Den sanna historien om John Nash, det galna geniet
Första gången du hörde talas om John Nash var sannolikt när han tilldelades Nobelpriset i ekonomi 1994. Senare, tack vare filmen A Beautiful Mind, fick vi reda på den fantastiska historien bakom det här matematikgeniet (filmen är baserad på en bok med samma titel).
John Forbes Nash föddes 13 juni 1928 i en småstad i Virginia i USA. Redan som ung var han introvert. Han saknade många av de sociala färdigheterna. Barndoms- och ungdomsåren var ensamma. Nash var inte särskilt intresserad av att leka med andra barn. Han var desto mer nyfiken när det kom till det sammanhang som böckerna gav honom.
Den här pockande nyfikenheten var inte något som hans mamma avrådde honom från. Mamman uppmuntrade honom att utveckla sina intellektuella tillgångar och förmågor.
Tvärtemot vad man skulle kunna tro, och även i motsats till många andra genier, så lyckades inte John Nash få några vidare bra betyg under sin skoltid. Han var faktiskt så underlig när det kom till sociala sammanhang att flera av hans lärare var tveksamma till hans intellektuella kapacitet. En del av dem menade till och med att han led av någon mildare form av utvecklingsstörning. Trots allt detta så älskade John att göra vetenskapliga experiment i hemmets trygga vrå, på sitt pojkrum.
John Nash – en “konstig” pojke
När han kom upp i tonåren började John Nash att få upp ögonen för matematikens värld. Han var dock ännu mer intresserad av kemi. Så intresserad att en del påstod att han var involverad i att tillverka sprängämnen i skolan. Och tragiskt nog så var det någon som råkade sätta fyr på de här sprängämnena. Detta orsakade sorgligt nog även ett dödsfall.
1945 blev Nash tilldelad ett stipendium för att studera vid universitetet Carnegie Institute of Technology. Han planerade inledningsvis att läsa kemiteknik. John Synge, ansvarig på avdelningen för matematik, övertalade honom dock att lägga sin energi på siffror.
1948 gick han ut med en examen i matematik och fick ännu ett stipendium. Den här gången för att arbeta som doktorand vid det välrenommerade Princeton University.
Under tiden som han förberedde sig för sin doktorsutnämning skrev han 1949 den artikel som skulle komma att ge honom Nobelpriset nästan 50 år senare. Titeln på hans uppsats var “Non-Cooperative Games”, vilket fritt översatt blir “Icke samarbetsmässiga spel”.
Efter det fick han ett jobb på RAND Corporation – en organisation för forskning och analys som gjorde vetenskapliga studier med koppling till kalla kriget. Två år senare började han arbeta som professor på ännu ett universitet av världsklass – MIT, Massachusetts Institute of Technology.
I schizofrenins skugga
Hittills är historien om John Nash väldigt lik den som man berättar i filmen. Från den här punkten och framåt skiljer sig dock fakta från fiktion. Det som visas i filmen är inte samma historia som faktiskt utspelade sig i verkligheten. John Nash fick ett barn utanför äktenskapet tillsammans med en kvinna vid namn Eleanor Stier. Detta utgjorde en stor skandal för hans familj.
Till råga på detta dog hans far kort därefter. 1954 arresterade polisen sedan John vid ett tillslag mot homosexuella. Av den anledningen blev han även sparkad från sitt jobb av sin arbetsgivare.
1957 gifte sig Nash med Alicia Larde – en av hans studenter, som hade sitt ursprung i El Salvador. De fick en son tillsammans, men bara kort efter sonens födelse skiljde sig John från Alicia. Det hade då visat sig att John led av schizofreni, och Alicia kunde inte stå ut med honom. Efter den här händelsen påbörjade John en turné runtom i Europa, där han försökte få status som politisk flykting.
John fick aldrig någonsin några visuella hallucinationer, utan endast ljudmässiga. Han trodde sig vara “den utvalde”, som någon sorts religiös ledarfigur. Samtidigt upplevde han att det pågick en konspiration mot honom. Denna skulle vara iscensatt av Sovjetunionen och Vatikanen. “Jag började höra något som liknade telefonsamtal inuti min hjärna, från personer som var emot mina idéer”, berättade han.
John Nash är ett exempel på tillfrisknande från schizofreni
John Nash återfick sin mentala hälsa på ett sätt som närmast kan kategoriseras som ett mirakel. Han blev inlagd åtta gånger på olika center för psykiatrisk behandling. Läkarna behandlade honom med höga doser läkemedel. Man använde även aggressiva behandlingsmetoder, såsom elchocker. Enligt egen utsago bestämde sig John till slut för att sluta bry sig om rösterna han hörde.
En dag så upphörde det matematiska geniet att ta medicinerna som man hade skrivit ut till honom. I en intervju sade John att man kommer till en punkt när medicinerna börjar göra mer skada än nytta. Han sade samtidigt att det är en oerhört känslig och potentiellt farlig process att sluta med sin medicinering.
Hur som helst så slutade John Nash med sin behandling. Och några få år senare kunde man konstatera att han hade tillfrisknat.
John Nash levde faktiskt under en tid tillsammans med sin före detta fru, Alicia, även efter det att han blivit sjuk. Hon menade att det inte alls fanns något mirakulöst med Johns situation. Hon sade att “i slutänden handlar det om att leva ett fridfullt liv”.
1996 var Felice Lieh Mak ledare för World Psychiatric Association. Han presenterade John Nash som “en symbol för hopp, en utforskare av sinnets gränslösa universum”. Det finns flera uppmuntrande och omstörtande aspekter i hans berättelse. En av dessa är att hans liv är bevis på att schizofreni inte behöver vara slutet på någons liv. En annan är att det också kan vara en inspiration för alla dem som söker efter en mer effektiv behandling.
