3 skäl till att traditionell psykoterapi är mindre effektivt för trauma
Trauma är kroppens reaktion på en negativ, chockerande och oförutsägbar händelse som överstiger en persons förmåga att hantera den. Inför en upplevelse av denna karaktär känner vi skräck och försvarslöshet och en rad bieffekter dyker upp. Professionellt stöd är viktigt, men alla alternativ är inte lika effektiva. Till exempel verkar traditionell psykoterapi vara mindre effektivt i dessa fall.
Det är värt att nämna att allt inre arbete som man utför för att övervinna denna typ av trauma kommer att ge fördelar, och att varje individ är unik. Varje persons preferenser och karaktärsdrag influerar om denne känner sig mer hjälpt av en viss psykoterapeutisk metod eller en annan.
Men egenskaperna hos den negativa upplevelsen i fråga gör att vissa insatser som fokuserar mer på att tala inte är det bästa alternativet. Låt oss ta reda på mer.
Vad är traditionell psykoterapi?
Psykologi är ingen homogen vetenskap. Sedan starten har framsteg och förändringar gjorts baserat på nya rön. Dessutom finns det olika skolor och strömningar som har sina egna sätt att ingripa i tankar, känslor och beteenden.
Även om dessa metoder går att kategorisera på många sätt, tar de flesta olika vägar för att lösa problemet. De mest traditionella strömningarna bygger på samtal mellan patient och terapeut och styrs “uppifrån och ner”; det vill säga att tanken, språket och reflektionen är i centrum av processen.
Inom dessa traditionella ansatser finner vi strömningar som psykoanalys, narrativ terapi, dynamisk terapi eller dialektisk beteendeterapi (DBT). Det är till och med möjligt att placera kognitiv-beteendepsykoterapi inom denna kategori.
Sanningen är att dessa metoder har visat sig vara effektiva vid behandling av olika tillstånd och sjukdomar. Till exempel är DBT användbart för att behandla borderline personlighetssyndrom. Å andra sidan hjälper dynamisk terapi vid emotionell hantering och ångest-depressiva symtom, enligt en publikation i Journal of the Spanish Association of Neuropsychiatry.
Dessutom har kognitiv beteendeterapi visat sig vara effektivt vid en mängd psykologiska problem, som nämnts av Naturopathic Medicine. Men dessa tekniker kanske inte är lika fördelaktiga när det kommer till trauma.
Du kanske är intresserad av: Länken mellan anknytningstrauma och självkritik
Varför är traditionell psykoterapi mindre effektivt vid trauma?
Enligt en intressant artikel publicerad i Journal of Transactional Analysis and Humanistic Psychology finns det olika anledningar som förklarar varför traditionell psykoterapi är mindre effektivt vid trauma. Bland de viktigaste skälen finner vi följande:
1. Åtkomst till traumat
Traditionell psykoterapi arbetar med den rationella delen av hjärnan (neocortex), men trauman lagras inte där, utan snarare i den emotionella hjärnan (det limbiska systemet) och i kroppen.
Faktum är att när vi går igenom en upplevelse med en stor negativ känslomässig påverkan, kopplas det rationella området bort. Det är därför dissociativa upplevelser uppstår och ibland registreras inte traumat i det medvetna minnet.
Därför är det i de flesta fall inte produktivt att försöka komma åt händelsen genom reflektion. Personen kanske inte vet varför denne agerar som denne gör och ändå inte kan undvika det. Dessutom kan personen ägna timmar åt att prata om vad som hände utan att det förändrar dennes symtom överhuvudtaget.
2. Förmåga att verbalisera
Ibland går det inte att sätta ord på traumat. Och detta beror på att det inte lagras korrekt och förblir lagrat i kroppen genom kroppsliga förnimmelser, lukter, bilder eller ljud.
Traumatiska minnen är lättare att klämma in i det implicita minnet, som fungerar automatiskt och omedvetet och förblir aktivt under tider av stress.
För att verbalisera eller återberätta en händelse måste den vara baserad på explicit minne (som inkluderar begrepp, fakta eller uppfattningar och som gör att händelsen kan berättas sammanhängande). Men detta hämmas på grund av verkan av stresshormoner som undertrycker aktiviteten i hippocampus.
3. Aktivering av nervsystemet
Hos personer med posttraumatisk stress är symtomen på ångest, panik, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter baserade på en överaktivering av det autonoma nervsystemet. Dessa symtom bidrar till att skydda personens fysiska och psykologiska integritet vid tidpunkten för händelsen.
Men när händelsen väl har passerat blir denna aktivering kronisk, vilket skapar en invalidiserande känsla av vakenhet.
Därför måste det primära arbetet behandla kroppsliga förnimmelser, att kunna identifiera, känna och släppa dem, för att senare beskriva dem och ge dem mening genom språket.
Vilka alternativ finns det till traditionell psykoterapi för att behandla trauma?
Allt ovanstående gör traditionell psykoterapi mindre effektivt för att hantera trauma och återhämtning. Men det finns användbara alternativ tillgängliga för patienter.
Dessa består av “bottom-up”-metoder; det vill säga de utgår från känslor och förnimmelser, från det som är automatiskt och känslomässigt, för att senare gå vidare till rationalitet och verbala uttryck.
Kort sagt, huvudsyftet med återhämtning är att integrera alla dessa osammanhängande element som lagrades och ge dem mening som en komplett upplevelse som har en början och ett slut. För att göra detta har du följande alternativ:
- Neurofeedback: Hjälper patienten att självreglera sin hjärnaktivitet, vilket förändrar mönstren som orsakar posttraumatisk stress och även de associerade beteendena.
- Sensorimotorisk terapi: Underlättar somatisk bearbetning orsakad av trauma, med kroppsorienterade interventioner. Det kombinerar teorin och teknikerna för kognitiv terapi, omnämnda i en artikel från Universitat Oberta de Catalunya.
- Mindfulness-baserade metoder: Mindfulness-baserade övningar och tekniker är ett utmärkt komplement till det vanliga förhållningssättet till trauma och bidrar till att minska symtomen. Det framgår av en metaanalys publicerad i Journal of Trauma & Dissociation.
- EMDR: Målet här är att uppnå bearbetning av traumatiska minnen genom att tillämpa bilateral stimulering. Eye Movement Desensitization and Reprocessing Therapy (EMDR) bidrar till att minska posttraumatiska symtom.
Fortsätt läsa: EMDR-terapi och mindfulness för att behandla PTSD
Slutliga rekommendationer
Kort sagt, det finns olika psykologiska strömningar som låter oss hantera trauma och dess effekter. Som vi har sett är vissa bättre anpassade än andra till de specifika egenskaperna hos posttraumatiska störningar.
Traditionell psykoterapi är mindre effektivt för trauma, men det betyder inte att det inte fungerar. I detta fall kan dock behandlingen vara längre och mindre produktiv.
Trots detta är det viktigt att du anförtror dig till en specialist som är specialiserad på trauma, känner till och hanterar de mest effektiva och uppdaterade insatserna och kan rekommendera det bästa terapeutiska alternativet i varje specifikt fall.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- De la Vega, I., & Quintero, S. S. (2013). Terapia dialéctico conductual para el trastorno de personalidad límite. Acción psicológica, 10(1), 45-55. https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=4411046
- Gálvez, J. J. (2009). Revisión de evidencias científicas de la terapia cognitivo-conductual. Medicina Naturista, 3(1), 13-19. https://www.researchgate.net/profile/Juan-Galvez-Galve/publication/28246523_Revision_de_evidencias_cientificas_de_la_terapia_cognitivo-conductual/links/00b4953902636f1cba000000/Revision-de-evidencias-cientificas-de-la-terapia-cognitivo-conductual.pdf
- Salvador, M. (2006). Implicaciones neurobiológicas del trauma e implicaciones para la psicoterapia. Revista de Análisis Transaccional y Psicología Humanista, 55, 44-57. https://www.yumpu.com/es/document/read/14070924/numero-55-ano-xxiv-aespat
- Sánchez-Barranco Ruiz, A., & Sánchez-Barranco Vallejo, P. (2001). Psicoterapia dinámica breve: Aproximación conceptual y clínica. Revista de la Asociación Española de Neuropsiquiatría, (78), 7-25. https://www.redalyc.org/articulo.oa?id=265019673002
- Pérez, E. (2017). La terapia sensomotriz. Educación, psicología y Sociedad. Universidad de Cataluña. https://blogs.uoc.edu/epce/es/la-terapia-sensorimotriz/
- Taylor, J., McLean, L., Korner, A., Stratton, E., & Glozier, N. (2020). Mindfulness and yoga for psychological trauma: systematic review and meta-analysis. Journal of Trauma & Dissociation, 21(5), 536-573. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/15299732.2020.1760167