Slump eller orsak?

8 juni, 2016 i Kuriosa 0 Delat
Kaffekopp i soluppgång

I dagar har jag behövt skriva detta. Jag vill, om jag får, reflektera över mina egna tankar och dela dem med dig. Mitt syfte är att dela dessa reflektioner för att väcka något inom dig, kära läsare.

Om du har kommit hit i sökandet efter ett svar, eller för att åtminstone finna en tolkning, ska jag berätta i förväg att jag lämnat en ände öppen så att du kan komma till dina egna slutsatser.

Här kommer en fråga:

Händer allt av en slump? Eller händer allt av en orsak? Alltså, händer det på grund av de rörelser vi själva genererar?

”Slump är inte och kan inte vara mer än en ignorerad orsak till en okänd effekt.”

-Voltaire-

Målat öga

Min berättelse om slump och kausalitet

Innan igår morse satt jag framför en tom sida i väntan på att mina händer och mitt huvud skulle skrida till verket, men inget hände. Jag hade bara en vag idé i mitt huvud om vad jag ville förmedla, och efter fem minuter hade jag beslutat att lämna det till senare.

Kanske var det för att jag var trött eller inte särskilt inspirerad att skriva något, så jag gick ut för att rensa huvudet. Detta var vad jag gjorde, och miljöombytet visade sig vara hjälpsamt.

Timmar senare, nu mer beslutsam och ivrig, återvände jag och satte mig framför pappret som en utmaning. Men inget. Det var omöjligt.

Efter tio minuter kände jag mig än en gång besegrad, så återigen lämnade jag skrivbordet och letade efter underhållning i form av något att läsa, speciellt för att sluta tänka på min oförmåga att skriva denna artikel.

Så jag vände mig till en av mina favoritböcker: Blue World av Albert Espinosa. Jag öppnade slumpmässigt en sida som slutade med detta citat: ”Och där var jag, blickande in i mörkret, i väntan på dagsljuset.”

Vilket sammanträffande! Citatet beskrev precis hur tom jag kände mig. Höll världen på att skicka tecken till mig?

Jag stängde boken och återvände till min arbetsbörda.

Tomma sidor

Inspirerad med fler idéer om hur jag skulle strukturera mitt verk – det var åtminstone vad jag trodde – höll jag stadigt min penna för att skriva den första raden. Jag skrev ”slump eller orsak?och jag mådde bättre. Som om jag kom över tomrummets barriär med denna komplexa fråga.

Och sedan tog min inspiration slut, eller snarare så tog min lust och mitt tålamod slut.

Efter några minuter av sökande efter en annan slump som kunde få mig att börja skriva igen ställde jag mig desperat upp, lagade middag och tog en dusch för att ”fräscha upp mina idéer”.

Men jag var för trött och tänkte att det var bäst att sluta försöka, så jag gick till sängs. Imorgon kommer vara en bättre dag. En tom sida.

Tidigt på morgonen vaknade jag med högsta växeln i. Jag åt frukost och satte mig framför vad som under de senaste dagarna blivit min ”fiende”: Det tomma pappret.

Med känslan av att jag var fast i en oändlig cirkel gick jag tillbaka till samma process av frustration från de tidigare dagarna som fått mig att tvivla på min förmåga att skriva denna artikel.

Kanske var det inte en slump, utan något hos mig som orsakade det? Kanske var det jag som sköt upp vad som verkade omöjligt?

Sanningen är att jag inte klarade av att ens sitta på stolen i fem minuter. I många fall kommer inspiration inte av sig själv, utan måste sökas upp.

Jag kunde ha skrivit utkast, hittat information om ämnet eller direkt accepterat att jag borde gå vidare till ett annat ämne i hopp om att kunna koppla det till detta. Men jag sveptes iväg av hopplöshet och frustration, vilket i sin tur ledde mig till att tänka att jag var oförmögen, när det i själva verket bara hade gått minuter och jag inte ens försökt.

Nu sitter jag här och skriver dessa sista ord, vilket av en slump (eller av en orsak?) har lett mig till den viktigaste frågan: Var jag rädd för att skriva vad jag tänkte? Eller var det inte säkert att dela med sig av dessa tankar till dig?

Det finns bara två säkra saker i denna text:

Den första är att jag av en slump fann följande citat när jag öppnade boken från igår på en slumpmässig sida: ”Olösta frågor är icke accepterade rädslor.”

Den andra är att en tanke av en slump ledde mig till en annan. Jag har varit mina ords och mina känslors mästare.

Och jag återvände för att vända blad.

”Världen är den största gårdsplan som finns.”

MER FÖR DIG