Sinnets roll inom autoimmuna sjukdomar

Autoimmuna sjukdomar fortsätter att vara ett mysterium för vetenskapen. Deras symptom och utveckling är kända, men det är fortfarande osäkert vad som orsakar dem och de flesta av dessa sjukdomar kan behandlas men inte botas. Det finns hypoteser rörande detta men ingen av dem har kunnat bevisas. Det vi dock vet är att sinnet spelar en viktig roll när det gäller dessa sjukdomar.

Det finns autoimmuna sjukdomar som är relativt kända, som exempelvis reumatoid artrit, fibromyalgi, typ 1-diabetes och multipel skleros. Andra är mindre vanliga, som lupus erythematosus, autoimmun sköldkörtelit, Guillain-Barrés syndrom etc.

Det förbryllande är att autoimmuna sjukdomar är ett resultat av att kroppen attackerar sig själv. Den beter sig som om dess egna antigener var invaderande virus och kommer därför att attackera dem. Med andra ord lyckas inte kroppen skilja på sig själv och främmande objekt. Detta uppstår även hos personer som är helt friska och medicinvetenskapen vet fortfarande inte varför.

Autoimmuna sjukdomar och psykosomatiska mekanismer

Vetenskapen säger att autoimmuna sjukdomar är resultatet av multipla faktorer där genetiken spelar en viktig roll, men det finns än så länge inga riktiga bevis på att detta stämmer. Det har istället bevisats att sinnet spelar en viktig roll i association till denna typ av sjukdomar.

Autoimmuna sjukdomar hanteras för närvarande som psykosomatiska. Detta innebär att de är sjukdomar som har sitt ursprung i sinnet och som sedan påverkar kroppen.

Vissa hävdar att de är ett resultat av en oförmåga att omsätta känslor i ord. Andra tror att de är ett defensivt svar på en emotionell nedbrytning. Andra kategoriserar dem som “kroppsyrsel”, som har sitt ursprung i depression, eller som ett svar på en olöslig konflikt.

Det finns verkligheter som existerar i folks sinnen och som hittar ett sätt att uttrycka sig genom sjukdomar i kroppen.

Känslor och autoimmuna sjukdomar

Autoimmuna sjukdomar sätter igång en självförstörelsemekanism. Det är kroppen själv som inte känner igen sina egna antigener och den börjar därför att attackera sig själv. Det är som om den upplevde att det som den har inom sig är hotande eller farligt.

Sinnet är väldigt viktigt inom dessa processer. Det har dock skapats en ny disciplin för att hantera dessa sjukdomar, och den kallas psyko-neuro-immunologi. Så faktumet att autoimmuna sjukdomar inte bara är kroniska, utan även invalidiserande kan leda till en persons död.

Studier har visat att personer med dessa sjukdomar ofta har höga nivåer av depression, men det är inte alltid uppenbart. Med andra ord finns det de som verkar vara glada och fulla av liv, men som djupt inom sig själva mår dåligt. Detta kan vara saker som de inte ens erkänner för sig själva.

En annan vanlig företeelse är oförmågan att känna igen känslor, antingen för att man överanalyserar situationer eller för att det handlar om personer som vill ha allt under kontroll och som upplever känslor som hotar deras autonomi.

Mot en lösning…

Autoimmuna sjukdomar medför en stor påverkan på en persons livskvalitet. De är oftast smärtsamma, svåra att klara av och erbjuder inte något stort hopp om en lösning. Det värsta är att de som lider och går till läkaren för att finna svar ofta får svar som inte alls är effektiva för att behandla deras lidande.

Den västerländska medicinen följer uppfattningen att sinnet och kroppen är skilda verkligheter och ibland även motsägelsefulla. Men det står alltmer klart att hälsa och välmående är integrerade koncept, där det fysiska planet är lika viktigt som det mentala planet.

Utvägen för en person med en autoimmun sjukdom hittas inte alltid i ett piller, en vitamin eller hos någon fantastisk läkare som kommer att återställa dennes hälsa. Det är inte så att personen borde undvika dessa lösningar, men psykoterapi bör också vara involverad i behandlingen.

Alla sjukdomar består av en emotionell och en mental komponent, men när det gäller autoimmuna sjukdomar är denna faktor oerhört viktig. Motstånd mot att behandla sjukdomen som ett mentalt problem är säkerligen anledningen till att de inte kan finna lindring för sitt fysiska lidande.

Ett motstånd som kommer från missförståndet att de som lider av en sjukdom som är baserad på ett mentalt problem inte är tillräckligt starka, och detta stöds av en ännu mer felaktig idé: att smärtan har hittats på av patienten.