Ornitofobi eller rädsla för fåglar
Fobier är den vanligaste formen av ångestsyndrom i befolkningen. En sådan fobi är ornitofobi eller rädsla för fåglar. Specifika fobier, särskilt djurfobier, uppkommer ofta i barndomen. Dessutom försvinner de nästan aldrig utan behandling.
Ornitofobi
Ornitofobi är en specifik fobi. Dessa är ångeststörningar som kännetecknas av en irrationell, intensiv och oproportionerlig rädsla för ett visst stimulus. I det här fallet fåglar.
De som lider av specifika fobier uppvisar också undvikande beteenden, psykologiska symptom (rädsla för att ens tänka på fåglar) och fysiologiska symptom. Dessa kan vara takykardi, svettning eller tryck i bröstet när man tänker på stimuluset eller står inför det.
Irrationell rädsla och undvikande beteenden
Fobier går utöver rädsla. I själva verket innebär de panik eller extrem ångest. Generellt involverar fobier stimulus som inte nödvändigtvis är farliga. Men även om de kan visa sig hotfulla, är fobi-symptomen fortfarande oproportionerliga.
Vid specifika fobier, som i fallet med ornitofobi, kommer de drabbade att undvika det fobiska stimuluset till varje pris.
Orsakerna till ornitofobi
Specifika fobier uppstår på grund av flera orsaker. Den vanligaste är dock en traumatisk upplevelse med det fobiska stimuluset. Vid ornitofobi är det troligt att den drabbade har haft en dålig upplevelse med en fågel. Till en viss grad producerar stimuluset också avsky. Detta ökar den emotionella aktivering som är förknippad med fobi.
Andra vanliga ursprung till ornitofobi är att se eller höra berättelser om människor som har attackerats av fåglar. Å andra sidan kan den drabbade ha en biologisk benägenhet för ångeststörningar, vilket kan förklara ornitofobin.
Behandling av ornitofobi
Enligt Marino Pérezs guide till effektiva psykologiska behandlingar finns det två effektiva och validerade behandlingar för specifika fobier. Dessa är exponeringsterapi och kognitiv terapi.
Exponeringsterapi
Vid ornitofobi innebär exponeringsterapi att gradvis exponera den drabbade för fåglar. Detta görs för det första genom att föreställa sig dem. Därefter går man vidare till verkliga upplevelser, närmar sig fåglarna etc.
Normalt upprättar patienterna en hierarki av hotande föremål, allt från det minsta till det mest hotande. Sedan går de gradvis igenom listan. Målet är att den drabbade så småningom ska kunna hantera det fobiska stimuluset utan att uppleva de fysiologiska symptomen på fobi (svettning, brösttryck, illamående, yrsel etc.).
Kognitiv terapi
Kognitiv terapi fungerar främst genom kognitiv omstrukturering. Målet är att modifiera de lidandes dysfunktionella tankar angående fåglar och ändra dem till mer realistiska och anpassningsbara känslor.
Några av de tankar en person med ornitofobi kan ha är “fåglar är farliga”, “de kan skada mig”, “de skrämmer mig” och “jag kan inte kontrollera mig själv om jag ser en”.
Andra tillvägagångssätt
Dessa två tillvägagångssätt som vi nämnde ovan är de mest erkända inom kognitiv beteendeterapi. Det finns emellertid andra metoder från andra sfärer som kan användas. Till exempel kort strategisk psykoterapi, som fungerar utifrån nyfikenhet.
Med denna metod uppmuntras patienten att utveckla nyfikenhet snarare än rädsla för stimuluset. Den fokuserar på praktiska och kreativa lösningar och utvärderar också de strategier som patienten redan har provat.
Avsmakens roll i fobier
Det är viktigt att skilja mellan verklig panik och enkel avsmak. Detta eftersom enkel avsmak, där det inte finns någon rädsla, inte motsvarar en fobi.
Men vissa djurfobier åtföljs av en känsla av avsmak mot det fruktade stimuluset. Till exempel kackerlackor. I själva verket utgör avsmak grunden för många fobier. Det är den fysiska känslan av obehag du upplever när du ser eller känner lukten av något som du inte gillar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- American Psychiatric Association –APA- (2014). DSM-5. Manual diagnóstico y estadístico de los trastornos mentales. Madrid: Panamericana.
- López, A. (2005). Fobias específicas. Facultat de Psicologia. Departament de Personalitat, Avaluació i Tractament Psicològics.
- Pérez, M., Fernández, J.R., Fernández, C. y Amigo, I. (2010). Guía de tratamientos psicológicos eficaces I y II. Madrid: Pirámide.
