Make svarar på retuschering av sin frus foton
Vi är våra värsta fiender, skriker spegeln gång på gång till oss. Vi beter oss nämligen som tyranner mot vår egen bild och vår inre monolog kan verkligen vara brutal. Här ska vi reflektera över effekterna som retuschering har på oss.
“Jag är inte nöjd som jag är”, “jag har en kropp jag inte gillar”, “jag ser inte bra ut”, “jag hatar mina tänder, min byst, mina höfter”, “jag är bara skinn och ben, jag har ingen form”, “jag är överviktig”, “sedan graviditeten har jag inte fått tillbaka min form”, “jag närmar mig aldrig andra av rädsla för att bli avfärdad”, “jag är rädd för att de kommer döma mig”, “alla mina vänner är i förhållanden utom jag…”
Vi har glömt att vi inte är skapade för att passa i en form, och fram tills att vi inser det är vi inte säkra i oss själva.
Eftersom vi skäller ut oss själva för fettet på låren, brist på bröst eller rumpa, ringar på ryggen eller rynkor i ansiktet varje gång vi ser oss i spegeln, skapar vi en intern plats som ägnas åt bestraffning och förödmjukelse snarare än kärlek och säkerhet.
Vi kan inte tänka oss att vi missar något genom att inte se bortom spegeln. Vi kan inte förstå vad som händer med vårt välmående när vi flyr från att observera oss själva, utforska oss själva och erkänna oss själva i vår figur och med våra perfekta brister.
En berättelse, några bilder och kärlek
Allt började en dag när fotografen Victoria Caroline anlitades av en kvinna för att fota henne i subtila, sensuella underkläder för att överraska hennes man.
Allt bara flöt på. Kvinnan var förtjusande, rolig, stygg, sexig och väldigt självsäker. Fotografen var följaktligen faktiskt väldigt nöjd över resultatet och avslutade glatt sessionen.
Men när den var klar tittade kvinnan, som var storlek 46 (18) fotografen i ögonen och sade: “Jag vill att du använder Photoshop för retuschering av mina röda märken, mitt fett, mina bristningar, mina rynkor och allt hull som inte är där det borde vara.”
Victoria gjorde sitt jobb, utförde retuschering av bilderna och tryckte ett utmärkt album. Hennes klient var eld och lågor över det. Men över tid hände något som chockade fotografen. Något som fick henne att ta beslutet att publicera denna berättelse på sin Facebook-sida.
Klientens make skickade detta e-postmeddelande till henne efter att ha sett bilderna som genomgått retuschering
“När min fru gav mig albumet och jag öppnade det, blev jag besviken. Man kan se att fotografierna är ett vackert verk från en fotograf med talang. Men… de är inte av min fru.
Du har tagit bort alla hennes defekter, även om jag är säker på att det var just det hon bad dig att göra. Genom att radera dem raderades även märkena som vittnar om vårt liv tillsammans.
När hennes bristningar raderades, gjordes även bevisen för våra barns liv det. Att ta bort hennes rynkor, tog bort märkena från hennes uttryck, skratt och den oro vi tacklat tillsammans under dessa två decennier. När du tog bort hennes celluliter försvann även stunderna när hon lagade mat och tog hand om oss.
Det var efter att ha sett dessa overkliga bilder som jag insåg att jag helt enkelt inte berättar för henne tillräckligt ofta hur mycket jag älskar och avgudar henne som hon är, med alla hennes fel. Hon hör det utan tvekan så sällan att hon trodde att dessa bilder med Photoshop var vad jag verkligen ville ha och behövde se.
Ärligt talat måste jag bättra mig, och för resten av våra dagar fira varje brist. Tack för påminnelsen.”
Bli till freds med din kropp
Denna berättelse om retuschering bjuder in oss att komma till freds med våra kroppar. Att glömma striden med estetiken hos vår vikt och storlek. Vårt värde beror på oss, inte på vår kropp. Om vi vill förändra något, ska vi alltså göra det för vår hälsa och inte på grund av social press.
Nyckeln till skönhet ligger i ögonen du ser den med. Endast du kan känna dig vacker utan och innan. Denna berättelse visar att, precis som Saint-Exupery skrev i Lille Prinsen, “Du ser väl endast med hjärtat eftersom det viktiga är osynligt för ögat.”
