera verkligheten inom en kultur. Individer tolkar då dessa sätt genom sitt eget kognitiva filter. På det sättet har vi i slutändan konstruktioner som är liknande, men samtidigt unika.
Begränsningens teori
Nästa teori handlar om de befintliga begränsningarna för meningsskapande. Jerome Bruner talade om två viktiga gränser som spelar in när vi skapar mening:
- Den första är inneboende i hur människan arbetar. Vår evolutionära process har specialiserat oss på att känna, tänka, förstå och uppfatta på specifika sätt.
- Den andra begränsningen hänvisar till de som det symboliska systemet sätter. Detta är det system som vi använder för att genomföra mentala operationer. Sapir–Whorf-hypotesen är grunden för denna begränsning. Det bekräftar att språk påverkar hur du uttrycker eller formulerar tankar.
Teorin om konstruktivism teori för bättre utbildning
När vi talar om konstruktion av kunskap och meningsskapande, måste vi börja från ett konstruktivistiskt paradigm. Konstruktivismen säger oss att verkligheten vi lever i är en konstruktion. Enligt Nelson Goodmans ord, ”verkligheten skapas, den hittas inte.”
Följaktligen bör samhället basera utbildning på att hjälpa barn att förvärva de kulturella verktygen de behöver för att skapa mening på ett kritiskt och anpassningsfullt sätt. Man kan säga att utbildningssystemet borde producera bra kunskapsarkitekter och -byggare. Det borde inte inte enkelt bara förmedla kunskap.
Interaktionsteorin
Utbyte av kunskap, som vid all mänsklig kommunikation, antar att det finns en interagerande gemenskap av människor. Till exempel lär sig barn om kultur och världsbild från sin interaktion med andra. Människor säger ofta att detta sammanhängande samhälle är fött ur möjligheten att nyttja språk.
Men det beror faktiskt på den starka intersubjektiviteten mellan individer. Den mänskliga förmågan att förstå andra människors sinnen utgör grunden för denna intersubjektivitet (en teori om sinnet).
Teorin om externisering för bättre utbildning
Denna teori bygger på idén att målet med all kollektiv kulturell verksamhet är att skapa ”verk” eller externa produkter. Därför är fördelen med att externisera kulturen den att skapa en social identitet. Denna identitet främjar kollektiv solidaritet.
Dessa externaliserade verk skapar en grupp delade tankesätt. Som ett resultat blir samarbetet mot ett gemensamt mål enklare. Användningen av externaliseringar (t.ex. böcker) är grunden för utbildningssystemet. Systemet använder böcker för att överföra hur vi ska agera. Och det i sin tur beror på den kultur där utbildningssystemet finns.
Instrumentalismens teori
Utbildning har konsekvenser. Det spelar ingen roll hur vi utbildar eller vad kulturen är. Det påverkar livet för dem som får det. Vi vet också att konsekvenserna är instrumentella för människor. På samma sätt (i en mindre personlig mening) är de instrument för kultur och dess olika institutioner.
Denna teori betonar att utbildning aldrig är neutral. Det har alltid sociala och ekonomiska konsekvenser. Dessa konsekvenser är till instrumentell nytta för vissa regeringar eller andra auktoriteter. Utbildningen blir då ett politiskt ämne i dess vidaste bemärkelse.
Institutionsteori
Jerome Bruners sjunde teori är institutionell. Han sa att när utbildning institutionaliseras i den utvecklade världen, uppför den sig så som institutioner uppför sig. Den roll som utbildning spelar, skiljer sig emellertid från den i andra institutioner. Dess mål är att förbereda barn att delta mer aktivt i andra institutioner med anknytning till kulturen.
Följaktligen har institutionaliseringen av utbildning många konsekvenser för själva utbildningen. Således avgör utbildningens natur de funktioner som varje aktör i utbildningen har. Det avgör också statusen och respekten de får.
Teorin om identiteten och självkänslan för bättre utbildning
Det kanske mest universella elementet i den mänskliga upplevelsen är fenomenet ”jag”. Ett annat sätt att beskriva det är ”självbegrepp” eller ”självmedvetenhet”. Vi känner oss som oss själva på grund av vår egen interna erfarenhet.
Vi erkänner också att det finns andra ”jag” i andras sinnen. Vissa grenar av socialpsykologi anser att självmedvetenhet bara sker på grund av att andras identiteter finns.
Därför spelar utbildning en viktig roll i bildandet av självmedvetenhet och självkänsla. Därför är det viktigt att utbildningssystemet tar hänsyn till konsekvenserna av formell instruktion för bildandet av personlig identitet.
Berättandets teori
Slutligen har vi berättandets teori. Denna teori hänvisar till sätt att tänka och känna, specifikt på de sätt som individer tänker och känner när de skapar den individuella världen de lever i.
För Jerome Bruner är en väsentlig del av denna process berättelsekapaciteten då man skapar berättelser. I själva verket är detta ett av Bruners största bidrag till psykologin. Han uppmärksammade berättelsens betydelse inom kulturpsykologin.
Människor har alltid antagit att förmågan att berätta kommer naturligt och inte behöver undervisas. Men om du tittar närmare ser du att det inte riktigt stämmer. I själva verket ändrar utbildning betydligt människors förmåga att berätta, samt kvalitén i deras berättelser. Det är därför det är viktigt att undersöka och observera det inflytande som utbildningssystemet har på berättandet.
